Krister Gidlund till minne

rg minns en förläggare, författare och vän och skriver: »Jag hade glädjen att både få vara Krister Gidlunds vän och förläggare under många år. Han tillhörde de genuina folkbildarna, en sådan som rörelsen mer än någonsin skulle behöva i den stora förvirringens tid«.

I ekan mot kvällen

Jag blev ingen braxen,

blev ingen fjäril,

men en mänska,

som sitter i ekan och metar.

Och ser mej omkring

som jag brukar,

att kvällen snart är sen

och fisken har slutat att nappa.

Älven driver tyst mot havet,

himlens valv är tyst,

men skogsbrynet

porlar ännu en stund av sång.

Ljuset börjar bli tunt.

Jag maskar av,

lägger spöet i båten

och kastar ett par små abborrar åter.

Nu kan kvällen ro mej

sakta mot land.

Dikt av Krister Gidlund