Tillbaka

Var fan är ni?

2011-04-14
Den svenska bokbranschen, med några undantag, åker av tradition till bokmässorna i London och Frankfurt för att köpa och sälja böcker och ha affärsmöten med andra svenskar. Punkt. Nätverkar gör ma...

Den svenska bokbranschen, med några undantag, åker av tradition till bokmässorna i London och Frankfurt för att köpa och sälja böcker och ha affärsmöten med andra svenskar. Punkt.

Nätverkar gör man möjligtvis på kvällarna i olika restauranger och barer.

Historiskt, när allt gått i sina gamla fåror, har man inte ansett det vara nödvändigt eller intressant att ens fundera på det växande inslaget av seminarier och utbildningsmöten som numera är de internationella mässornas mest intressanta del.

 

Det är dags för branschen att göra en ”reality check”.

Jag vet inget bättre uttryck på svenska. Verklighetskontroll? Omvärldskalibrering? Inget av de uttrycken har samma konnotation av ”Skärp er!” eller ”Väx upp!” som jag är ute efter.

Jag vet att jag tagit upp det här förut när jag varit ute på mässor och konferenser men med tiden har jag blivit allt mer förtvivlad. Sällan eller aldrig ser jag några svenskar på seminarierna och debatterna. Inte på i Frankfurt, inte i New York eller här i London.

Jag ska inte dra en massa exempel från olika seminarier jag besökte, åtminstone inte i denna blogg, men den som var på London Book Fair (LBF) i år och gjorde ett försök att se över seminarierna och debatterna hade kunnat komma hem med den lägesrapport som den svenska bokbranschen så innerligt väl behöver för att få igång en hälsosam diskussion om framtiden.

 

För det brådskar. Amerikaner och engelsmän ser i dag världens alla engelskspråkiga människor som sin framtida naturliga marknad och tillväxtzon. Och det är också företag från dessa länder som kommer att göra de första inbrytningarna utifrån på den svenska marknaden.

Det här kommer att påverka alla, notera ordet alla, människor som jobbar i bokbranschen i Sverige. Det kommer också att förändra det offentliga samtalet och det kulturella klimatet vilket få, om ens några, politiker verka förstå. Kommittén för den nytillsatta bokutredningen inräknad.

 

Det är okej att vara rädd och nervös inför framtiden som troligen kommer att få de senaste årens stålbad att framstå som en picknick. Det är dock inte okej att inte vara nyfiken. På alla sätt är det bättre att möta världen informerad och kunnig. Det är också mycket roligare.

Och jag lovar att det är ekonomiskt mycket förnuftigare.

Så i framtiden förväntar jag mig en bredare debatt och en vilja att ta in vad som händer i omvärlden. Så nästa gång vill jag trängas med omvärldsanalytiker, förläggare och bokhandlare – alltså även alla de som inte handlar i rättigheter – på mässor och seminarier. Från Bonnier, KF Media, Natur & Kultur, Forma, De Oberoende, Bokia, Ugglan, JB, Förlagssystem, ScandBook, Elanders och även från mindre aktörer.

Men rätt ska vara rätt. Jag mötte folk från Publit, Uppsala English Bookshop, SF-bokhandeln, samt KF Medias omvärldsbevakare Mattias Fyrenius som alla var i London av nyfikenhet, för att titta på utvecklingen.
Och jag missade säkert ytterligare någon. Men ärligt talat – hur står det till med överlevnadsinstinkten?