Tillbaka

Svala recensioner av hajpad debut väcker frågor

2021-08-20
av Kristian Lönner
Johanna Hedman debuterar med Trion.
Foto: Elvira Glänte

Johanna Hedmans Trion lever inte upp till förväntningarna menar stora delar av kritikerkåren. Men vad händer när en debutbok bedöms utifrån en förhandshajp? Och kan förlagets hårdlansering slå tillbaka mot boken?

Trion är årets mest hajpade debut. Det började med ett pressmeddelande från Norstedts den 9 juni om ”ett sensationellt internationellt intresse” där förlaget berättade att Johanna Hedmans bok redan innan svensk utgivning sålts till sju språk efter hård budgivning mellan prestigefulla förlag i både Tyskland och England. Filmrättigheterna var också under förhandling. I samma pressmeddelande sade förläggaren Elin Sennerö Kaunitz att hon ”aldrig förr läst ett debutantmanus som känts så moget och självklart” och att boken ”knockat både medarbetare på förlaget och utländska förläggare”.

I måndags kom recensionerna. Mottagandet blev minst sagt ljummet och i recension efter recension ställdes boken mot förväntningarna och hajpen som funnits på förhand.

– Det är hermeneutiken, det gamla spöket, nämligen att du har en förväntanshorisont, en förförståelse för vad det är du ska läsa. Vad gäller den här boken är det väldigt många professionella människor som på förhand bedömt att den är väldigt bra och då förväntar man sig också att den ska vara det, säger Jonas Thente som recenserade boken för DN.

Men han ser också dilemmat.

– I allmänhet tycker jag att varje verk ska bedömas helt och hållet utifrån i första hand sig själv och i andra hand författarskapet. Så, jo det är ett problem men å andra sidan kände jag att jag som god informatör var tvungen att återkoppla till hajpen som varit.

Åtta dagar innan recensionen var DN själva med om att höja förväntningarna på boken när Johanna Hedman porträtterades i kulturdelen. På förstasidan var rubriken ”Jämförs med de stora” vilket kan jämföras med recensionens rubrik: ”Johanna Hedmans debutroman "Trion" lever inte upp till förhandshajpen”.

– Det där är i princip två olika sidor av litteraturbevakningen där kritiken står självständigt från eventuell annan bevakning. Och i nio fall av tio vill vi ha intervjun, som ska handla om boken och författarens perspektiv, först och recensionen sen. säger Jonas Thente.

Jenny Högström, som gav boken en hård recension i Aftonbladet, menar att det var självklart att i recensionen också ta upp förhandsintresset.

– Det hade varit yrkesfel av mig att inte ta med det. Jag diskuterar texten och försöker förhålla mig till den utifrån olika aspekter och en intressant aspekt är det faktum att boken lanserats utifrån att den sålts till många språk. Jag måste förhålla mig till vad det är som gjort att den sålt så bra och om jag håller med om att det här är den typ av svensk litteratur som ska översättas.

Finns det inte en risk då att man snarare recenserar svensk modern litteratur och svenska förlag än den enskilda titeln?

– Det finns alltid en risk. Men mitt omdöme av romanen förändras inte. Jag tycker ändå att samma saker är bra och dåliga, men det jag säger är att om det här är det folk vill ha så tycker jag det är tråkigt. Det är välkomponerat, välskrivet och så vidare men det är tråkigt och oerhört manierat och tillrättalagt. Jag blir tokig!

Förlaget har ju lyckats väldigt bra med att skapa intresse kring Trion men har hajpen tjänat boken eller snarare blivit ett hinder?

– Jag har fått väldigt många reaktioner på min recension av folk jag känner. En del säger att det är modigt att våga såga något som är så hajpat medan andra säger ”nu måste jag läsa den här boken, den verkar fruktansvärd men jag måste läsa den ändå”. Det är någonting kring uppmärksamheten som sådan som skapar ett intresse, säger Jenny Högström.

SvB har varit i kontakt med Trions förläggare på Norstedts, Elin Sennerö-Kaunitz, som har avböjt intervju.

På sociala medier har människor uttryckt att boken fått oförtjänt hård kritik, just för att den inte recenseras utifrån att det är en debut utan för att Johanna Hedman beskrivs som en potentiell svensk Sally Rooney, en av de senaste årens mest hyllade skildrare av unga människor.

Kulturskribenten Kristina Lindquist undrar i ett Twitter-inlägg om ”recensionerna sett likadana ut om detta var en blyg liten debut som sålts till noll länder” och författaren Fredrik Backman har i flera inlägg tagit boken i försvar och kallat den ”en helt fantastisk debutroman”. Han betonar i sina inlägg att han har stor respekt för svenska kritiker men att han ”önskat en viss återhållsamhet när det handlar om en 27-årig debutant.” Fredrik Backman skriver vidare att ”hajp dras i gång av förlag och agenter. En ung debutant dras in i en karusell i svindlande hastighet. Ingen, absolut ingen, förbereder en på hur det är att få kritik i alla landets största tidningar på en och samma dag” samt ”jag är en hyfsat hårdhudad person som är rimligt stor i käften och jag vet inte om jag hade orkat ta det här som debutant”.

Men att svenska kritiker skulle vara särskilt hårda håller Jonas Thente inte med om och på frågan om det är synd om Johanna Hedman, något flera uttryckt på sociala medier, skrattar han till.

–  Inte alls. Jag vill säga att Sverige är det land där kritiker är vänligast mot författarna. Vi är väldigt väluppfostrade i Sverige och hovsamma mot både författare och förlag om det inte är något alldeles förskräckligt som har hänt.

Han understryker också, precis som Jenny Högström, att hans omdöme om boken heller inte påverkats av hajpen.

– Alla debutanter som ges ut på de stora förlagen är ju sensationella i sig. Kommer det ut på Norstedts eller Bonniers förväntar man sig att det är det bästa som finns i Sverige.

Det är enkelt att hålla sig à jour

Det är enkelt att hålla sig à jour med allt som händer i branschen via Svensk Bokhandels sajt. Ännu enklare blir det om man abonnerar på våra nyhetsbrev. Varje gång vi lägger ut en större nyhet landar ett mejl i din inbox. Samma sak på fredagar då vi antingen summerar veckans händelser eller aviserar ett nytt nummer av tidningen.