Ett hårt slag för Pocketförlaget

Pocketförlaget ägs av bland annat Piratförlaget och Norstedts och startades för att pocketmarknaden inte skulle totaldomineras av Bonniers. Genom att samla en del av sin utgivning och att bjuda in andra förlag, skulle man gemensamt bilda en motvikt.

I det det här numret kan vi berätta att Norstedts nu beslutat sig för att ge ut majoriteten av sina pocketböcker själva. 

Förlaget har visserligen sedan flera år tillbaka valt att flytta pocketutgivningen av sina bästsäljare från Pocketförlaget till eget förlag, exempelvis Femtio nyanser-serien, Kristina Sandbergs trilogi samt Hjorth & Rosenfeldts framgångsrika deckare. Men det går inte att komma ifrån att en titel som David Lagercrantz Det som inte dödar oss säkerligen hade inneburit många miljoner extra för Pocketförlaget. Pengar som är svåra att tjäna in på andra böcker. 

Att tappa Norstedts titlar är inte det enda slaget mot Pocketförlaget. Även den största ägaren, Piratförlaget, ger ut sin bästsäljare Det är något som inte stämmer av Martina Haag på egen etikett. Detsamma gäller deras planerade pocketserie med Liza Marklunds alla Annika Bengtzon-böcker. 

I höstas blev det dessutom klart att kassakon Jo Nesbø flyttar från Piratförlaget till Albert Bonniers förlag. 

Både Pocketförlagets vd Louise Bäckelin och styrelseledamoten Göthe Johansson tonar ner betydelsen av Norstedts nya strategi för förlaget. Men det är klart att det innebär att det kan få stora konsekvenser. 

Kanske gör vd Otto Sjöberg rätt rent ekonomiskt i att lägga majoriteten av pocketutgivningen under Norstedtsflagg. Men faktum kvarstår att Pocketförlaget skulle vara en motvikt till Bonniers och motverka deras branschdominans. Ett marginaliserat Pocketförlaget vore inte bra för dynamiken i branschen. 

I Norstedts nya strategier verkar dessa tankar inte finnas kvar alls. Och det gäller inte enbart pocketutgivningen. För ett år sedan valde förlaget exempelvis att flytta sin distribution från Förlagssystem till Bonnierägda Samdistribution.

I en kommenterande nyhetstext frågar sig vår reporter Lars Schmidt varför kritiken mot Bonniers dominans nästan helt försvunnit de senaste åren. I kristider är det naturligtvis viktigt att man som bransch håller ihop, men Bonniers framfart minskar inte och det borde skrämma åtminstone några konkurrenter.