När Hilary Mantel skrev de sista raderna i "Spegeln och ljuset", en vinterkväll för något år sedan, kunde hon knappt själv tro på att berättelsen var klar.

Min man kom och hämtade mig på kontoret och jag sade "Jag är färdig. Vet du att jag skrivit den sista meningen?". Då brast vi båda två ut i skratt för att det kändes så otroligt, berättar hon i telefon från England.

Hon sitter i sitt hem i Budleigh Salterton, en vanligtvis mycket lugn liten kuststad i södra England, nu fullsmockad med turistande landsmän som under karantänstiden har suktat efter sol och bad. Hilary Mantel, som under en stor del av sitt liv har haft problem med hälsan, tillhör riskgrupperna – men lider egentligen inte av den isolering som coronapandemin har fört med sig.

Stora delar av mitt liv har jag ju längtat efter att få vara ensam och kämpat för att få vara det. Har man ett kreativt yrke tror jag att man till viss del är skyddad från känslan av att allt har blivit meningslöst. Jag ser mig själv som en av de tursamma.

Klockan tickar för Cromwell

Riktigt lika lyckosam är inte Thomas Cromwell, huvudpersonen i den hyllade trilogi som startar med "Wolf Hall" och avslutas med "Spegeln och ljuset". I den sista delen skildrar hon visserligen hur hans makt ökar och ökar tills han – sonen till en simpel smed – upphöjs till earl av kungen. Men klockan tickar för Cromwell. Bara två veckor efter att han fått sin adliga titel ska hans avhuggna huvud sättas upp på en påle vid Westminster Hall, andra till varnagel.

Han är alltid helt på egen hand, en person som klättrar och klättrar på karriärstegen – ända tills kungen befordrar honom till earl. Paradoxalt nog försätts han i en väldigt utsatt position på grund av det. Det är den framgången som får hans motståndare att tänka "okej, nu räcker det!", för om Cromwell kan bli earl, vad väntar härnäst? säger Hilary Mantel.

Svenska läsare kanske tycker att en spoiler alert hade varit på sin plats i den här texten, men i England är Cromwells öde väl känt. Och Hilary Mantel har alltid vetat att trilogin måste avslutas med hans död. För henne har det viktigaste varit att fylla i tomrummen i historien om kungens rådgivare.

En av de saker som drog mig till Cromwells historia är att det i den här tidsperioden som har beskrivits så otroligt mycket av historiker, författare, dramatiker och filmare fanns en tom yta och det är Cromwell. Och ändå är han så central för berättelsen.

Såg kungen med fräscha ögon

Om Cromwell har varit underbeskriven genom historien så har Henrik VIII tvärtom varit alldeles för omskriven, menar Mantel. I kungens fall har hon försökt frigöra sig från alla tidigare beskrivningar och se honom med fräscha ögon. En inspirationskälla till skildringen av Henrik i "Spegeln och ljuset" var skådespelaren Damian Lewis tolkning av kungen i tv-serien "Wolf Hall", som baseras på de två första böckerna i serien.

Det var ett särskilt ögonblick, bara ett par sekunder i rutan, som gav mig en ny aspekt av Henrik – hans ensamhet. I en scen står han och ser ut över en grupp hovmän som skrattar och pratar och uttrycket i hans ansikte är både misstänksamt – för de kanske skrattar åt honom – men också längtansfullt, för han längtar verkligen efter att vara en del av den gruppen. Men han kan inte, för han är kung och kommer alltid att vara ensam. Den sårbarheten bar jag med mig i den tredje boken, säger hon.

Skriver på pjäsversionen

Med åren har Hilary Mantel blivit alltmer involverad i de teater- och tv-versioner som har gjorts av hennes böcker. Just nu skriver hon på pjäsversionen av "Spegeln och ljuset" tillsammans med skådespelaren Ben Miles och senare kommer hon att delta i arbetet med tv-varianten.

Jag har verkligen sett fram emot förändringen i rytm och möjligheten att beskriva vad som händer på ett annat sätt. För på varje sida är det så många val man måste göra. Och ibland ångrar man nästan de val man gör, de är liksom textens spöken.

Helt nyligen nominerades Hilary Mantel till Bookerpriset för sin senaste bok. Får hon priset blir hon den första författare som har tilldelats det tre gånger – och dessutom för var och en av delarna i en trilogi.

Det var faktiskt en lättnad att bli nominerad, erkänner hon.

Om boken inte hade funnits med på nomineringslistan hade berättelsen om den varit solkad av ord som "katastrof" och "förödmjukelse". Inte för att jag tycker så, men man vill ju trots allt att ens bok ska leva vidare i en vettig kontext.

Musikern, låtskrivaren och poeten Mattias Alkberg flyttar sin planerade höstturné till våren 2021, enligt ett pressmeddelande.

""Jamen det var ju just snyggt att turnén blev flyttad. Men den blev flyttad, inte inställd. Det är väl så en får tänka så en inte blir galen i isoleringen. Och så kan ni ju läsa "Med rätt att dö" några extra gånger i stället. Hoppas ni gillar den i alla fall", kommenterar artisten själv beslutet.

I våras släppte Mattias Alkberg "Bodensia" – sin första soloskiva på tre år. Den 24 augusti släpps hans senaste diktsamling "Med rätt att dö".

Mattias Alkberg slog igenom med indierockbandet The Bear Quartet i början av 1990-talet. 2004 till 2008 spelade han även med bandet Mattias Alkberg BD.

Försök för en stund att vara i nuet. Inte tänka bakåt eller framåt. Låt tankarna vara här och nu.

Hur lång tid tar det innan de börjar irra? När börjar du oroa dig för något som har hänt eller som kanske kommer att hända?

Den samlade forskningen talar sitt tydliga språk: dina tankar är snart någon annanstans.

Inom buddismen är en grundtanke att människan är usel på att vara i nuet, och att det enda sättet att bemästra problemet är genom meditation. För buddisterna är det ett existentiellt problem, men sociologen och författaren Roland Paulsen har en annan syn på saken.

Enligt honom är det en rad stora historiska omställningar i samhället som har gjort de irrande tankarna till ett så pass pregnant problem. Det började redan när människan slutade vara jägare och samlare och blev jordbrukare.

Jag ser det inte som ett syndafall, men det är intressant som en kontrast. Om man varje dag samlar vad man behöver för just den dagen, hur långt in i framtiden blir det då meningsfullt att planera?

Inte särskilt långt, menar han.

Det som hände när vi blev jordbrukare var att framtidshorisonten förlängdes, vi började tänka på sådd och skörd, vi började tänka längre in i framtiden.

Tankar på framtiden skapar oro

Sedan dess, menar Roland Paulsen, har varje stor samhällsomställning flyttat horisonten allt längre fram, inte minst industrialisering då lönearbete kom in i bilden på allvar. Och ju större tidsrymd, desto mer att tänka på som har att göra med framtidens osäkra natur.

Och det är osäkerheten vi inte kan med, det är där som problemet uppstår. Så fort en potentiell fara dyker upp i huvudet börjar tankarna gå på högvarv. "Tänk om jag blir sjuk? Hur ska jag undvika att bli sjuk? Vad ska jag göra om jag blir sjuk?"

Det finns en kollektiv oförmåga att leva med osäkerhet, det gäller samhället i stort men också på individnivå, och där blir uttrycket oro.

I boken "Tänk om" tar Paulsen avstamp i historien för att spåra orons utveckling fram till i dag, där han belyser vår tids oro genom en rad djupintervjuer. Längs med vägen plockar han upp flertalet argument för att kommentera diskussionen om utbrändhet och psykisk ohälsa.

Tänk om jag förlorar jobbet

Vad är det då vi oroar oss för? Det mesta, kan man säga. Vi har utvecklats till hyperreflexiva varelser, allt stöts och blöts i tankarna, inte minst vår sexualitet. Vi kan till och med oroa oss över vår oro. Men en stor oro, och som Roland Paulsen menar att man faktiskt kan göra något åt, är den ekonomiska.

Vi oroar oss för att inte ha något jobb eller för att förlora vårt jobb. Det börjar redan i skolåldern, man lär sig att det bästa sättet att hantera den ekonomiska oron är att uthärda det schemalagda livets tristess, att gå till jobbet även om det inte känns meningsfullt.

I dag finns en hård indelning mellan arbetslösa och anställda, mellan vinnare och förlorare, som genererar en oro vilken vi enligt Paulsen skulle kunna minska radikalt.

Men hur?

Ett möjligt svar är basinkomst. Sverige och många andra länder i väst skulle ha råd, menar han, även om det skulle krävas att man börjar värdera individernas psykiska välmående högre än ekonomisk tillväxt, ungefär som nu under coronapandemin. Det är arbetskritikern Paulsens gamla käpphäst, att de tekniska framstegen har skapat en möjlighet för oss att arbeta mindre.

Jag tror att det finns plats för ett nytt slags existens om det materiella uppehället inte knyts till lönearbete i lika hög grad som nu, en mindre orolig.

Acceptera osäkerheten

Att tänka framåt och bakåt är inte dåligt i sig, tvärtom. Det vi måste fråga oss, menar Roland Paulsen, är om tankesinnet är ett verktyg som vi använder oss av, eller om det är något som har fått makten över våra liv. Vi behöver inte sluta oroa oss och lära oss att älska osäkerheten, men vi måste lära oss att leva med den – och det gäller på individ- såväl som samhällsnivå.

I stället för att politiken ska utgå från en oro för allt som kan gå fel, och därmed syssla med riskbedömningen och försöka undvika eventuella kriser, borde fokus ligga på hur man kan förändra livet i det här samhället till det bättre, vilket ofta skulle kräva ett risktagande.

Journalisten Johan Croneman ger ut en självbiografisk roman "Jag är olyckligt här" lyder titeln på boken som kommer i oktober. Croneman är sedan många år film-, tv- och sportskribent framför allt i Dagens Nyheter.

I sin bok skriver han om tillvarons mörker och om "beroendedjävulen", men också om kärlek, uppger förlaget.

Rättelse: I en tidigare version av notisen angavs fel beskrivning av boken.

När skådespelaren Lena Nyman gick bort 2011 lämnade hon efter sig 17 papperskassar med dagböcker. Hon hade själv fattat beslutet att de skulle göras tillgängliga för omvärlden.

Utifrån detta gedigna privatarkiv har filmregissören Isabel Andersson gjort en dokumentärfilm om Nyman som ska ha premiär under hösten. Under arbetet med filmen växte idén fram om att också låta publicera Lena Nymans texter i en egen bok. Nu i augusti kommer också "Dagböcker och brev 1962–1974" av Lena Nyman, som bok.

"Texterna har en litterär intensitet och behandlar teman som konflikten mellan kärlek och karriär, förhållandet till kropp, klassbakgrund, konstnärskap, ensamhet och frigörelse", skriver förlaget i katalogtexten.