När läste du 1984?

Jag vet inte om jag nämnt det tidigare, men vad jag främst jobbade med hemma i Sverige var barn- och ungdomsböcker. Jag älskar barn- och ungdomsböcker. Böckerna jag läste mellan 10 och 15 förändrade mitt liv. På grund av den bakgrunden drogs jag automatiskt till barnavdelningen i butiken jag jobbar nu, och där har jag delvis stannat. För med barnbokskunder är det nästan ännu viktigare att bygga upp en relation än med vuxenköpare. När man väl har lärt känna en förälder, eller en tioårig läsare, ja då handlar de inte av någon annan.

Mycket intressanta saker har jag dock fått lära mig som självutnämnd barnboksexpert i England (många av mina kollegor tar helst inte i varken barn- eller barnböcker med tång, så där fanns ett tydligt hål). För precis som i Sverige, och antagligen överallt, så fungerar barnboksmarknaden annorlunda än vuxenmarknaden i det att nyheter inte prioriteras – åtminstone inte bland mindre barn. Föräldrar vill att deras barn ska läsa vad de själva läste när de var små. En svårighet som ny bland de brittiska barnbokshyllorna var därför att ta reda på vilka dessa barnboksklassiker var. Medan kapitelböcker och ungdomsböcker översätts, importeras och exporteras, så gör bilderböcker och börja läsa-böcker det nämligen i mycket lägre grad.

Det allra svåraste var dock att lära sig rekommendera böcker för olika åldersgrupper. I England, har jag upptäckt, läser sjuåringar Eva Ibbotson, nioåringar Harry Potter, och elvaåringar George Orwell. Åtminstone i den sortens område jag jobbar. Jag insåg snabbt att lite roliga förslag med mycket bilder oftast togs emot med skepsis. ”Have you not got anything more classic? Like Treasure Island?” frågade en förälder otåligt. Ungen var åtta år.

Och listorna sedan, som föräldrarna kommer in med i slutet av juni – ”Holiday reading” för kidsen. Minst tio böcker ska hinnas med. Agatha Christie, John Steinbeck, How to kill a mockingbird, The Book Thief, Lord of the Flies. Det är hårt att ha sommarlov som elvaåring.

Det motsatta händer dock också – att föräldrar är oroliga att barnens läsvanor är för avancerade. En mamma vars åttaåring hade läst sig igenom alla Roald Dahl- och Harry Potter-böcker försökte desperat få sin son att undvika att ge sig på Tolkien: ”Surely there must be something more age appropriate?” frågade hon förtvivlat. Och visst finns det det, problemet var att pojken i fråga läste för bra. Allt jag rekommenderade hade han redan slukat – Cressida Cowell eller Famous Five erbjöd inte längre någon utmaning. 

Blir man en sämre läsare för att man börjar senare? Självklart inte. Detta är något jag försöker påminna mina kunder om genom att använda mig själv som ett exempel (när jag berättar att jag inte kunde läsa ordentligt förrän jag var tio möts jag av stora ögon från både barn och vuxna) – det finns ingen anledning att stressa. Jane Eyre finns kvar, hon går ingenstans. För vad som ofta glöms bort i den miljön jag jobbar är att läsning i första hand bör vara njutbart – även för barn.