Författaren Amanda Svensson har belönats med Svenska Dagbladets litteraturpris, skriver tidningen. Hon får priset för sin senaste roman "Ett system så magnifikt att det bländar", som handlar om trillingarna Sebastian, Matilda och Clara och behandlar vitt skilda ämnen som klimatförändringar och neurologi.

Enligt juryns motivering är det en roman som "ledigt forsar fram över sidorna och inte sällan lockar fram ett skratt".

Jag tycker om saker som är lite extrema, jag tycker det är roligt att ta saker ett steg till, säger Amanda Svensson.

Författaren bor i Cornwall i Storbritannien sedan flera år tillbaka och var en av dem som öppet vittnade om den så kallade kulturprofilens övergrepp i Matilda Gustavssons artikel i Dagens Nyheter. Hon debuterade med boken "Hey Dolly" 2008.

Den 28 mars nästa år slår Oslo nya huvudbibliotek upp dörrarna för allmänheten. Det nya biblioteket ska bli allt annat än traditionellt, berättar bibliotekschefen Knut Skansen för NRK.

I det här huset får inte böckerna stå längst fram. Vi har placerat dem längs väggarna. Det är aktiviteterna och människorna som står i centrum, säger han till NRK.

Det nya huvudbiblioteket ligger i Bjørvika och har 1 200 sittplatser för besökare vilket kan jämföras med 250 i det gamla. Byggnaden har fem våningar, generösare öppettider och är förväntat att ta emot två miljoner besökare per år. Kulturborgarrådet Rina Maiann Hansen tror att det kommer att bli en viktig del av kulturutbudet för unga Oslobor.

Biblioteksbygget satte i gång 2014 och skulle först stå klart till 2018. Kostnadsramarna, som klubbades 2015, sattes till 2,76 miljarder kronor exklusive moms.

En vecka efter att den amerikanske filmproducenten Harvey Weinsteins övergrepp på en rad Hollywoodstjärnor avslöjades skrev reportern Matilda Gustavsson i sin mobil: "Jean-Claude". Kulturvärlden hade viskat om kulturprofilen i decennier. När hon inledde sin undersökning fick hon så småningom kontakt med flera kvinnor som sade sig ha varit utsatta för sexuella övergrepp och till och med våldtäkter.

Jag blev chockad, och den känslan har ofta återkommit sedan dess. I början skakades jag av att berättelserna rymde en så stor maktlöshet. Kvinnorna bar på en kunskap om kulturvärlden som inte fick benämnas och som absolut inte erkändes. Inför tanken på att jag kanske inte skulle lyckas publicera uppgifterna kände jag själv också en maktlöshet, och en sorts klaustrofobi, säger Matilda Gustavsson.

Under sex febriga veckor arbetade hon med avslöjandet. Den 22 november 2017 publicerades artikeln i Dagens Nyheter, där 18 kvinnor anklagade den så kallade kulturprofilen, Jean-Claude Arnault, som tillsammans med sin hustru akademiledamoten Katarina Frostenson ledde den mytomspunna kulturscenen Forum.

Arnaults makt

Redan tidigt frågade Matilda Gustavsson sig hur Arnault kunde få en sådan maktposition. Vissa menar att han inte hade någon makt alls, medan han själv framställde sig som en kulturvärldens grindvakt.

Samtidigt har han många relationer som också ger honom en reell makt. Men det kusliga är att det inte spelar någon större roll om makten fanns eller inte, för den uppdiktade makten kunde ändå användas till att tysta människor och få kvinnor att överge sina konstnärliga ambitioner, säger Matilda Gustavsson.

Hon tycker att det säger något om kulturvärlden, där makten ofta är informell och under ständig omförhandling. Arnault blev därför svår att syna. Inte heller Matilda Gustavsson fick alla svar hon sökte, trots att hon följde honom i fotspåren till hans barndomsstad Marseille. Men hon fann vissa viktiga pusselbitar.

Det var starkt för mig att han inte har någon akademisk bakgrund, och att han – liksom flera av hans offer – har kommit till kulturvärlden utifrån. Han är elektriker och han har gått en praktisk gymnasieutbildning. Ändå lyckades han ta sig till den absoluta toppen i den intellektuella sfären i Sverige – och i vissa sammanhang blev han till och med en symbol för bildning.

Akademien legitimerade

Matilda Gustavsson skildrar hur Frostenson och Arnault byggde upp Forum, där unga författare och konstnärer drömde om att synas. Kanske särskilt på grund av banden till Svenska Akademien.

Akademien har hela tiden legitimerat Arnaults status genom att ge honom förtroendeuppdrag, på ett sätt som är unikt. Han får vara värd på deras mingel inför Nobelfesten, han blir ansvarig för att sköta deras våning i Paris och de ger ett bidrag till hans klubb, som också är Katarina Frostensons klubb. Det är ett unikt stående bidrag som ingen annan får. Så deras roll i det hela är jättestor. De har också känt till saker som de inte har pratat om, inskärper hon.

Hon vill påminna om vad krisen i Akademien handlade om, och skildrar maktspelets många turer efter avslöjandet. Ett första krismöte hålls i Börshuset den 23 november där det framkommer att flera ledamöter har egna erfarenheter av Kulturprofilen. Efteråt meddelar den dåvarande ständiga sekreteraren Sara Danius pressen att Akademien enhälligt har bestämt sig för att bryta kontakten med Arnault. Hon tror då att ledamöterna är överens.

För många av kvinnorna betydde det extremt mycket med Sara Danius agerande, som man trodde var Svenska Akademiens agerande i början. Att man gick ut och erkände sin egen roll, säger Matilda Gustavsson.

Hon är sparsam med att skriva in egna åsikter i boken. Men vissa ställningstaganden gör hon.

Till exempel anser jag att Sara Danius agerade modigt och klarsynt. Det är något jag har kommit fram till genom att jobba mig närmre och närmre det som faktiskt hände.

Skildrar maktkampen

Bland ledamöterna börjar kritik mot Danius uttalas i sms och enskilda samtal. Kulmen nås i den debattartikel där Horace Engdahl uttrycker att Sara Danius är den ständiga sekreterare som har gjort det sämsta jobbet sedan Akademien skapades 1786. Även Anders Olsson läste artikeln före publiceringen, enligt Matilda Gustavsson.

Man riktar tidigt in sig på Sara Danius, trots att det är flera som uttrycker samma sak, säger hon.

Kritiken handlar bland annat om att Danius offentligt tog ställning i skuldfrågan och att Frostenson och Arnault stängts ute från krismötet. Engdahl avfärdar också kvinnornas anonyma vittnesmål och försvarar sin vän Arnault. Det är under en lång intervju med honom som Matilda Gustavsson för första gången får höra åsikten att avslöjandet bygger på "en konspiration", ledd av feministiska författare.

Jag blev lite mållös. Men han refererade vad Katarina ansåg, att jag hade blivit använd av en mängd kvinnor som ville störta henne från poettronen, säger hon, och lägger till att Katarina Frostenson själv senare formulerar den teorin i sin bok "K", där hon skildrar tiden i skönlitterär form.

Frostenson har inte gett några andra uttalanden. Men Matilda Gustavsson såg hur konspirationsteorierna spred sig.

Det fungerar som desinformation, att plantera ett väldigt extremt alternativt narrativ som egentligen inte styrks av någonting. Artikeln var journalistik och hade underbyggts på en mängd olika sätt, säger hon.

"En revolution"

Matilda Gustavsson har arbetat medvetet med att ge ämnet tyngd. Hon ville signalera att det här ska bevakas seriöst. Dessutom gav metoo-rörelsen granskningen vind i seglen.

Det här är en fråga som fram tills nyligen har haft låg status. Kanske man har skrivit om det i en kvinnobilaga, som ett kvinnoproblem eller en skvallernyhet. Att det här jobbet får Stora journalistpriset – det var en revolution i sig.

Under Akademiens sammanträde i Börshuset den 12 april skulle Sara Danius öde som ständig sekreterare avgöras. Kulturjournalisten Matilda Gustavsson visar i sin bok "Klubben" att ledamoten Horace Engdahl var drivande i att Danius fick lämna sin post. Men hon skriver även att också Anders Olsson, som sedan blev ständig sekreterare, spelade en viktig roll.

Den 10 april kallas Olsson till ett möte med kung Carl XVI Gustaf om Akademiens situation. Innehållet i det återgav han senare för de andra ledamöterna. Matilda Gustavsson skriver: "För Sara Danius blir det ett avgörande argument att Svenska Akademiens högsta beskyddare står bakom ledamöternas önskan att avsätta henne".

Hur Anders Olsson presenterar det på mötet blir avgörande för Sara Danius beslut att till slut gå, säger Matilda Gustavsson.

Hovet dementerar

I "Klubben" beskriver Matilda Gustavsson skeendet: "Anders Olsson förklarar att han har haft kontakt med Katarina Frostenson och att hon är beredd att träda tillbaka från sina uppdrag – om Sara Danius lämnar rollen som ständig sekreterare, och en av de närvarande ledamöterna beskriver det som 'en koordinerad åtgärd'. Anders Olsson inskärper att även kungen delar synen på Sara Danius."

TT: Vad sade egentligen kungen?

Han sade något i stil med det Anders Olsson sade att han sade. Det anmärkningsvärda är hur det där och då fungerar som ett argument för att Sara Danius ska avsättas. För det säger inte kungen. Hovet dementerar kraftigt att kungen på något sätt skulle haft en åsikt om hur de skulle hantera Sara Danius, säger Matilda Gustavsson.

Anders Olsson framhåller för TT att han som dåvarande direktör i Akademien hade satt upp förtroendet för Sara Danius som "en diskussionspunkt" på mötet, inte en beslutspunkt. Han påstår att det inte var tal om att hon skulle avsättas, utan att hon avgick självmant.

Det är en väldigt viktig distinktion att göra och vi var förvånade över att hon gjorde det så snabbt, hävdar han.

Olsson säger att han bara förmedlade hur samtalet på slottet hade förlöpt för de övriga ledamöterna.

Det var ganska lätt att få kungen att inse att det här var ett problem som måste lösas omgående och det var det han sade till mig när jag träffade honom på slottet, att han räknade med att vi skulle lösa båda problemen omgående. Det andra problemet var naturligtvis Katarina Frostenson, säger han.

"Horace som skrivit"

Två dagar tidigare hade Horace Engdahl kritiserat Danius i ett debattinlägg i Expressen. Engdahl skrev bland annat att "Sara Danius är den av alla sekreterare sedan 1786 som har lyckats sämst med sin uppgift". Till Matilda Gustavsson säger Horace Engdahl i boken att den hårda formuleringen var nödvändig: "Annars skulle majoritetsgruppen snart ha varit överflyglad av ständiga sekreterarens manövrer. Jag är den enda i Akademien som har förmågan att vara otrevlig. De andra klarar det inte. Men de flesta stod bakom mig".

Även Anders Olsson tog del av artikeln innan den publicerades.

Han läste och uppmuntrade, menar Matilda Gustavsson.

Till TT säger Anders Olsson att han visserligen läste men att han var tveksam till publiceringen.

Sedan tyckte jag att han kunde publicera det om han ville. Jag kände att jag kunde inte stoppa honom där, det fanns också ett stort behov av att någon sade ifrån i den situationen. Vi var i en situation där vi kände att vi inte hade någon ledning i Akademien, men jag var inte en talesperson som kunde godkänna eller inte godkänna.

TT: Kan du inte ångra ordvalet i efterhand?

Jo, absolut. Jag skulle aldrig ha skrivit på det där sättet. Det sade jag till Matilda Gustavsson. Det är Horace som har skrivit den artikeln, ingen annan. Det får han stå för, helt och hållet.

Matilda Gustavsson säger att Anders Olsson var den enda av ledamöterna som på förhand fick ta del av artikeln i sin helhet.

Och jag har från fler källor än Horace Engdahl att han var positiv till publiceringen. I offentligheten har Engdahl med rätta fått symbolisera sekreterarmotståndet och han är tongivande under diskussionerna som förs under vintern 2018. Men det mest avgörande är att han i grunden stöds av flera andra ledamöter.

Sara Danius avled i sviterna av cancer i oktober.

Författaren Mirja Unge tilldelas Eyvind Johnson-priset 2019 för sin roman "Jag går och lever".

"För en virtuos förmåga att med ett nattsvart språkflöde skildra en tonårings såriga tillvaro i arbetarklassens mest brutaliserade skikt, men också hur orden och skrivandet kan innebära en flyktväg därifrån", lyder juryns motivering.

Priset till författaren Eyvind Johnsons minne har delats ut av Bodens kommun sedan 1989. Priset är på 70 000 kronor och tilldelas ett svenskt prosaverk från de två senaste åren. Bland tidigare pristagare finns författare som Klas Östergren, Kerstin Ekman och Lotta Lotass.