Höstens Böcker 2025 Vuxen Skönlitteratur

Eric Donell

Bara på låtsas / WAPI

Foto: Privat

Från förbutikscafé till författarskap

Under två år blev ett förbutikscafé mitt andra hem. Med min iPhone, en ostbaguette och en kopp te satt jag där varje morgon och skrev. Bara tre veckors ofrivillig paus för något så prosaiskt som "mobiltumme" kunde hålla mig borta.

Berättelser har alltid fascinerat mig. Att följa en karaktär genom både inre och yttre utmaningar, se den växa, falla och kämpa sig tillbaka. I lågstadiet var jag en av de där som lämnade in fruktansvärt långa, näst intill oläsliga, uppsatser till fröken. Men det var först för två år sedan, under en tjugo timmars bilresa, som det föll på plats.

"Ta med dig de här ljudböckerna”, sa en medlidande vän och tipsade mig om tre titlar med omslag som bakelser. Det skulle visa sig bli en resa i dubbel bemärkelse. Timme efter timme försvann på motorvägen medan jag drogs in i feelgoodgenrens värld – en genre jag tidigare inte ens visste fanns. Men här hittade jag det som jag alltid uppskattat i berättelser: den perfekta balansen mellan självutveckling och relationer.

På tillbakavägen hade mitt fokus förändrats och jag tog in på ett hotell i den lilla staden Lycksele. Tanken hade slagit rot. "Jag vill också berätta historier som dessa!"

Som sjuksköterska på BUP och ordförande för Attention, riksförbundet för NPF som adhd, autism, Tourettes syndrom och språknedsättning, har jag mött många människor vilkas utmaningar och styrkor förtjänar att lyftas fram. Där diagnoserna är ett naturligt inslag i deras liv, inte något som definierar dem. Berättelserna och karaktärerna står i centrum.

Jag vill berätta historier som känns på riktigt, om än i en feelgoodvärld. Historier där läsaren kan känna igen sig, men också se nya möjligheter. Där insikten att vi alla kämpar med något kan samexistera med värme och hopp.

En drivkraft för mig är också att få fler män att upptäcka feelgoodgenren. Jag är övertygad om att världen skulle vara en bättre plats om fler män läste feelgood. Det finns något i dessa berättelser som öppnar för empati, förståelse och ett annat perspektiv – saker som vi alla behöver mer av, inte minst i dessa tider.

När jag nu ger mig ut på denna resa känns det som om ett nytt äventyr tar sin början men också som att komma hem. Berättelserna har alltid funnits där – nu är det dags att dela dem.

Powered by Labrador CMS