Carl Blomqvist

Vad har böcker, läsning och fjällrävar gemensamt?

Jag ska återkomma till det, men först måste jag bara säga: böcker är fantastiska. Med dem kan man resa till en annan värld från soffan. Göra det som inte går att göra. Ha kul när det är tråkigt, spännande när ingenting händer. Man kan bli någon annan för en stund, vara på en annan plats, resa och ge sig ut på farliga äventyr eller knasiga upptåg, trots att man egentligen inte kan.

Så var det för mig när jag var liten och min mamma blev svårt sjuk i ME. Vi kunde inte leva som en vanlig familj. Så vi läste i stället. Gav oss ut på äventyr från soffan. Farliga, knasiga och ibland sorgliga historier, fast helst med lyckliga slut. Böckerna och läsningen blev våra upptäcktsfärder. Vi reste i fantasins värld när vi inte kunde göra det på annat sätt.

Det var så allting började. Steget mellan att läsa berättelser och att hitta på dem själv är mindre än man tror.

Tänk dig att du är en fjällrävsunge och att du plötsligt ser ett rött norrsken ta över stjärnhimlen. Du vet att det betyder fara, för du tillhör norrskenssläktet, Aurora Borealis. Samtidigt ger sig din far, fjällrävarnas ledare, i väg till ett farligt möte med rödrävarnas ledare och du får inte följa med. Det hade du ändå inte vågat, men du önskar att du hade vågat. Så du bestämmer dig för att bli en som vågar, och följer efter i smyg.

Så ja, nu är berättelsen i gång. Men vad händer sedan? Det är det som är så häftigt när man skriver berättelser i stället för att läsa dem: man får bestämma själv!

Jag och pappa har skrivit berättelser ända sedan jag var liten och den här gången var det dags för en kapitelbok. Vi ville skapa ett riktigt spännande äventyr i vår egen fjällvärld, en saga på gränsen mellan realism och fantasy. Frejo är den perfekta huvudrollsinnehavaren. Varför då? Jo, för att han är en fjällräv. Fjällrävar är världens gulligaste och samtidigt världens tuffaste eftersom de klarar av att bo i fjällen, där det är svinkallt.

Dessutom är de utrotningshotade, inte bara i Sagan om Frejo utan på riktigt.

Fast man får inte ge upp. Hoppet är inte ute. Det går att göra något åt, eller hur? Försöka i alla fall. Men då måste man vara modig.

Så vad har nu böcker, läsning och fjällrävar gemensamt? Starkt hotade, va? Men man får inte ge upp. Det går att göra något åt, eller hur?

Jag hoppas att Frejo ska klara det. Jag hoppas att han ska bli modig. Jag hoppas att han ska våga bli den han egentligen är så att han kan rädda fjällriket och fjällrävarna. Kanske kan Frejo då också hjälpa till att rädda böckerna och läsningen?