Annons
Annons
Jag lärde mig tidigt – det var i årskurs fem, efter att min lärare Hans under en rast tagit boken jag för tillfället läste ur min bänk och ersatt den med en annan, mildare, mer passande – att litteratur kan vara farligt. Alldeles oerhört! Den gör saker med dig. Slår upp dörrar. Släpper in starka vindar. Däri lockelsen antar jag: att inte förbli på samma plats, den lilla byn jag växte upp i vid nedre Dalälvens inlopp där alla hade koll på en. Inget skulle hålla mig kvar. Jag ville flyga ut över världen. Den känslan har överlevt.