Sedan den första boken gavs ut för tre år sedan har "Handbok för superhjältar" sålts i över 600 000 exemplar och översatts till hela 18 språk. "En fullständigt overklig känsla", konstaterar Elias Våhlund – och ingenting som varken han eller hustrun, illustratören Agnes Våhlund, hade kunnat ana när de för sex år sedan började skissa på berättelsen om den ensamma flickan Lisa som en dag snubblar över en hemlig handbok om superkrafter.

Vi tyckte att det var jättelyxigt att över huvud taget få bli utgivna, säger Elias Våhlund. Sedan har det sprungit iväg och nu har framgången nått en punkt där den är så svår att greppa att vi försöker tänka bort den och i stället fokusera på att fortsätta göra bra berättelser.

Inga pekpinnar

Att böckerna har fått ett sådant genomslag, i Sverige men också internationellt, tror Elias Våhlund beror på att de öppnar för svåra samtal, men utan pekpinnar. Idén till bokserien föddes efter att Elias Våhlunds egen dotter hade haft det tufft i skolan. Författarparet ville skapa en berättelse om mobbning som dels gav hopp, dels var så spännande och underhållande att alla i en klass skulle vilja läsa den.

Det är jätteviktigt att det inte blir moraliserande, eftersom barn ser igenom sådant, säger Elias Våhlund.

Sedan den fjärde boken i serien gavs ut för ett och ett halvt år sedan har paret mejslat fram nästa superhjälteäventyr. Det kommer att fylla sammanlagt fyra böcker, av vilka den första ges ut i slutet av maj. Men all text är redan färdigskriven.

Vi tar de här berättelserna på minst lika stort allvar som om vi hade skrivit en serie böcker för vuxna, säger Elias Våhlund. Vi vill att de ska vara lättförståeliga för barn, men när vändningarna kommer ska också föräldrarna sitta och säga: Jäklarns!

Tema rädsla

I den femte boken har Lisa, eller Röda masken som hon kallas som superhjälte, blivit ledare för en superhjältegrupp bestående av sina forna plågoandar. Det visar sig vara lättare sagt än gjort. Hur samarbetar man egentligen, och vem kan man lita på? Samtidigt har barn börjat försvinna från staden. En rädsla sprider sig i samhället.

Om seriens första delar handlade om mobbning, menar Elias Våhlund att de kommande handlar mer om utanförskap – och om just rädsla.

När människor blir rädda gör de saker de kanske inte skulle gjort annars. De kan till och med bli farliga, säger Elias Våhlund.

Det känns också som ett aktuellt ämne med tanke på corona. Jag tycker inte att vi har pratat tillräckligt om barnens rädsla och sits i den här situationen, fortsätter han.

"Alltid krig hemma"

Författarparets eget samarbete präglas av både utmaning och lekfullhet.

Det är alltid krig här hemma. Men inför den här boken har arbetet funkat smidigare, vi litar mer på varandra nu, säger Elias Våhlund.

Medan han hittar på berättelserna och fokuserar på bokfigurernas inre känslor och tankar, står Agnes Våhlund för illustrationerna och för idéer kring äventyren. Hon beskriver hur böckernas figurer utvecklats i takt med att hon lärt känna dem.

De är inte längre bara färg och streck, utan människor som jag känner. Det låter kanske galet, men jag kan bli rörd när jag tänker på hur mycket de vuxit, säger Agnes Våhlund.

Film på gång

I höstas blev det klart att "Handbok för superhjältar" ska bli film. Den Oscarsbelönade "Green book"-producenten Charles B Wessler kopplades till projektet, vilket än så länge omgärdas av en hel del hemlighetsmakeri.

Det är i förproduktion, så mycket kan jag säga. Det känns fantastiskt, säger Elias Våhlund.

Författaren JK Rowling ger ut en barnbok som inte är relaterad till "Harry Potter"-serien, rapporterar BBC. Sagoboken "The ickabog" skrev hon för över tio år sedan, men hittills har bara hennes egna barn läst den. Under de senaste månaderna, när hon och hennes familj har befunnit sig i karantän i Storbritannien, har hon tagit ned manuset från vinden och arbetat om det.

"Mina tonåringar var ovanligt entusiastiska, så den dammiga lådan kom ned från vinden och jag har befunnit mig i en fiktiv värld som jag aldrig trodde att jag skulle hamna i igen. Medan jag arbetade på att färdigställa boken började jag läsa kapitlen högt för familjen varje kväll", skriver hon på Twitter.

Rowling uppger att hon kommer att publicera boken som en följetong på sin hemsida mellan 26 maj–10 juli och att den ges ut i fysisk form i november. Det enda hon har yppat om innehållet är att bokens tema är sanning och maktmissbruk.

Barnboksförfattaren och illustratören Jakob Wegelius tilldelas Kulla-Gullapriset av stiftelsen Marta Sandwall-Bergströms författarfond. Prissumman är på 89 000 kronor.

Jakob Wegelius har förutom två Augustpris för böckerna om gorillan Sally Jones även tilldelats Nordiska rådets pris för barn- och ungdomslitteratur och det tyska Deutscher Jugendliteraturpreis. Årets prisceremoni utgår och i stället har Josefine Sundström intervjuat Jakob Wegelius, samtalet släpps på Svenska barnboksinstitutets strömningstjänst Sbi play.

Författaren Marta Sandwall-Bergström (1913–2000) skapade 1998 stipendiefonden som ska främja "i Sverige bosatta yrkesverksamma författare och forskare". Vartannat år delas det ut ett Kulla-Gullapris till en författare och vartannat år delas stipendier ut till forskare och författare inom barn- och ungdomsboksområdet.

Författaren och publicisten Jackie Jakubowski har avlidit, 68 år gammal, bekräftar hans familj för Dagens Nyheter.

Jackie Jakubowski kom till Sverige som flykting 1970, efter att ha flytt undan den antisemitiska kampanjen i Polen.

Som författare skrev han flera essäsamlingar om judisk kulturhistoria, bland andra ”Spår av lamed”, "Ljudet av alef" och "Bortom beit".

Mellan 1980 och 2015 var han chefredaktör för kulturtidskriften Judisk Krönika, och han har även varit skribent på Dagens Nyheters kultursidor. År 2000 utnämndes han till Årets journalist av Sveriges Tidskrifter och 2006 sommarpratade han i P1.

Rättad: I en tidigare version angavs fel period då Jackie Jakubowski var chefredaktör för Judisk Krönika.

Egentligen skulle Jan Lööf sitta isolerad i sitt hus i Grekland och arbeta just nu, men det satte hustrun stopp för efter att den snart 80-årige konstnären och serietecknaren ramlat i de höga stentrapporna i det gamla huset.

Landet vid Medelhavet har länge varit Jan Lööfs tillhåll under arbetet med böcker och illustrationer – ofta kan veckor flyga i väg utan att han märker det. Nu arbetar Jan Lööf i stället på ett liknande sätt i Sverige. Det nya coronaviruset och rekommendationerna till 70-plussare har alltså inte påverkat "Skrotnisse"-upphovsmannen speciellt mycket.

Själv identifierar han sig mest med Bertil Enstöring av de egna barnboksfigurerna, han som i tv-serien "Skrotnisse och hans vänner" har bott på de mest isolerade platserna på jorden: en gång på toppen av ett berg, en annan gång längst ner på havets botten, allt för att undvika andra människor.

Jag har också blivit anklagad för att vara någon sorts eremit, men det handlar egentligen kanske om att jag har svårt för att arbeta med folk i närheten. Jag kan sitta två månader i sträck som bara försvinner. Det sker någonting lustigt när man sitter ensam så länge. Man tappar lite hyfs och det vanliga sociala som behövs för att man ska kunna umgås med folk. Samtidigt försvinner alla ens dåliga egenskaper, det spelar ingen roll om man är egoistisk och hånfull om det inte finns någon att vara det mot, säger Jan Lööf

"Var oroliga typer"

Jan Lööf växte upp i metallarbetarstaden Trollhättan, som son till en uppfinnare och skrotgubbe och barnbarn till en plåtslagare. Han lämnade staden för att läsa på Konstfack i Stockholm, och började röra sig i kretsar med bland andra Carl Johan De Geer och Lasse Åberg – men skrotet har alltid funnits kvar.

Som ung hade Jan Lööf få likheter med sin eremitfigur. Han beskriver hur han med barndomsvännen och senare samarbetspartnern Lars-Åke Kylén rände runt i hemstaden.

Vi har sagt till varandra att om vi hade uppträtt så som vi gjorde när vi har 16–17 i dag, då hade vi omedelbart fått diagnoser på oss och säkert också medicinering. Vi saboterade hela vår tillvaro, skolkade och var oroliga typer. Men sedan lugnar man ner sig.

Återvänder till Skrotnisse

Nu är han mest känd för böcker som "Örnis bilar", som han gjorde med Carl Johan De Geer, "Morfar är sjörövare", "Sagan om det röda äpplet" men också vuxenserien "Felix". Jan Lööfs böcker har lästs av barn i flera generationer, men själv gjorde han en pakt med två Konstfacksvänner om att aldrig skaffa egna, eftersom de räknade med att arbeta inom kulturvärlden, "förmodligen utan större framgång".

Då ingick tankarna att vi kan ju inte ha råd med familj, då lägger vi krokben på oss själva. Och det höll vi alla tre. Det är först på senare tid som jag har haft råd att ha familj, men jag har aldrig saknat det, jag har haft så mycket med barn att göra ändå.

Samtidigt har han genom åren kritiserats för sina barnboksfigurer, bland annat att få tjejer ges plats i hans berättelser. Själv menar han att han inte har någonting emot att ändra i en berättelse om förlaget ber honom, men att det har blåst upp till storm i efterhand.

Jag har lite svårt att rita tjejer, kanske på grund av kläder och sådant. Det har blivit helt naturligt utan en enda tanke, men i efterhand har det klagats.

Nu arbetar Jan Lööf på den kommande boken "Skrotnisse och hans nya vänner" som kommer att ges ut senare i höst, den första boken på fem år. Förlaget beskriver det som att Jan Lööf "ger sig själv en 80-årspresent" genom att göra en ny bok, men Jan Lööf beskriver det på ett lite annat sätt.

"Kan du inte göra någonting till oss?" sade de på Bonniers. Nej, sade jag till dem, då måste jag hitta på en historia. "Men gör någonting om Skrotnisse", sade de. Nej, inte de gamla figurerna och gubbarna! Men sedan började jag ändå göra lite bilder till en antologi, och fortsatte med det, berättar han.

Jan Lööf fyller 80 år den 30 maj. I höst kommer boken "Skrotnisse och hans nya vänner".