Det är eftermiddag och jag står i klassrummet på gymnasieskolan där jag arbetar. Jag säger till eleverna som sitter framför mig: »Öppna ett dokument nu. Sätt händerna mot tangentbordet och bara skriv det första som dyker upp i huvudet. Skriv i tio minuter tills jag säger stopp.« De tvekar först och frågar: »Men, vad vill du att vi ska skriva? Finns det en instruktion? Ska du läsa? Kommer du att bedöma det här?« Jag säger: »Nej. Det är bara du som ska läsa. Du skriver för din egen skull så låt bara orden komma. Tänk inte efter, bara skriv en stund nu.« Och så skriver de och det känns som om de aldrig vill sluta. Det är alldeles tyst i salen. Bara tangenterna knattrar och jag tänker att det är förunderligt hur många ord det finns i människor och som bara väntar på att få komma ut.
