Höstens Böcker 2020 Vuxen Skönlitteratur Teresia Stråberg

Min första uppenbarelse av hur euforiskt det kan kännas att skriva fick jag på en altan i södra Turkiet för tjugo år sedan. Med utsikt över apelsinträden ackompanjerades knattrandet på den uråldriga datorn av en kamels grälsjuka råmande från grannens trädgård. På kvällarna upptäckte jag ofta att jag hade glömt att både äta och dricka under dagen, för att jag hade varit så spänd på att se vart berättelsen skulle ta vägen härnäst.