Tillbaka

Ett sorgligt pris

2012-03-02
av Lasse Winkler
Akademibokhandelns nya debutant­pris, där själva vinsten är en marknads­föringskampanj, är en sorglustig historia (se artikel sid 6). Akademibokhandelns och Norstedts sätt att välja årets pristagare tog i ett slag bort all tro­värdighet runt debutantpriset, som knappast lär bli mer än ettårigt.

Akademibokhandelns nya debutant­pris, där själva vinsten är en marknads­föringskampanj, är en sorglustig historia (se artikel sid 6).

Akademibokhandelns och Norstedts sätt att välja årets pristagare tog i ett slag bort all tro­värdighet runt debutantpriset, som knappast lär bli mer än ettårigt.

När man insåg att det skulle ta tid att sätta upp ett riktigt pris – med regelverk, nomineringsförfarande och jury – så hoppade man över det och ersatte det med ett telefonsamtal mellan två chefer som utsåg en av de egna författarna till »pristagare«.

Där satte man en standard som blir svår att övertrumfa.

Hur ska man gå vidare från en sådan utgångspunkt? Genom att nästa år bygga upp en ordentlig prisorganisation och sedan skicka ut ett pressmeddelande och säga att »I fjol var det på skoj, men i år är det på allvar!«?

Ett pris av någon betydelse, ett pris som man vill nominera författare till och som författare vill vinna, måste till att börja med vara fritt från misstankar om korruption av alla slag. Må det vara vänskapskorruption, företagsmanipulation eller vad som helst.

Det som gör mig mest förvånad är att ingen av de inblandade förstår att de passerat en gräns, att de skadat de egna organisationernas trovärdighet och rykte. Att de inte förstår vad ett pris är. Att de inte upplever det korrupta draget i sin hantering.

Att de inte förstår att de, om priset mot all förmodan skulle överleva, har gjort det fullständigt omöjligt för en Norstedts-författare att ens komma i fråga för flera år framåt, kan möjligen ses som ironiskt.

 

Aggressiviteten hos förlag och återförsäljare i årets rea liknar upplevelsen när man kissar ner sig. Först är det varmt och skönt, sedan kallt och surt.

49 kronor för Leif GW Perssons memoarer Gustavs grabb måste vara det mest übersmarta draget i modern reahistoria. Förutom att det drar folk till butikerna så är det en förlustaffär och en signal till alla bokköpare att priset på en bok är relativt.

Lägg till alla andra reaerbjudanden på höstens och julens topplistetitlar, för 69 eller 79 kronor och »fyra för tre« på toppen av det, och du har en manual för hur man suddar ut respekten för allt arbete som läggs ner i en bok.

Hur i hela fridens namn ska branschen efter detta på allvar kunna försvara att en ny skön­litterär bok måste kosta 200–300 kronor för att branschen ska överleva? Vem ska tro på det? Vem vill tro på det?