Det finns något skört och oberäkneligt med löpning. Vissa dagar känns stegen som om de kliver över hela världen, över alla som säger att man inte kan, som om de kan springa ifrån ens egna tankar om att inte vara bra nog. Stegen är starka och drivande. »Jag vet vem jag är och vart jag är på väg«, ekar det inom mig medan jag tar mark, som en mullrande tornado drar jag fram och drar med mig allt i min väg.
