Mamma säger att jag inte har något att berätta. »Du har ju inte varit med om nånting.« Jag har ingen aning om det är sant. Mitt starkaste minne har jag fått återberättat för mig. När jag var liten trodde min fröken att jag var självmordsbenägen. Hon hade hittat mig vid vägkanten med sorgsen uppsyn och som svar på frågan om varför hade jag sagt: »Jag vill träffa Olof Palme.« Mamma skrattar alltid åt minnet av hennes allvarliga min.
