Tillbaka

En nödvändig kraftsamling

2010-09-10
av Lasse Winkler
Med bildandet av gruppen De oberoende, tolv mindre men framträdande svenska förlag som vi skriver om på nyhetsplats, får branschen en motvikt till framför allt Bonnierförlagen och Norstedts...

Med bildandet av gruppen De oberoende, tolv mindre men framträdande svenska förlag som vi skriver om på nyhetsplats, får branschen en motvikt till framför allt Bonnierförlagen och Norstedts.

Det är en händelse av stor strategisk vikt. Med De oberoende får vi en synlig kraft som har en uttalad tro på kvalitetslitteratur och den oberoende bokhandeln. Det är en röst som de senaste åren drunknat i bästsäljarfokuset och det har gjort att både debatten och marknadsföringen blivit mer ensidig och enfaldig än vad som är bra för förlagsbranschen – och bokhandeln?

De oberoende kommer, genom den kraft de nu får när de går samman, att vitalisera den svenska bokbranschen de närmaste åren och tvinga Bonnierförlagen och Norstedts att reflektera över en grupp konkurrenter som kommer att bli medias älsklingar.

Och de kommer att göra kulturpolitiska utspel som kommer att öka mångfalden och göra branschen mer intressant. Det betyder inte att köpmönster ändras och att kvalitetslitteratur börjar sälja stort men vi får en mer intelligent och intressant marknad.

I dag marknadsför sig De oberoende som en löst sammansatt grupp där alla gör vad de vill och där öppenhet och fri debatt är ledorden.

Men de kommer, tror jag, att så småningom organisera sig mer och skapa en aktiv gemensam plattform. Det är bara att titta på den brittiska inspirationskällan Independent Alliance där de inblandade förlagen gått ungefär den vägen och i dag är en betydande aktör på den brittiska marknaden.

Jag tror att De oberoende, om de klarar av att hålla samman, kommer att förändra klimatet i branschen och det kommer att vitalisera alla, konkurrenter som bokhandlare.

Att frågan är av stor betydelse visar Akademibokhandelns hantering av sin pocketkampanj i somras som vi skriver om i detta nummer. Bonnierförlagen dominerade kampanjen totalt. Dels hade de, tillsammans med Månpocket, majoriteten av alla kampanjtitlar vilket sett till deras marknadsandel kanske inte är så konstigt. Men framför allt fick deras övriga aktuella titlar en extra förmånlig behandling då de anställda i Akademibokhandeln särskilt uppmanades att koncentrera sig på Bonnierförlagens alla aktuella titlar, även de utanför kampanjen.

Det finns inget att anmärka på Bonnier­förlagens agerande. De var smarta och gav Akademibokhandeln ett erbjudande de inte kunde motstå.

Men det var inte professionellt av Akademibokhandeln att inte erbjuda fler förlag den möjligheten. Internt leder ett sådant agerande till missnöje bland de anställda och till en tveksamhet inför ledningens vilja, och förståelse för vad det innebär att vara en välsorterad bokhandel.