Elsa Paulson

Jag minns mig själv som ett väldigt argt och kränkt barn. Inte för att något hemskt eller stort hade hänt, tvärtom, det var de små sakerna som fick mig att explodera. Mina bröder läste en serietidning över axeln på mig? KRÄNKT! Mamma ville att jag skulle ha på mig en klänning? KRÄNKT! Jag fick (äckliga, livsfarliga) tomater på min tallrik? KRÄNKT!