Tillbaka

Respect man! Respect!

2009-10-07
Efter Adlibris kommer nu Akademibokhandeln ut på banan. De säger, som väntat, upp alla avtal. Och förhandlar om nya?Nja, det beror på vem du är. Bonniers, Norstedts, Forma och Natur & Kultur b...

David och GoliatEfter Adlibris kommer nu Akademibokhandeln ut på banan. De säger, som väntat, upp alla avtal. Och förhandlar om nya?
Nja, det beror på vem du är. Bonniers, Norstedts, Forma och Natur & Kultur blir bjudna till förhandlingsbordet. Hur de blir behandlade vet jag inte. Men att döma av hur de behandlar andra skulle jag gissa på att de bjuder in med armbågen.
De har en hel del makt med en så stor beställningsmassa bakom sig (Akademibokhandeln, Bokus och COOP till en och samma adress). De talar själva om 25 procent av marknaden. Och det är klart, gör man en stor order på 25 000–50 000 exemplar av en bok så kan man ställa krav.
I slutet av september skickade de ut en uppsägning till ett antal små och medelstora förlag. Lakoniskt meddelade man att ”Vi kommer i god tid före avtalens upphörande  att översända ABG:s nya inköpsavtal till er för undertecknande och vi hoppas på ett fortsatt gott samarbete.”
Var det någon som uppfattade något gott samarbete i den skrivningen?
Nej, för det fanns inget. Det handlar inte om att bjuda in till förhandlingar eller ens erkänna motparten några egenskaper. Brevet är ett massutskick och är inte adresserat till något speciellt förlag annat än på kuvertet.
Så. Du existerar inte. Det är ointressant vad du heter, vad du tycker, för jag är så stor att jag bestämmer. Och jag skickar ut dekret.
Det här är ett scenario som i olika sammanhang är ständigt återkommande. Och det bygger i grunden på att någon har för mycket makt alternativt inte förstår att hantera den.
Det här skapar ilska och bitterhet hos den som blir nedtryckt, som inte tillåts tala eller synas. Det är den sortens känslor som tenderar att stanna kvar länge i en person.
Att använda makt på det här sättet är förödande för mänskliga relationer och i längden inte bra för affärerna.
Det finns en sensmoral i det här som är lätt att glömma:
vi ses på uppvägen, men kanske också på nervägen.
Visa människor glömmer aldrig det. Vi andra får våra påminnelser.
Men över allt annat så borde det hamras in igen och igen: det här är inte bra för affärsklimatet. Det är dåliga affärer att skapa fiender och ovänner i onödan.
För alla som har lite tid över vill jag gärna rekommendera en bok, eller snarare en trilogi, som speglar det här på ett lysande sätt, detta att vara människa
I sin barndomstrilogi, jag kallar den Bönder och herrar efter en av titlarna, skriver Theodor Kallifatides sina livserfarenheter från sin barndoms Grekland. I en scen berättar han hur byns unga män reglerar sin egen, och sina fäders, hierarki.
Alla grabbar i byn placeras, efter maktförhållandena, på olika grenar i ett stort träd. De som härskar sitter överst, de som tillhör de lägsta, de vars far var konditor och därmed misstänkt homosexuell, står längst ner.
Och så börjar alla masturbera.
Jag vet inte hur det är med er, men jag glömmer aldrig den scenen. Aldrig.