Tillbaka
Medaljonger avslöjar sorgen i Dickens verk

Medaljonger avslöjar sorgen i Dickens verk

LitteraturTT

Två medaljonger – den ena med en lock av Charles Dickens hår, den andra med hans svägerskas – utgör viktiga pusselbitar för den som vill få en inblick i Dickens författarskap. De båda föremålen ingår i en ny utställning som invigs nästa månad i den brittiske författarens tidigare hem i London, skriver The Guardian.

Det är lätt att tro att lockarna i Dickens och hans svägerska Mary Hogarths ägo är ett bevis för en otrohetsaffär dem emellan. Men det tror inte experterna på. Däremot anses de viktiga för förståelsen av Charles Dickens författarskap – och då särskilt "Oliver Twist" som han höll på att skriva när Hogarth plötsligt dog vid 17 års ålder.

Dickens hade kommit att betrakta henne som en syster och hennes brev visar att de varma vänskapliga känslorna var ömsesidiga. Chocken när Mary avled – troligen av en stroke – påverkade författaren så till den grad att han skapade Rose Maylie i "Oliver Twist", en ung kvinna som blir allvarligt sjuk, men återhämtar sig.

Även skildringen av Lilla Nells död i "Den gamla antikvitetshandeln" tros vara influerad av svägerskans bortgång.

Den brittiske författaren Charles Dickens var mycket fäst vid sin frus syster Mary Hogarth som hastigt avled, 17 år gammal. Arkivbild.
Den brittiske författaren Charles Dickens var mycket fäst vid sin frus syster Mary Hogarth som hastigt avled, 17 år gammal. Arkivbild.
Saint-Exupérys kärleksbrev löser familjefejd

Saint-Exupérys kärleksbrev löser familjefejd

LitteraturTT

Utgivningen av ett stort antal kärleksbrev mellan författaren Antoine de Saint-Exupéry och hans fru Consuelo markerar slutet på en infekterad tvist som varat i 18 år, skriver The Guardian.

Den franske författaren är mest känd för sin bok "Den lille prinsen" som har sålts i mer än 200 miljoner exemplar sedan den först publicerades 1943. Giftermålet med den salvadoranska konstnären Consuelo Suncin togs inte väl emot av de Saint-Exupérys aristokratiska familj och efter hans tragiska död i en flygolycka 1944 försökte de i princip radera henne ur hans historia.

Hon hämnades genom att testamentera sin halva av royaltyrättigheterna för makens böcker till sin trädgårdsmästare/chaufför, tillsammans med den stora bunten kärleksbrev. Efter det följde vad som beskrivs som "ett fruktlöst 18 år långt juridiskt krig".

Nu har parterna alltså enats, tack vare utgivningen av "Correspondance (1931–1944)" som ger en bild av ett temperamentsfullt äktenskap, präglat av uppbrott och otrohet, men också stor kärlek.

Antoine de Saint-Exupéry tillsammans med hustrun Consuelo. Arkivbild.
Antoine de Saint-Exupéry tillsammans med hustrun Consuelo. Arkivbild.
Författaren K Arne Blom är död

Författaren K Arne Blom är död

LitteraturTT

Författaren Karl Arne Blom har avlidit, skriver Skånska Dagbladet. Blom föddes i Nässjö, men flyttade sedermera till Skåne och började sin yrkesbana som journalist på Sydsvenska Dagbladet.

1971 debuterade han med deckaren "Någon borde sörja", en bok som utspelades i studentmiljö och filmatiserades av bland annat finsk tv. Han skrev även historiska skildringar, ofta om Skåne men även Halland och Blekinge. Han var enligt Skånska Dagbladet otroligt produktiv och gav ut en bok om året under 50 års tid.

K Arne Blom var en av författarna bakom serien "Brottsplats Sverige" och pseudonymen Bo Lagevi. Han var också ledamot i Skånska Deckarsällskapet och Svenska Deckarakademin.

K Arne Blom avled efter en tids sjukdom och blev 75 år gammal.

Kerstin Ekman kommer med ny roman

Kerstin Ekman kommer med ny roman

LitteraturTT

Efter två essäsamlingar och en biografi återvänder Kerstin Ekman till fiktionen. I augusti kommer hennes nya roman "Löpa varg" som handlar om den pensionerade jägmästaren Ulf Norrstig och hans förändrade relation till jakten och skogen, skriver Bonniers i katalogen över höstens böcker.

"Löpa varg" blir hennes första roman sedan "Grand final i skojarbranschen" som kom för tio år sedan.

I fjol kom Kerstin Ekman med "Tullias värld", en personlig essäbok om Tullia, Ciceros dotter och en ung kvinna i Romarriket. Dessförinnan skrev Ekman två böcker med botaniskt tema "Då var allt levande och lustigt", (2015) en biografi om en av Linnés lärjungar, samt "Gubbas hage" (2018).

'Löpa varg' heter Kerstin Ekmans nya roman som kommer i augusti. Arkivbild.
"Löpa varg" heter Kerstin Ekmans nya roman som kommer i augusti. Arkivbild.
Skriver om livet när det var som värst

Skriver om livet när det var som värst

LitteraturTT

Efter hemmafrun Majs inre liv har Kristina Sandberg nu satt ord på sitt eget – när det var som värst. "En ensam plats" handlar om att få bröstcancer mitt i ett liv som pågår och om allt det som hon inte kunde formulera då.

"Det var så här det var. Det här behöver jag ha med."

Med det mantrat har Kristina Sandberg skrivit sin nya och första självbiografiska bok. Hade hon bara kunnat hade hon givit sig ut i ett nytt fiktivt universum, uppfunnit det genom fri språklig lek. Men hon kunde inte. Det kom inget språk. När orden kom var de detta.

Om jag hade börjat hitta på hade jag liksom förrått den här erfarenheten, jag hade kanske gömt den eller gjort den enklare, säger hon och gör en kort paus:
Sedan kan jag i efterhand tycka: varför var jag tvungen att kunna berätta så mycket? Men så tänker jag att jag tror att vi behöver texter att kunna spegla oss i, och om texterna vågar vara uppriktiga och avklädda kanske vi kan få en större tröst än om vi visar fram mer sminkade versioner.

"En ensam plats" är inget drama om att få cancer, bli behandlad och sedan återgå till livet som det var innan. Det är en text om att rasa ner i helvetet och komma upp som en annan, men det är samtidigt historien om allt det andra, om allt det kaotiska liv som bara pågår och måste hanteras samtidigt. Det är i maj 2016 hon upptäcker en öm knöl i bröstet. Hon är 44 år, och ska det visa sig senare, har fått tre tumörer.

"Handelsresande i litteratur"

Ett och ett halvt år tidigare har hon tagit emot Augustpriset för den tredje romanen om hemmafrun Maj i Örnsköldsvik. Sedan dess har hon varit "handelsresande i litteratur", åkt landet runt för att tala om sina böcker och möta läsare. Hon är väldigt trött, hon skjuter fram det oundvikliga läkarbesöket till efter belöningen, den sedan länge planerade och emotsedda Englandsresan med familjen men knölen gör såklart ont även då, och när Kristina Sandberg kommer hem igen dör hennes pappa.

Att jag själv hamnar i dödens närhet precis när min pappa har dött sätter villkoren för den här texten tror jag. Jag tänker att föräldrars dödsfall sätter i gång en övergivenhet i en, det är det som händer, och jag var på den platsen när jag själv sedan fick den där paniken, "tänk om jag kommer att lämna mina barn nu", när de var så pass små som de var.

I grunden handlar det om den stora skräcken att dö från sina barn.

Jag hade behövt att någon förstod att det var det som jag inte vågade säga. Och då blev det så tramsigt det här med att tappa håret, även om det såklart inte var roligt. Om någon pratade om oro för sina barn, eller om vuxna barn, satt jag och var avundsjuk. Jag kände "du är ju i alla fall där, du kan hjälpa dem". I mitt huvud var det den här fullständiga paniken.

Sakligheten i Maj-trilogins benämnande av kokböcker, maträtter och porslin är här utbytt mot tumörtypen her-2, mediciner och faktiska beskrivningar av det som sker med kroppen under sex cytostatikabehandlingar på raken. Men också av vad hon känner och tänker. "Du står inför ett potentiellt dödshot och det måste du möta", förklarar hennes första läkare.

Primitiva känslor

Under sjukdomstiden upplever hon en ny ilska hos sig själv. Hon fungerar inte på sin vanliga nivå och blir fast i mer primitiva känslor. Det som hon inte levde ut eller formulerade då har nu i stället fått plats i skrivandet. Inga ord kunde bota hennes kropp. Den enda formuleringen som möjligen hjälpte var det egna erkännandet att "jag är rädd, jag är rädd nu och jag är i den rädslan". Omgivningens reaktioner blev svårhanterliga, inte minst andra människors försök att trösta, ibland genom att berätta om egna bekymmer.

Det är ett sätt att skapa kontakt, och jag känner ju igen det hos mig själv. Men i bland kan det vara bra när man står inför någon som är i en väldigt svår kris att bara tyst tänka "nu kan jag finnas för den här personen, jag har det helt okej i jämförelse, det vilar inget dödshot över mig. För i nästa läge kan rollerna vara ombytta."
På sätt och vis skriver jag för att försöka berätta vad jag gick igenom utan att bli motsagd, utan att någon kommer in och försöker trösta mig verbalt: det här är det som händer.

Pervers mening

Att skriva om sjukdomen är att ge den ett slags pervers mening, sade en annan Augustvinnare, Yvonne Hirdman, efter sin bok om bröstcancer. Kristina Sandberg känner att hon har släppt sina minnen fria.

Jag tror det. Jag märker ju nu att jag kan prata om det här. För bara tre år sedan hade det varit mycket mer osäkert vad som hade fått mig att ramla ner igen. Det har varit bra att låta det ta tid, att inte bara skriva och kasta ut det till världen.

Innan hon skulle operera bort lymfkörtlar – den första operationen – förklarade sköterskorna att hon måste skriva en fjärde bok om Maj.
Innan hon skulle operera bort lymfkörtlar – den första operationen – förklarade sköterskorna att hon måste skriva en fjärde bok om Maj.
'Sjukdomen kommer mitt i ett liv som pågår, som man måste hantera samtidigt', säger Kristina Sandberg.
"Sjukdomen kommer mitt i ett liv som pågår, som man måste hantera samtidigt", säger Kristina Sandberg.
'När jag väl skrev, när det till slut gick, var det lekfullt. Även om det här skär in i det råa är det inte riktigt så som jag uppfattar det när jag skriver', säger Kristina Sandberg.
"När jag väl skrev, när det till slut gick, var det lekfullt. Även om det här skär in i det råa är det inte riktigt så som jag uppfattar det när jag skriver", säger Kristina Sandberg.