Magnus Johansson

Han hette Lennart, men alla i vårt radhusområde kallade honom Skomakaren. Det var en tystlåten man som lagade och fixade skor åt sina grannar. Jag tror att han hade det mest som hobby. Han hade sitt lilla skomakeri i sin källare. En gång fick jag hänga med ner i källaren när mamma skulle hämta ett par skor. Jag kanske var sex. Jag minns fortfarande doften, skorna och den speciella symaskinen. Jag tyckte det var en mystisk och magisk plats. På något vis fastnade Skomakaren hos mig. Jag fantiserade om att han bar på hemligheter och oanade krafter. En sorts dold superhjälte, mitt i ett radhusområde i Värnamo. En Jan Lööfsk sjörövarmorfar.

Då anade varken jag, eller min skomakare, att han flera decennier senare skulle bli en av huvudpersonerna i en bok med barnfavoriten och superbusaren Sommarskuggan. Och inte heller visste jag att Sommarskuggan skulle komma in i mitt liv. Det gjorde den våren 2016. Jag var ny producent på SVT:s Sommarlov, som skulle sändas live varje vardagsmorgon hela sommaren. Jag ville att vi skulle ha ett superhjältetema. Och finns det superhjältar måste det också finnas en skurk. Först ville jag bara ha någon att skylla på om vi var tvungna att ställa in en livesändning, men vi på redaktionen tyckte också att alla superhjältar behöver en ärkefiende. Sommarskuggan var född - och en nästan osannolik framgångssaga tog sin början.

Nu möts vi igen, jag och Sommarskuggan. Och det har vi gjort en hel del längs vägen i mitt jobb som producent på SVT Barn i Malmö. Sen två år tillbaka skriver och regisserar jag tv-serien om en av Sveriges mest kända barnfigurer. För mig är Sommarskuggan en oerhört komplex varelse. Den är varken ond eller god, eller så är den både och. Den ställer till med trubbel och slemmar ner massor av människor, ändå tycker vi den är oförarglig och underhållande. Den har enorma krafter, kan skapa tromber, träsk och skuggslemsatelliter, och vem som helst kan ta på sig skuggdräkten och få dessa krafter. Det är allt det här som gör Sommarskuggan till en sällsamt kul och oemotståndlig filur.

Lika lite som jag anade att min barndoms skomakare skulle få vara med i en bok om Sommarskuggan, lika lite anade jag att det var jag som skulle få frågan om att skriva en boken. Och lika givet som att skomakaren skulle få vara med om jag fick chansen att skriva en bok, nästan lika givet var det att tacka ja till att få möjlighet att debutera som författare.