Bitter strid om biblioteksdatabaser

Pajkastning, hårda ord, arga skriftväxlingar, förtäckta hot. Det är striden om databaserna BURK och LIBRIS som har rört upp känslorna rejält. En strid som nu verkar vara på väg mot sitt slut. D...

Publicerad

Pajkastning, hårda ord, arga skriftväxlingar, förtäckta hot. Det är striden om databaserna BURK och LIBRIS som har rört upp känslorna rejält. En strid som nu verkar vara på väg mot sitt slut.Det är tisdagen den 7 april 1998. Bibliotekstjänsts vd, Göran Eliasson, och riksbibliotekarien Tomas Lidman möts på Btj:s hemmaplan, Traktorvägen 11 i Lund. Klockan elva börjar mötet. Tre timmar senare har de lyckats ena sig om att tillsätta en arbetsgrupp och sätta igång ett gemensamt projekt.Kombattanterna har således börjat prata med varandra.Men vad handlar bråket om?Enkelt uttryckt strider de båda om på vilket sätt det är bäst att ge medborgarna information om bibliotekens bokbestånd.Två biblioteksdatabaser har funnits parallellt sedan sjuttiotalet. BURK för folkbiblioteken och LIBRIS för forskningsbiblioteken.Hösten 1994 hittades en teknisk lösning för att kunna koppla ihop de båda databaserna. Ett avtalsförslag mellan Btj och KB togs fram. Avtalet skulle möjliggöra ”ett ömsesidigt utnyttjande av de bibliografiska databaserna”. Men innan avtalet undertecknades kom propåer från den nyvalda socialdemokratiska regeringen. Forsknings- och folkbiblioteken ska knytas samman i en gemensam databas.Den 21 november 1996 fick KB i uppdrag av regeringen att utveckla LIBRIS till en avgiftsfri nationell biblioteksdatabas.Det innebär att BURK:s katalogposter ska inlemmas i LIBRIS. Men det vill inte Btj gå med på. Och Lundaföretaget har ett trumfkort som spelas ut. Det är nämligen inte biblioteken som äger posterna - det gör aktiebolaget Bibliotekstjänst. En advokat kopplas in och de bibliotek som planerar att låta LIBRIS ta över katalogposter får snabbt klart för sig att det vore ett avtalsbrott.Det sågs inte med blida ögon i biblioteksvärlden. Det var många som tog illa upp och det muttrades här och var över Btj:s hårdföra stil.Det pikanta i situationen är att Btj:s ägare är Sveriges Allmänna Biblioteksförening (SAB) som bland annat ägs av kommunernas intresseorganisation Kommunförbundet. Inom SAB:s hägn ryms både folk- och forskningsbiblioteken. Det finns därmed en intressekonflikt inom föreningen.Anna-Karin Sjöstrand, vice ordförande i SAB och kommunpolitiker i Umeå har svårt att förstå bibliotekens upprörda reaktion när Btj kopplade in jurister.– Det är högst anmärkningsvärt att biblioteken inte vet vilka avtal som skrivits på.– Btj tappade goodwill när juristerna kopplades in. Det var många som blev besvikna, säger bibliotekschef Inger Jepsson i Jönköping. Alla bibliotek har skrivit på avtalet men ingen verkar ha reflekterat över vad det innebär, att det faktiskt är Btj som har rättigheterna.Btj har av hävd uppfattats som ”public service”, ett företag i allmänhetens tjänst. Men Bibliotekstjänst AB är affärsdrivande och de som inte har haft det klart för sig förut är numera väl medvetna om detta.– Vi kan inte skänka bort informationen i BURK. Det är inte förenligt med aktiebolagslagen, säger Btj:s vd Göran Eliasson. Staten kan inte bara ta över BURK utan att betala oss för det arbete vi lagt ner.Göran Eliasson tillägger att han egentligen inte vill vifta med avtalen vars innebörd är att kommunerna endast hyr rättigheterna till katalogposterna. Han hoppas på en lösning med de båda databaserna i teknisk samverkan.– Jag förstår inte varför staten vill satsa pengar på att bygga upp något nytt när det redan finns ett söksystem som fungerar.BURK och LIBRIS står för två helt olika sätt att katalogisera.Folkbibliotekens katalogisering sköts av Btj. Verksamheten är centraliserad och de flesta bibliotek har ingen egen personal som ägnar sig åt katalogisering.– Det har sparat mycket pengar åt folkbiblioteken och kommunerna, anser Bengt Westerberg, styrelseordförande i Btj.– Det är rationellt att samordna katalogiseringen. Varför ska alla hålla på med samma sak, säger Anna-Karin Sjöstrand.– Biblioteken har lagt över allt utvecklingsarbete på Btj och omyndigförklarat sig själva. Det har lett till en stark centralisering och en uniformitet, säger riksbibliotekarienTomas Lidman.LIBRIS beskrivs så här.Göran Eliasson: Ålderdomlig, 70-talsaktig. Nu bildas naturliga regioner över nationsgränserna. Nationella databaser är förlegat, det bygger på ett gammalt tankesätt.Inger Jepsson: LIBRIS är inte rationellt. Katalogiseringen är utspridd på alla forskningsbiliotek. Jag uppfattar det som ålderdomligt.Tomas Lidman: Det är självklart att forskningsbiblioteken måste behålla sin katalogiseringsexpertis. Det system vi har är det som används internationellt. Biblioteken delar på en gemensam katalog, istället för att alla sitter på samma ställe och katalogiserar.Regeringen har klart sagt att en nationell databas, LIBRIS, ska skapas. Btj vill hellre skapa ett nätverk av befintliga databaser. Informationen kan sökas samtidigt i databaserna med hjälp av sökprotokollet Z39.50.Skillnaden kan tyckas hårfin. Och för användarna har den tekniska lösningen ingen större betydelse, det går att leta reda på böcker på båda sätten.Redan i april 1996 ställdes saken på sin spets; får ett folkbibliotek föra in katalogposterna i LIBRIS?Riksbibliotekarien Tomas Lidman och chefen för Kulturrådet Göran Lannergren skrev brev till Btj och berättade att Umeå länsbiblioteks poster skulle överföras till LIBRIS. Men det blev inte så.– Vi avbröt projektet när vi fick klart för oss att det handlade om ett avtalsbrott, säger Anna-Karin SjöstrandNu är det ändå några bibliotek som lämnat katalogposter till LIBRIS, bland annat Malmö stadsbibliotek.Riksbibliotekarien Tomas Lidman är arg. Det är måndag i påskveckan och dagen därpå ska han lämna sitt tjänsterum med utsikt över Humlegården och åka ner till Lund och träffa sin motpart. Han tycker att det är orimligt att biblioteken utsätts för påtryckningar och otrevliga brev av en advokatfirma.Vi pratar tekniska lösningar, diskuterar Z39.50 men Tomas Lidman för ständigt tillbaka samtalet till det som han anser vara huvudsaken.– Jag har inga som helst problem med att koppla ihop de båda databaserna. De kan visst existera sida vid sida. Btj försöker blanda bort korten.Tekniken är inte det centrala. Det är avtalen mellan Btj och kommunerna som är det absolut viktigaste.Tomas Lidman har i en promemoria skrivit att BURK byggts upp med kommunala skattemedel, men att kommunerna trots det inte äger katalogposterna. Bengt Westerberg, ordförande i Btj svarar på detta, dock inte i ett brev till Tomas Lidman. Däremot nämner han det i en skriftväxling med utbildningsministern Carl Tham: ”synsättet är något märkligt”, skriver Westerberg och påpekar att alternativet hade varit att kommunerna fortsatt att katalogisera på egen hand. Tomas Lidman recenserar Bengt Westerbergs brev: ”oförskämt och okunnigt”.Riksbibliotekarien anser att det är ett problem att biblioteken, med de stora som undantag, frånhänt sig katalogiseringskunskaperna.– Det innebär att biblioteken inte mäktar med att argumentera mot Btj. Ett aktiebolag har fått en monopolställning.Tomas Lidman beskriver avtalen ”som att äga soffan, men inte inventarieförteckningen”. Hans lösning är kort och koncis: Avtalen måste omförhandlas så att biblioteken får ett fritt val.Han lutar sig mot en enkät som KB gjort till de 38 största folkbiblioteken. Samtliga var intresserade av att delta i LIBRIS.- Problemet är att de inte får bestämma detta själva.

Men är det verkligen din sak att ha synpunkter på avtal som skrivits mellan två andra parter?

Vill du läsa vidare?

Teckna en digital prenumeration för att ta del av denna artikel och allt annat på Svb.se.

Helår Digitalt

1480 kr

Köpa

Prova på 2 månader

199 kr

Köpa

Powered by Labrador CMS