Om man skulle be någon i min närhet att beskriva mig vet jag inte hur de skulle börja, men jag tror att alla skulle säga en sak gemensamt: Jag pratar fort och jag pratar mycket. Och ofta skriver jag även på samma sätt, med meningar som behöver begränsas med trivialiteter som punkter trots att jag inte är färdig med vad som behöver berättas. Många gånger är filtret mellan hjärna och mun helt avstängt, och jag har hunnit halvvägs in i vad jag ska säga innan någon brister ut: »Vad pratar du om?« och jag inser att jag lämnade hälften kvar bland tankarna.
