Färgstarka karaktärer, svindlande äventyr, passionerad kärlek och dramatiska epoker i historien … Sådana berättelser sveper mig in i en annan värld och huvudpersonernas öden stannar kvar i mitt hjärta. Jag minns chocken när jag som trettonåring läste ut Borta med vinden och insåg att författaren inte skrivit en fortsättning. Död var hon ju också, Margaret Mitchell, så jag kunde inte ringa henne för att böna och be om en uppföljare. Kvar stod jag med insikten om att jag aldrig skulle få veta ifall Rhett och Scarlett fick varandra till slut. Det romantiska kärleksparets okända öde har klöst i min själ otaliga gånger och med åren insåg jag att det är just så en bra bok ska vara – omöjlig att sluta tänka på.
