Höstens Böcker 2022 Vuxen Skönlitteratur Paola Pellettieri

När min förläggare bad mig att skriva ett debutantporträtt till Svensk Bokhandel knöt det sig genast i magen. En personlig presentation, skriven av mig själv till branschen, hur i helskotta gör man det? Helt torr i munnen och med skenande puls började jag googla tidigare debutantporträtt, bara för att mötas av ett »du-behöver-inlogg-för-att-läsa«. Bäst att omedelbart teckna abonnemang, tänkte jag. Två månader för nittionio kronor har jag råd med, och ska man lyckas här i världen måste man veta vad man håller på med. Mitt resonemang gick så här: Ett debutantporträtt bör förmodligen vara formulerat på ett sätt som får en att framstå som kompetent, självsäker (men ödmjuk), talangfull och professionell. Och eftersom jag alltid utgår från att alla andra vet bättre än jag, brukar jag sondera terrängen ordentligt innan jag vågar mig in i leken. Jag var alltså tvungen att se vad tidigare debutanter hade skrivit, innan jag själv kunde skriva något i rätt tonläge. Av den anledningen var jag just på väg att teckna det där abonnemanget när det plötsligt slog mig att; vänta lite här, ska jag verkligen göra som jag alltid brukar göra? Det var ju när jag slutade göra som jag brukar göra som det började gå bra.