Leonardo DiCaprio har dejtat bikinimodell efter bikinimodell genom åren. Men varken när han träffade Erin Heatherton, 23, Toni Garrn, 22, eller Kelly Rohrbach, 25, tycktes Amors pilar träffa rätt.

I serieromanen "Den rödaste rosen slår ut" utgår Liv Strömquist från filmstjärnans oförmåga att bli kär, och med hjälp av sociologer och filosofer tar hon sig an frågan: hur mår kärleken i vår tid?

Ett av kapitlen i boken handlar om varför kärleken tar slut och jag tänker att det egentligen är lika gåtfullt och mystiskt som varför förälskelse uppstår eller inte uppstår, säger Liv Strömquist.

Liksom i många tidigare serieromaner använder hon sig av populärkulturen, "vår tids allmängods", för att förklara olika teorier. Men läsarna får också bekanta sig med Sokrates kärleksbravader i antika Grekland och författaren Hilda Doolittles intensiva förälskelser under början av 1900-talet. Varför känner Hilda Doolittle så starkt, när deltagare från SVT:s dokusåpa "Gift vid första ögonkastet" tycks överanalysera varje steg i en relation?

Mer romantisk

Det är inte första gången som Liv Strömquist närmar sig ämnet. 2010 gav hon ut "Prins Charles känsla" som då beskrevs som "en spark rätt upp i tvåsamheten". Nio år senare har Liv Strömquist börjat se på saken på ett lite annat sätt.

Den här boken är mycket mer romantisk, den andra var ganska rationell. Ingången i "Den rödaste rosen slår ut" är mer en motargumentation mot det rationella vetenskapliga sättet att se på känslor, säger hon.

I serieromanen ringar Liv Strömquist in narcissism, fixeringen vid rationella val, och prestationssamhället som några anledningar till att människor i dag tycks ha svårare att känna känslan förälskelse.

Precis som att man kan vara duktig på att gå ner i vikt eller på att ta en juristexamen ska man också prestera i en kärleksrelation. Men just den typen av händelse, förälskelse, är inte förenlig med en egen prestation. Det handlar snarare om att ge upp och förlora kontrollen, säger Liv Strömquist.

Fokuserar på det positiva

Samtidigt menar hon att människor i dag förväntas kunna slå på och av känslor när det passar. Själv kan Liv Strömquist inte känna igen sig och anser snarare att förälskelser har stått utanför hennes kontroll.

Jag upplever att själva känslan helt enkelt är sådan till sin natur - och samtidigt lever vi i ett samhälle i dag där idealet är att vi ska ha väldigt mycket kontroll över vårt eget liv, "self-empowerment", "jag kan skapa mitt eget öde".

Den individuella friheten fungerar också som en piska, enligt Liv Strömquist. Skillnaden är att du nu piskar dig själv – lyckas du inte så har du dig själv att skylla.

Ingen skulle vilja återgå till ett samhälle där kvinnor inte får öppna ett eget bankkonto. Men samtidigt som moderniteten har fört med sig massor av positiva saker, har det också fört med sig negativa och jag tror att man tenderar att bara tänka på det positiva, säger hon.

"Inte tvärsäker"

Samtidigt lämnar hon brasklappar i serieboken när det kommer till resonemangen och slutsatserna. Och mot slutet slänger hon in en ursäkt till poeter, filosofer och forskare för eventuella missförstånd och bristfälliga förklaringar.

Jag ville göra det möjligt att dra egna slutsatser, även om jag tror att det är framlagt på ett sätt så att jag ändå argumenterar för ett mindre rationellt sätt att se på det, säger hon och tillägger:

Jag är inte tvärsäker på olika saker, jag tror att de flesta saker är på en massa olika sätt samtidigt, säger hon.

Nästa gång hon tar sig an kärleken i en serieroman skulle det lika gärna kunna bli en helomvändning, säger hon och skrattar.

Jag kanske kan göra en bok om det här ämnet var tionde år fram till att jag blir 70.

Rättat: I en tidigare version av texten fanns ett felaktigt årtal i faktarutan.

Författaren och estetikprofessorn Aris Fioretos har valts in som ny styrelseledamot i Dramatens bolagsstyrelse. Det beslutades vid en extrainsatt bolagsstämma på fredagen.

"Jag har på känn att arbetet i Dramatens styrelse liknar trädgårdsskötsel. Namnet på teaterkonstens beskyddare – musan Thalia – betyder ju 'Den blomstrande'. Metaforiskt gäller ansvaret alltså jordmån och flora. Många skall blomma, ogräs hållas kort, gäster vilja komma och återkomma. Det känns hedrande att anses ha så gröna fingrar", säger Fioretos enligt ett pressmeddelande.

Marie Lundström, som leder "Lundströms bokradio" i P1, debuterar nästa år som författare.

"Sanningens kalas" är en roman som åtminstone delvis utspelar sig i Stockholms stadshus korridorer och salar och kretsar kring en otrohetsaffär.

Lundström säger i ett pressmeddelande från bokförlaget Wahlström & Widstrand att hon alltid skrivit, och att hon till och med skrivit mer än hon läst.

"Men jag har inte pallat ett nej. Inte vetat hur jag gör med allt inifrån som hindrar mig från att göra klart. Nu skriver jag ändå. Till slut blev det för uppenbart: Jag vill och måste”, säger hon i pressmeddelandet.

Nour El Refai får mycket att göra när Malin Persson Giolitos roman "Störst av allt" blir teater på Rival i Stockholm. Först och främst spelar hon Maja, vars inre röst nystar upp historien om en skolskjutning på en av Stockholms finare gymnasieskolor. Hon axlar dessutom rollerna som Majas mamma och pappa, hennes lärare samt flera olika personer i rättsalen.

Det känns lyxigt att får göra det. I min senaste föreställning växlade jag också mellan olika karaktärer, men då fick jag gå tillbaka till mig själv. Det här kommer att vara svårare, eftersom huvudrollen Maja också är en svår karaktär som pratar Djursholmsdialekt och är 18 år, men det är också det som är kul, säger Nour El Refai.

För att få jobbet krävdes det flera provspelningar – och bland konkurrenterna fanns flera "jättefina namn". Att Nour El Refai har vana som stå upp-komiker tror hon har varit till stor hjälp.

Jag tror att det hjälpte mig att jag har humorn. Det är en tung berättelse, men Maja är också rolig, och det är roligt skrivet det här med hur hon föraktar sina föräldrar och sina klasskompisar. Man kan ändå gå in i olika röster och karaktärer och vara kul, säger hon.

"Teater mer förlåtande"

Författaren Malin Persson Giolito har dessutom berättat hur glad hon blev när hon fick veta vem som fått rollen. Det var just Nour El Refai hon såg framför sig när det stod klart att historien skulle sättas upp på scen.

Det betyder jättemycket för mig att hon känner så, det har tröstat mig när jag tänkt att jag är för gammal för att spela en 18-årig tjej. Men det är ju teater. Jag har också spelat en sjuårig pojke och det gick jättebra. Teater är mycket mer förlåtande än film och tv, säger El Refai.

Den uppmärksammade Netflix-serien med Hanna Ardéhn och Felix Sandman har hon inte sett.

Jag har bara skjutit upp det, men jag tror att den är jättebra. Det är två helt olika grejer, men det går ändå att känna "oj hur ska jag kunna leva upp till den här bilden som folk har från serien, som är så påkostad och maffig", det är ju två helt olika "Störst av allt". Det begriper ju folk som tittar, men man kan ändå känna press.

Sängliggande i flera månader

Det är inte bara rollen som är påfrestande. Nour El Refai väntar barn med pojkvännen Henrik Schyffert och har drabbats av hyperemesis gravidarum, den allvarligaste formen av gravidillamående. Tillståndet tvingade henne att ställa in sin medverkan i en uppsättning av "Kung Lear" under sommaren.

Då var jag helt sängliggande och kunde inte gå upp, och så var det i flera månader. Man kräks mycket, och det kommer jag att göra genom hela reptiden vi har i höst, säger hon.

Det är så skönt att vi inte är någon stor ensemble utan att det bara är jag och regissören, och det kommer att vara okej att jag ibland måste gå undan.

"Störst av allt" har premiär 28 februari på Rival i Stockholm.

Böcker om maffia, knarkbaroner och bankrånare toppar utlåningslistorna på Hall och Kumla, två anstalter med den högsta säkerhetsklassen, enligt siffror som Dagens Juridik tagit fram. På anstalterna sitter personer som dömts till långa fängelsestraff.

Mest populär, på bägge anstalterna, är reportageboken "Följ fucking order: liv och död i skuggan av Södertäljemaffian" av journalisten Ann Törnkvist.

Jag är inte det minsta förvånad, säger Ann Törnkvist till SVT.

Alla gillar väl att läsa om sig själv?

På Kumlaanstalten är Gregory David Roberts roman "Shantaram", som handlar om en dömd australisk bankrånare som flyr fängelset och tar sig till Indien, den näst mest lånade, följt av "Träna en kvart om dagen" med Paolo Roberto.

På Hallanstalten lockar "Jakten på El Chapo" näst mest, följt av boken "Narconomics – konsten att driva en drogkartell".