Så länge jag kan minnas har jag skrivit. Dagböcker, anteckningar, brev och klotter i marginalen på det block som märkligt nog alltid fanns till hands vid telefonen i hallen. Jo, det var på den tiden man hade en enda telefon i hushållet, fast förankrad i ett telefonjack i väggen. Ni som vet, ni vet. Att skriva är för mig lika självklart och nödvändigt som att andas – det är helt enkelt något jag behöver göra för att överleva.
