Tillbaka
Beate Grimsrud såg humor i allvaret

Beate Grimsrud såg humor i allvaret

KulturTT

Dramatik och drömmar, katter och boxning. Den norska författaren, dramatikern och regissören Beate Grimsrud levde ett liv med många bottnar. Hon avled efter en tids sjukdom, 57 år gammal.

Beate Grimsrud föddes i norska Bærum 1963, men var under större delen av sitt liv bosatt i Sverige. Hon lämnade hemlandet för att studera på Biskops Arnös författarskola i Uppland och var sedan 1984 bosatt och verksam i Stockholm, där hon skrev på både norska och svenska.

Efter debuten med novellsamlingen "Det finns gränser för vad jag inte förstår" 1989 blev Beate Grimsrud snart ett tongivande namn på den nordiska författarscenen, hyllad av såväl kritiker som läsare för sitt egensinniga språk, där poesi blandas med dramatik, humor med allvar, dröm med verklighet.

Regisserade dokumentärfilmer

Sitt breda litterära genombrott fick Beate Grimsrud 1999 med barndomsskildringen "Jag smyger förbi en yxa", vilken tilldelades Sveriges Radios romanpris och nominerades till Nordiska rådets litteraturpris. Drygt tio år senare tilldelades hon återigen Sveriges Radios romanpris, och nominerades till både Nordiska rådets litteraturpris och norska Bragepriset, för den kritikerhyllade romanen "En dåre fri". Däremellan hann hon också med att nomineras till svenska Augustpriset, för romanen "Har någon sett mig någon annanstans?" från 2007.

Under sina 30 år som verksam författare gav Beate Grimsrud ut ett tiotal romaner och novellsamlingar, liksom ett antal barnböcker tillsammans med den svenska författaren Inger Alfvén. Vid sidan av skönlitteraturen var hon också verksam som dramatiker, regissör och manusförfattare, till bland annat pjäsen "Har noen sett meg et annet sted" från 1996 och den norska långfilmen "Ballen i øyet" från 2000. Hon regisserade även kortfilmen "Det brukar gå bra", som handlar om skapande och skrivande, men också om när Beate Grimsrud skaffade katt.

Jag skriver inte så som jag tänkt skriva, säger Beate Grimsrud i filmen. Jag skriver så som jag tänker när jag skriver.

På 1990-talet regisserade Beate Grimsrud också en rad dokumentärfilmer om sport, däribland "En film om boxning" och "En film om fotboll". Det speglade hennes eget liv: På fritiden ägnade hon sig åt just boxning och fotboll, men också backhoppning och längdskidor.

Skrev om sjukdom

Flera av Beate Grimsruds romaner handlar om sjukdom och om hur sjukdom påverkar hennes romanfigurers liv. I "En dåre fri" lever huvudpersonen Eli med en psykossjukdom, och i Beate Grimsruds sista roman, "Jag föreslår att vi vaknar" från 2019, kastar ett bröstcancerbesked en lång skugga över dramatikern Vildes tillvaro.

Beate Grimsrud drabbades själv av cancer 2015, något som året därpå skildrades i vännen och grannen Siri Ambjörnssons radiodokumentär "Det jag inte klarar är att dö". Men trots att författarens och romanfigurens erfarenheter påminner om varandra, är "Jag föreslår att vi vaknar" inte en berättelse om Beate Grimsruds eget liv.

Det här bygger delvis på egna erfarenheter, men det är ett konstverk, ett bygge, en tanke och en berättelse som är helt en egen värld, sade hon i en intervju med Modern Psykologi sommaren 2019.

"En egen blick"

Efter beskedet om Beate Grimsruds död minns flera författar- och branschkollegor hennes liv och gärning.

Beate hade en egen blick för sådant som andra inte såg. Hon kunde upptäcka saker som gick andra förbi, säger Beate Grimsruds svenska förläggare Charlotte Aquilonius till TT.

Beate Grimsrud blev 57 år gammal.

Den norska författaren, dramatikern och regissören Beate Grimsrud blev 57 år gammal. Arkivbild.
Den norska författaren, dramatikern och regissören Beate Grimsrud blev 57 år gammal. Arkivbild.
Beate Grimsrud. Arkivbild.
Beate Grimsrud. Arkivbild.
Författaren Beate Grimsrud död

Författaren Beate Grimsrud död

LitteraturTT-NTB

Författaren, dramatikern och regissören Beate Grimsrud är död.

En av våra mest glänsande stjärnor på den nordiska himlen har slocknat. Det är så sorgligt, säger Maria Schottenius, kulturskribent på Dagens Nyheter, till TT.

Den norska författaren, dramatikern och regissören Beate Grimsrud har avlidit vid 57 års ålder. Grimsrud föddes 1963 i Bærum, men har sedan 1984 varit bosatt på Södermalm i Stockholm, och skrev både på svenska och norska.

Det är ett stort och märkvärdigt författarskap som utan att romantisera psykossjukdom får oss att leva med i tankar och känslor som rör sig i andra sfärer än de vanliga, säger Maria Schottenius, kulturskribent på Dagens Nyheter.

Enligt Maria Schottenius förmedlar Grimsruds konstnärliga gärning en livsenergi mot alla odds.

En av våra mest glänsande stjärnor på den nordiska himlen har slocknat. Det är så sorgligt, säger hon.

"Unikt tonfall"

Enligt författaren Inger Alfvén, som var nära vän till Beate Grimsrud och även arbetade tillsammans med henne, hade den norska författaren en unik röst.

Hennes författarskap var gränsöverskridande i ordets bästa bemärkelse, både fantasirikt och realistiskt på en och samma gång. Hon utvecklades så mycket som författare från de första böckerna, men redan debuten var originell, med en röst och ett tonfall som inte liknade någon annans, säger hon.

"Egen blick"

Även Charlotte Aquilonius, som var Beate Grimsruds svenska förläggare på Albert Bonniers förlag, framhäver författarens unika blick.

Beate hade en egen blick för sådant som andra inte såg. Hon kunde upptäcka saker som gick andra förbi. Och mitt i allvaret – hennes böcker kretsar ju ofta kring det existentiella – hade hon humorn i bakfickan, säger hon.

Charlotte Aquilonius säger att alla Grimsruds verk är unika, men framhåller speciellt hennes senaste roman "Jag föreslår att vi vaknar".

Hennes senaste roman gör ett helt oförglömligt intryck på läsaren. Hon var ständigt på jakt efter en kärna, och hon ställde alltid överrumplande frågor. Beate nöjde sig aldrig med svepande svar – och omvandlade de där frågorna till fantastisk litteratur som var en gåva till läsarna.
Den norska författaren Beate Grimsrud är död. Arkivbild.
Den norska författaren Beate Grimsrud är död. Arkivbild.
Patrik Lundberg: "Mamma offrade sina drömmar"

Patrik Lundberg: "Mamma offrade sina drömmar"

LitteraturTT

Hans mamma offrade allt för sina barn, men gick långsamt under av stress och fattigdom. I boken "Fjärilsvägen" skriver journalisten Patrik Lundberg om en barndom som var rik på kärlek – men som också präglades av det svenska klassamhället.

Journalisten och författaren Patrik Lundberg minns när han insåg att folk äter lunch på jobbet. Som 15-åring fick han jobb som vaktmästare på en brandstation i Sölvesborg, där de anställda till hans förvåning tog fram lunchlådor. Det gjorde aldrig hans mamma.

Hon drog in på den kostnaden, säger Patrik Lundberg när vi möts i hans arbetslokal på Södermalm i Stockholm.

Hans mamma, Birgitta Lundberg, köpte sällan kläder, reste inte och gick nästan aldrig ut på lokal. Sina guldsmycken sålde hon – allt för att kunna spendera pengarna på sina barn. Vid 67 års ålder gick hon bort, nedsliten till kropp och själ, och i en artikel förra året skrev Patrik Lundberg en känslosam artikel där han undrade: "Vem dödade min mor?"

Jag har aldrig fått så många reaktioner på en text, och det var ändå en kulturessä på 12 000 tecken. Men den triggade något i människor och för första gången någonsin i min lilla karriär fick jag inte ett enda hatmejl, säger han.

Inte råd

Numera är Patrik Lundberg en framgångsrik krönikör och författare. Men i "Fjärilsvägen" berättar han om en uppväxt långt från maktens och kulturens centrum. Hans resa startade i Sydkorea, och därifrån kom han som adopterad till Fjärilsvägen i Sölvesborg. Från början levde familjen den svenska drömmen med två barn, Volvo och villa av mexitegel.

Men föräldrarna skiljde sig, och på 1990-talet blev det finanskris.

Efter skilsmässan var termen ”vi har inte råd” normal. Men jag kände mig inte utanför eftersom det fanns så många i min omgivning som hade begränsade medel, säger han.

Kärlek fanns det däremot i överflöd, från mamma och morföräldrar, en del av "den skötsamma arbetarklassen". Men slitet för att få vardagen att gå ihop tärde. Patrik Lundberg konstaterar att när hans mamma föddes var skillnaden i förväntad medellivslängd mellan lågutbildade och högutbildade kvinnor mindre, men för varje år som gick växte gapet.

Allt började på 90-talet när mamma flera gånger brände ut sig på grund av den stress som det innebar att inte ha några pengar – och vara ensamstående med två barn. För att ett barn ska kunna göra en klassresa måste någon ofta bli kvar på perrongen, säger han och lägger till:
Mamma offrade sina drömmar för att jag skulle uppnå mina.

Kvinnohistoria en ögonöppnare

Själv arbetade Patrik Lundberg hårt för att ta sig in i journalistyrket, samtidigt som han och hans mammas kontakt försämrades. Hon hamnade också i en destruktiv relation utan möjlighet att slå sig fri.

Jag har levt med dåligt samvete i säkert 15 år. För varje klasskod jag knäckte eller extra tusenlapp jag tjänade, för varje språk jag lärde mig, så drevs jag ett steg längre bort från mamma. Det blir ofrånkomligen så när man gör en klassresa. Till slut hade vi inte så mycket att prata om annat än gamla tider och vad det var för väder, säger han.

Men drivet att studera fick han från sin mamma och mormor. Av en slump blev det en kurs i genusvetenskap han först läste på universitetet – och kvinnohistoria blev en ögonöppnare.

Jag förstod att kvinnor konsekvent har skrivits bort ur historien, och att deras erfarenheter, yrken och känslomässiga arbete aldrig har värderats så som det borde värderas, säger han, och förundras över en ny trend, där unga kvinnor i städerna plötsligt vurmar för ett nytt hemmafruideal.
Jag upplever att det är unga kvinnor som kommer från en övre medelklass och inte vet vad som kan hända, eller som själva har ett skyddsnät. Min mamma sade alltid till min lillasyster: ”Du får aldrig göra dig ekonomiskt beroende av en man, gör inte samma misstag som jag gjorde.”

Känner sig bonnig

I dag har Patrik Lundberg en enorm plattform för att nå ut, men han minns fortfarande känslan av att ha långt till makten. I barndomen var det en stor händelse bara en familj från Sölvesborg vann en bil i "Bingolotto" på TV4.

Jag ringde alla jag känner och sade ”såg ni, de pratar om Sölvesborg”. Så kändes det att växa upp på ett ställe som då var en blind fläck – men som numera inte är det.

I dag har Sverigedemokraterna satt hans gamla hemstad på kartan, och han tillhör själv en medieelit som många av hans barndomsvänner kritiserar. Samtidigt känner han sig som en "bonnig Forrest Gump" bland kultureliten i Stockholm. Han skriver om en politisk verklighet fjärran från många journalisters värld. Reportagen från Sölvesborg tycker han ofta liknar de "endagssafarier" till förorten som ska visa hur hemskt allt är.

Men de missar det intressanta.

När medierna har åkt till Sölvesborg har man mest frågat varför SD är så stora men ingen frågar moderaterna, Kristdemokraterna och lokalpartiet som har valt att ge makten till SD något. Det är det som är politiskt intressant. Och det är det som kanske håller på att hända i hela Sverige.
'Jag är glad att jag har så stora plattformar i dag och kan nå så många eftersom jag tror att jag känner ett Sverige som inte alla inom författaryrket och medierna känner', säger Patrik Lundberg som har skrivit boken 'Fjärilsvägen'.
"Jag är glad att jag har så stora plattformar i dag och kan nå så många eftersom jag tror att jag känner ett Sverige som inte alla inom författaryrket och medierna känner", säger Patrik Lundberg som har skrivit boken "Fjärilsvägen".
Patrik Lundbergs mamma var väldigt stolt över honom – och han lika stolt över henne: 'Hon var jävligt salt. Hon var inte så fin i kanten utan hade en fantastisk, rå humor. Jag vill att det ska framträda i berättelsen, att hon inte bara var ett offer som det var synd om. Hon var lite av en entertainer. Hon var också väldigt händig. Hon kommer från ett litet samhälle i Skåne där man får lära sig att ingen gör saker åt en, så hon lärde sig även det så kallade karlgörat.'
Patrik Lundbergs mamma var väldigt stolt över honom – och han lika stolt över henne: "Hon var jävligt salt. Hon var inte så fin i kanten utan hade en fantastisk, rå humor. Jag vill att det ska framträda i berättelsen, att hon inte bara var ett offer som det var synd om. Hon var lite av en entertainer. Hon var också väldigt händig. Hon kommer från ett litet samhälle i Skåne där man får lära sig att ingen gör saker åt en, så hon lärde sig även det så kallade karlgörat."
'Många som jag känner i dag frågar hur det var att växa upp med de här erfarenheterna. Men jag har bara haft en uppväxt, jag kan inte jämföra med andra som har växt upp i centrala Stockholm och vars värsta barndomsminne är när de frös i pjäxorna i Alperna. Min barndom var full av både sorg och lycka', säger Patrik Lundberg.
"Många som jag känner i dag frågar hur det var att växa upp med de här erfarenheterna. Men jag har bara haft en uppväxt, jag kan inte jämföra med andra som har växt upp i centrala Stockholm och vars värsta barndomsminne är när de frös i pjäxorna i Alperna. Min barndom var full av både sorg och lycka", säger Patrik Lundberg.
'SD gör det som arbetarrörelsen gjorde förr i tiden, men de gör det online. De frågar: 'varför är du inte Sverigedemokrat?' och ger sig inte förrän den personen har ändrat sig. Det finns en framåtanda där. Det var länge sedan någon socialdemokrat försökte övertyga mig om att bli sosse', säger Patrik Lundberg.
"SD gör det som arbetarrörelsen gjorde förr i tiden, men de gör det online. De frågar: 'varför är du inte Sverigedemokrat?' och ger sig inte förrän den personen har ändrat sig. Det finns en framåtanda där. Det var länge sedan någon socialdemokrat försökte övertyga mig om att bli sosse", säger Patrik Lundberg.
'Om inte jag hade berättat om mammas liv och död hade ingen annan gjort det heller. Då hade hon fortsatt vara en siffra i statistiken. Jag vill levandegöra henne men inte på något vis utmåla henne som ett helgon, utan skriva fram en människa med sina rätt och fel. Och förhoppningsvis kan jag berätta något om Sverige', säger Patrik Lundberg, här med sin mamma Birgitta Lundberg.
"Om inte jag hade berättat om mammas liv och död hade ingen annan gjort det heller. Då hade hon fortsatt vara en siffra i statistiken. Jag vill levandegöra henne men inte på något vis utmåla henne som ett helgon, utan skriva fram en människa med sina rätt och fel. Och förhoppningsvis kan jag berätta något om Sverige", säger Patrik Lundberg, här med sin mamma Birgitta Lundberg.

Unga får läsa böcker som sommarjobb

Unga får läsa böcker som sommarjobb

KulturTT

När Astrid Lindgrens värld i fredags meddelade att de tvingas stänga för säsongen förlorade hundratals ungdomar sina sommarjobb.

Beslutet fick Vimmerby kommun att tänka om och skapa nya möjligheter.

Nu erbjuder kommunen 45 unga att i sommar läsa böcker och få betalt för det, berättar Anna Mellergård, litteraturutvecklare för Kalmar län.

När beskedet från Astrid Lindgrens värld kom var det en chock. Vi tänkte på alla ungdomar som blev arbetslösa, och då kom någon med den här idén. Jag ser det inte som en skoluppgift – det är ett uppdrag som vi ska ha nytta av, säger hon.

Ska inte gå att fuska

Enligt Anna Mellergård kommer ungdomarna att läsa tre böcker – en för 5–7-åringar, en för barn i mellanstadiet och en för den egna åldersgruppen. De ska sedan testa böckerna på någon i målgruppen och därefter skriva en recension.

Och det ska inte gå att fuska med läsningen.

Vi ska prata med dem, de ska inte bara kunna hitta allt på nätet. Vi ska kolla upp att de verkligen har läst böckerna. Och så ska vi ordna läsecirklar där vi talar om böckerna – och man får ju inte betalt om man inte skrivit några recensioner.

"Mest positiva reaktioner"

Enligt Anna Mellergård har de flesta reaktioner efter att idén kläcktes i fredags varit av det positiva slaget, medan några tycker att ungdomarna i stället kunde ägna sig åt mer klassiska sommarjobb.

Det är väl mest positiva reaktioner, men samtidigt tycker en del att vi i stället borde skicka ut ungdomarna för att plocka bär. Och det kan man väl absolut göra, men Vimmerby har fått ett kulturuppdrag av Kalmar län – och vi behöver hjälp och engagemang för att utveckla arvet efter Astrid Lindgren. Så jag ser det här som ett arbete.
Unga i Vimmerby kommun ska få som sommarjobb att läsa böcker.
Unga i Vimmerby kommun ska få som sommarjobb att läsa böcker.
Nästa "Twilight"-bok kommer på svenska

Nästa "Twilight"-bok kommer på svenska

LitteraturTT

I maj kom nyheten att den amerikanska författaren Stephenie Meyer ska ge ut den nya "Twilight"-romanen "Midnight sun" i augusti.

Nu meddelar förlaget B. Wahlströms att boken även ges ut på svenska. "Midnattssol", som den heter i svensk översättning kommer senare i höst.

"Vi är mycket glada över att ha fått det fortsatta förtroendet att jobba med 'Twilight'-serien och att få vara med på den här resan. När mejlet kom från Meyers agent om att det fanns ett nytt manus blev vi alla eld och lågor", säger förläggaren Tove Andersdotter i ett pressmeddelande.

Romanen är ett återbesök i de tidigaste händelserna i den populära "Twilight"-serien, där huvudpersonen Bella möter vampyren Edward. Men den här gången berättas historien utifrån Edwards synvinkel.

Meyer skrev ursprungligen parallellberättelsen som en övning för sig själv. När manuskriptet läckte och spreds på nätet 2008 lade hon projektet på is i tolv år.

I augusti kommer författaren Stephenie Meyers nya bok i 'Twilight'-serien. Nu är det klart att boken senare i höst även ges ut på svenska. Arkivbild.
I augusti kommer författaren Stephenie Meyers nya bok i "Twilight"-serien. Nu är det klart att boken senare i höst även ges ut på svenska. Arkivbild.