Tillbaka
Bulgakovmuseet måltavla i Ukrainakriget

Bulgakovmuseet måltavla i Ukrainakriget

KulturTT-AFP

Fasaden till Michail Bulgakov-museet i Kiev har vandaliserats. Men rödfärgen tvättas inte bort.

Det är också ett slags kommunikation, säger museichefen Ljudmyla Gubianuri.

Bulgakovmuseet är inhyst i det 1700-talshus där den berömde författaren växte upp på 1890-talet i Kiev, i det dåvarande ryska imperiet. Trots att han är född i staden är han en kontroversiell person i dagens Ukraina eftersom Bulgakov betraktade sig som en rysk författare och hånade det ukrainska språket och var motståndare till landets kamp för självständighet.

Rysslands invasion av Ukraina har satt ljuset på de täta kulturella banden mellan länderna, men det har också lett till en utrensning av ryska kulturpersonligheter och verk.

Museichefen Ljudmyla Gubianuri kopplar händelsen till kriget och slår fast att färgen blir kvar.

Vi tar inte bort den eftersom det för oss också är ett slags kommunikation.

Hon anser att händelsen är en angelägen påminnelse om hur komplicerad historien kan vara och har i stället tagit fram en skylt som ska hänga under den vandaliserade plaketten med texten: "Historien ska studeras, inte förkastas".

Det är en svår tid för landet och under krig ser folk allting som svart eller vitt, säger hon.

Museet har sedan krigsutbrottet ändrat inskriptionen på plaketten, från "ryss, sovjetisk författare", till "en prominent Kievbo, doktor och författare".

'Bulgakov bodde större delen av sitt vuxna liv i Moskva där han skrev romaner, pjäser och journalistik. Hans mest kända verk är romanen "Mästaren och Margarita", som skrevs under 1930-talet, men gavs ut först 1966, drygt 25 år efter författarens död.

Men många ukrainare har svårt att känna stolthet över Bulgakov. Bland annat har det ukrainska författarförbundet krävs att museet ska stängas.

Plaketten utanför Michail Bulgavkov-museet i Kiev har blivit vandaliserad, men rödfärgen får vara kvar.
Plaketten utanför Michail Bulgavkov-museet i Kiev har blivit vandaliserad, men rödfärgen får vara kvar.
Rushdie skriver bok om knivattacken

Rushdie skriver bok om knivattacken

LitteraturTT

Författaren Salman Rushdie skriver en bok om när han blev attackerad och knivhuggen under ett framträdande i New York förra året, rapporterar The Guardian.

Jag försöker skriva en bok om attacken mot mig – vad som hände och vad det betyder, inte bara attacken utan även annat runt omkring, sade Rushdie i ett förinspelat Zoomframträdande på litteraturfestivalen Hay.

Salman Rushdie sade också att det kommer att bli en ganska kort bok på blott ett par hundra sidor.

Det är inte den lättaste boken i världen att skriva men det är något jag måste ta mig igenom innan jag kan göra något annat. Jag kan verkligen inte börja skriva en roman som inte har någonting med det här att göra. Så jag måste bara ta mig an det, sade Rushdie.

Salman Rushdie förlorade synen på ena ögat och kan inte längre använda ena handen efter attacken.

Författaren Salman Rushdie ska skriva en bok om attacken ha utsattes för förra året som gjorde honom blind på ena ögat och oförmögen att använda sin ena hand. Arkivbild.
Författaren Salman Rushdie ska skriva en bok om attacken ha utsattes för förra året som gjorde honom blind på ena ögat och oförmögen att använda sin ena hand. Arkivbild.
Unga tjejer på stöldturné i ny Netflixserie

Unga tjejer på stöldturné i ny Netflixserie

NöjeTT

Efter "Clark" kommer en ny svensk krimsåpa på Netflix.

Fem unga tjejer gör inbrott i välbärgade förorter i "Barracuda queens".

Vi är fem stycken mini-Clark, säger skådespelaren Alva Bratt.

Historien om "Barracuda queens" är – väldigt löst – inspirerad av den verkliga Lidingöligan, som i mitten av 1990-talet gjorde inbrott och stal konst, juveler och möbler, men också exklusiva viner och dyra bilar från välbärgade hem, främst i Stockholms mest flotta förorter.

Men "Barracuda queens" byter kön på inbrottstjuvarna. Medan Lidingöligan bestod av män är gärningspersonerna unga kvinnor i Netflix nya serie, som släpps den 5 juni.

Det är roligt att se tjejer i den här såpiga krimgenren. Det är inte så vanligt att tjejer har de här rollerna, att de klipper larm och krossar fönster, säger Tea Stjärne.

Stora skulder

Hon är den på förhand mest kända skådespelaren i gänget efter att ha spelat Anna i flera Sune-filmer och varit med i julkalendern "Tjuvarnas jul".

Jag har längtat efter att få spela någon i min egen ålder. Det känns lyxigt, samtidigt som jag har älskat att göra Sune och få spela Anna, säger Tea Stjärne.

Serien börjar med att tjejerna från den välbärgade Stockholmsförorten Djursholm vaknar upp med baksmälla efter att ha festat i Båstad. De är tillsammans skyldiga flera hundra tusen kronor i krognotor och efter att ha förstört ett hotellrum.

Ett sätt att betala tillbaka skulderna är att göra inbrott hos sina rika grannar. De vet ju när husen står tomma. Men fastän de snart kan betala tillbaka skulderna fortsätter inbrotten.

De har väldigt tråkigt. Det här överklasslivet är inte så kul och så får de en kick av varje inbrott de gör. De vill bara ha mer och mer och vill uppleva det här roliga igen, säger Tea Stjärne.

Alva Bratt, som har kunnat ses i SVT-serien "Eagles", tycker att serien kan jämföras med en annan Netflix-succé, "Clark", om ökände rånaren Clark Olofsson.

Den är mer lik Clark än en mörk krimserie som "Störst av allt". Nu är det dags för ett tjejgäng att göra samma sak som Clark. De är lika gränslösa. Jag tycker att vi är fem stycken mini-Clark, säger hon.

Serien utspelas 1995 och är full av tidsmarkörer från den tiden. Killinggänget visas på tv, tjejerna är rädda att få aids av sex och rapporter om Mona Sahlin-affären hörs på radion. Dessutom är en riktig 90-talsikon med.

Izabella Scorupco spelar Margareta, mamma till Alva Bratts rollfigur. Som skådespelare, artist och modell under 1990-talet var hon i centrum under årtiondet.

Det var så roligt, jag har en kul historia om det, berättar Alva Bratt och fortsätter:
Lollo, min karaktär, hade en massa tidningar från 1995 i sitt rum. Och mellan tagningarna satt jag och bläddrade i en av dem och så dök det upp ett reportage med Izabella i typ den åldern som jag är. Det blev en sådan otrolig metahändelse eftersom hon spelar min mamma i serien.
Tea Stjärne, Sandra Zubovic, Alva Bratt, Tinda Monsen och Sarah Gustafsson spelar tjejgänget som stjäl från de välbärgade i nya Netflixserien 'Barracuda queens'.
Tea Stjärne, Sandra Zubovic, Alva Bratt, Tinda Monsen och Sarah Gustafsson spelar tjejgänget som stjäl från de välbärgade i nya Netflixserien "Barracuda queens".
Sarah Gustafsson, Tea Stjärne, Alva Bratt, Tindra Monsen och Sandra Zubovic som de fem tjejerna i 'Barracuda queens'. Pressbild.
Sarah Gustafsson, Tea Stjärne, Alva Bratt, Tindra Monsen och Sandra Zubovic som de fem tjejerna i "Barracuda queens". Pressbild.
Alva Bratt har bland annat kunna ses i SVT-serien 'Eagles'. Nu spelar hon huvudrollen som Louise i 'Barracuda queens'.
Alva Bratt har bland annat kunna ses i SVT-serien "Eagles". Nu spelar hon huvudrollen som Louise i "Barracuda queens".
Izabella Scorupco, som spelar Margareta Millkvist, har egna minnen av 90-talet. Pressbild.
Izabella Scorupco, som spelar Margareta Millkvist, har egna minnen av 90-talet. Pressbild.
Akademien prisar Rose Lagercrantz

Akademien prisar Rose Lagercrantz

LitteraturTT

Författaren Rose Lagercrantz får Svenska Akademiens pris för barn- och ungdomslitteratur för 2023. Priset, som är på 150 000 kronor, instiftades 2021 och ges till "en framstående författare".

Rose Lagercrantz debuterade 1973 med barnboken "Tullesommar" och har sedan dess givit ut ett femtiotal böcker för barn. Bland dem finns böckerna om flickan Dunne, exempelvis "Mitt lyckliga liv" (2010) som är illustrerad av Eva Eriksson och översatt till 25 språk.

Lagercrantz har även skrivit flera böcker för vuxna.

Rose Lagercrantz. Arkivbild.
Rose Lagercrantz. Arkivbild.
Nina Lykke: Kulturmannen är det nya offret

Nina Lykke: Kulturmannen är det nya offret

LitteraturTT

Den vite kulturmannen är offret som alla älskar att hata, hävdar den norska författaren Nina Lykke. I sin nya roman försöker hon förstå hans "kukdimma". Men egentligen tycker hon att vi ska vända blicken mot kulturkvinnan.

Nina Lykke har hela tiden trott att det ska gå åt helvete med författandet. Eftersom roman efter roman har gjort succé väntar hon bara på katastrofen – vilket har gjort henne allt mer frispråkig. I den nya boken "Vi är inte här för att ha roligt" tar hon sig an en vit manlig författare i 50-årsåldern, en så kallad kulturman.

Han är den enda som alla kan ge sig på. Han är det nya offret, för nu står alla och skriker om sina sår – bortsett från den vita mannen, för ingen vill lyssna på honom, förklarar hon.

I Norge har kulturmannen som begrepp inte diskuterats nämnvärt i medierna, berättar Nina Lykke när hon besöker Stockholm. Men allt i romanen har hänt på riktigt, erkänner hon, vilket med tanke på en del skruvade scener kan tyckas förvånande.

Verkligheten är skruvad, mycket mer än vad man kan skriva i en bok. Men jag tror inte att någon har känt igen sig hittills. Jag är inte ute efter en specifik person utan efter att skildra tidsandan, säger hon.

Förstår kulturmännen

Boken handlar om Knut, en frånskild 57-årig författare som aldrig har lyckats följa upp succén med "Den berömda boken" – och när han försöker skriva om en pakistansk homosexuell man för att lyfta blicken kallas det kulturell appropriering.

Han lever ensam och längtar tillbaka till sin exfru. Nina Lykke skriver återkommande om skilsmässor – i "Nej och åter nej" lämnar Jan sin fru för en 15 år yngre kollega men ångrar sig. Nina Lykke skilde sig själv ung, något som hon fortfarande kan känna sorg över. Men överlag brukar skilsmässor drabba männen hårdare, hävdar hon.

Det borde vara männen som vill gifta sig, för det är de som får fördelar av att vara gifta, mer än kvinnorna, som blir helt utslitna av det!

Inte alla vita män känner sig på toppen av maktpyramiden, argumenterar Nina Lykke och summerar: män begår självmord oftare, dör tidigare och är mer deprimerade. Med svart humor sätter hon tänderna i deras ångest – men känner sig inte elak.

Det är ju mig jag skriver om också, jag lever mig in i honom och tänker hur det är att vara man. Hur är det att ha en kuk, när den inte uppför sig? Det har jag alltid undrat.

Män vågar inte heller dryfta ångesten för att mista hår eller sin potens, eftersom det "inte anses manligt" – medan kvinnorna gärna ryter ifrån om att "vi måste prata mer om mens", säger Nina Lykke och skrattar rått. Sin humor har hon fått från föräldrarna och med sin pappa delar hon dessutom en irritation för allt från personer som lägger fötterna på sätet till cyklister som tar en vänstersväng vid rödljusen.

Jag känner mig som en sur gammal man. Det är så mycket störande i offentligheten, säger hon och himlar med ögonen.

"Mer aggressiv sexualitet"

I boken hånar Nina Lykke allt från det förljugna kulturlivet till slafsigt klädda författare. Knut hängs också ut i en roman av en ung tjej som kallar honom för snuskgubbe och tafsare. Men Nina Lykke ger inte mycket för sådana böckers verklighetsanspråk.

För att få verkligheten läslig måste du göra våld på den och vissa personer runt omkring dig, och kanske dig själv. Om jag skulle skriva allt jag tänkte skulle livet nog vara över. Vi kan till exempel tänka ganska skarpa saker om våra vänner, men om vi skriver det är vänskapen slut, säger hon och lägger till:
Fast om någon på riktigt hade skrivit allt de tyckte skulle jag ha sagt, hatten av!

Snart inser Knut också att det är omöjligt att försvara sig mot "verklighetsförfattaren" – trots att han har en helt annan upplevelse av situationen. Nina Lykke tror att problemet är att mannen har en "grundläggande annorlunda" sexualitet än kvinnor.

Den är mer aggressiv och enögd. När de först vill något är begäret så starkt, de är inne i en "kukdimma" och då blir det lätt för dem att bortse från att kvinnan kanske inte är helt med på noterna, argumenterar hon.

Att bägge könen är "lika kåta" är enligt Nina Lykke en myt som odlades under den sexuella revolutionen, och som männen gärna vill tro på för att få ligga mer.

Män tror att kvinnor är mäktigare än vi är för att vi kan bestämma när det ska knullas, de tror att vi är drottningar som kan välja och vraka. De ser inte hur rädda vi kan vara när de kommer och tar en på rumpan, säger hon.

Syna kulturkvinnor

Men å andra sidan gestaltar Nina Lykke också mannens omöjliga situation: om han inte får erektion hånas han men att få det vid ett olämpligt tillfälle är också fel. Och den som stämplas som snuskgubbe blir närmast rättslös, framhåller hon.

Ju mer du försvarar dig desto mer trasslar du in dig. Den situationen måste vi vara uppmärksamma på, för folk har varit så rädda för att stå på fel sida av historien och att beskydda någon som begår övergrepp att de i stället inte skyddar någon alls.

Nina Lykke tror att metoo var nödvändigt för att riva ner gamla makthierarkier. Men hon anser också att rörelsen i värsta fall har lett till groteska straff och rena hämndaktioner. Nu tycker hon det är dags för "kulturkvinnorna" att granskas.

Vi säger ofta till kulturmannen ”fy, elak”, men Mick Jagger kan inte gå utanför huset utan att det står 14 kvinnor där. Bara du får barn med honom behöver du inte göra så mycket mer i livet. Det där behöver vi också prata om.

'Ibland sitter författare med gamla kläder och utstrålar 'jag vill egentligen inte vara här, för jag är så intellektuell'. Den hållningen kan jag bli helt galen på och den har jag mött ett par gånger', säger Nina Lykke som driver med kulturbranschen i en ny bok.
"Ibland sitter författare med gamla kläder och utstrålar 'jag vill egentligen inte vara här, för jag är så intellektuell'. Den hållningen kan jag bli helt galen på och den har jag mött ett par gånger", säger Nina Lykke som driver med kulturbranschen i en ny bok.
'Någon har tyckt att jag varit lite elak men det bryr jag mig inte så mycket om för jag tycker inte att jag är det. De som tycker att jag är elak gillar nog inte mina böcker och jag kan inte kalibrera mig efter dem. Då försvinner det som är jag. Så jag bara kör på', säger Nina Lykke.
"Någon har tyckt att jag varit lite elak men det bryr jag mig inte så mycket om för jag tycker inte att jag är det. De som tycker att jag är elak gillar nog inte mina böcker och jag kan inte kalibrera mig efter dem. Då försvinner det som är jag. Så jag bara kör på", säger Nina Lykke.