»Du kan väl skriva en deckare, det gör ju alla tjejer nuförtiden.« Jag är snart trettio och pappa vill vara uppmuntrande. Han vet att jag vill skriva, att jag alltid har velat skriva, men för helvete liksom, en deckare. Han är inte klok, tänker jag. Jag ska debutera med en diktsamling, eller en tillståndsroman i jag-form som handlar om nån annan och som inte har någon story eftersom det är språket som är grejen. Språket för språkets skull. Skriva för skrivandets skull.
