Tillbaka
En "gammal skrutt" med ett väldigt inre liv

En "gammal skrutt" med ett väldigt inre liv

LitteraturTT

I en samtid besatt av jakten på flyktig lycka valde den norska författaren Susanne Skogstad att skriva om en änkas djupa och våldsamma sorg.

Livet är motgång, besvikelse och sjukdom en stor del av tiden, säger hon.

Den gamla kvinnan är ensam kvar efter ett långt och lyckligt äktenskap. Barnen försöker få in henne på ett äldreboende, men hon vill bo kvar i det av maken byggda huset och ostörd ägna sig åt att frammana hans närvaro.

På utsidan är hon stilla, sliten och sur. Det som jag tror att boken har gjort är att lyfta fram hennes inre liv och visa att det fortfarande är ett rikt universum, det väldiga inre livet hos en gammal skrutt, säger Susanne Skogstad.

26 år gammal debuterade hon med en roman om en gammal kvinnas sista tid i livet. "Svartstilla" skulle kunna läsas som ett inlägg i debatten om äldreomsorg men det var inte så hon tänkte. När Susanne Skogstad går ut på stan i Oslo ser hon sällan de gamla som trots allt finns där. Hon känner en djup respekt för dem som levt långa och innehållsrika liv, men det var inte för att återge en "äldre kvinnas inre monolog" som hon satte sig ner för att skriva.

Det enda jag visste var att jag ville utforska den här väldigt långa sorgen som hon hamnar i – och vad den är. Jag funderade över om den är symptomatisk för vår tid och vårt samhälle, och då kom hon, den här gamla damen. Det var bara att följa med, säger hon med tillägget.
Man ska inte gå emot gamla damer.

Spegelblankt vatten

Ordet "svartstilla" finns både i nynorskan och dialektalt i västra Norge, och syftar på ett vatten – sjö eller fjord – som ligger spegelblankt. Sådant som man aldrig får någon fisk i, framhåller Susanne Skogstad, som är uppvuxen i Eid på Vestlandet.

Sin ordknappa och poetiska prosa tillskriver hon sitt skriftspråk, nynorskan, som hon tycker är mer precist än det vanligare bokmålet. Just "svartstilla" använder hon som metafor för den äldre kvinnans mentala tillstånd och depression.

Efter att jag skrivit boken satte jag mig ner och funderade över den: "vad fan är detta för något?" Det som slog mig mest var den intensiva viljan som hon har att stanna i den här sorgen. Den är väldigt nära förbunden med människans våldsamma vilja att finna mening i tillvaron.

Lycka är en känsla utan större djup, konstaterar Susanne Skogstad och refererar till hur människor efter begravningar, eller när någon närstående har gått bort, kan berätta om hur de känner sig nära själva livsessensen. Men romanens berättarjag reagerar också mot de vuxna barnen som vill se henne helad och gladare igen.

Hennes barn är uppvuxna i ett samhälle som håller lyckan som högsta ideal. Jag tror att det är ett väldigt farligt ideal att ha för ett samhälle, det kraschar eftersom livet är motgång, besvikelse och sjukdom en stor del av tiden.

Känslomässigt stendöv

Framför allt den äldste sonen, Jon, ensamstående professor i statskunskap, framstår som empatiskt stendöv i sin beslutsamhet att få in modern på ett äldreboende och provokativt dödstäda hennes samling av livsreliker – i andras ögon skräp.

Han är som en klassisk cynisk affärsman, allt ska vara enligt normen, men han är också det barn som närmar sig henne mest på slutet, säger Susanne Skogstad.
Jon har alltid varit min favorit i den här boken. Han är lite undervärderad. Trots sina fel är han den som står upp i stormen, han tar hand om det praktiska och är en sådan som är väldigt bra att ha i en familj. En Noaks ark när floden kommer.

Sju år på fönsterfabrik

När en termin återstår till examen på manusförfattarutbildningen i Oslo är Susanne Skogstad redan djupt inne i arbetet med sin andra roman. Efter att ha hoppat av gymnasiet jobbade hon i sju år på hembygdens stora fönsterfabrik, men insåg till slut att det monotona arbetet dödade de skrivarambitioner som hon alltid haft. Hon var tvungen att flytta.

Jag är ändå väldigt glad i Vestlandet, jag ska flytta tillbaka, säger hon, och berättar att fönsterkunnandet också ledde till att hon fick debutromanen utgiven.

En föreläsare på skolan som hon hjälpte renovera ett gammalt fönster läste hennes manus och skickade det till norska Gloria förlag.

Så fönsterfabrik – det är bara att köra på. Det får man användning för.
Susanne Skogstad slutade på gymnasiet och blev fabriksarbetare i sju år. Nu går hon sista året på en manusförfattarlinje i Oslo.
Susanne Skogstad slutade på gymnasiet och blev fabriksarbetare i sju år. Nu går hon sista året på en manusförfattarlinje i Oslo.
'Man ska inte gå emot gamla damer' säger Susanne Skogstad, vars debutroman handlar om en änka i djup sorg.
"Man ska inte gå emot gamla damer" säger Susanne Skogstad, vars debutroman handlar om en änka i djup sorg.
Dagens ideal om ett leva lycklig kolliderar med en verklighet av motgångar, besvikelser och sjukdomar, konstaterar Susanne Skogstad som undersöker just detta i sin roman.
Dagens ideal om ett leva lycklig kolliderar med en verklighet av motgångar, besvikelser och sjukdomar, konstaterar Susanne Skogstad som undersöker just detta i sin roman.
Kända släktklenoder återvänder till Wien

Kända släktklenoder återvänder till Wien

KulturTT

Familjens ägodelar konfiskerades av nazisterna under andra världskriget. Nu har figurinen "Haren med bärnstensögon" – som också gett namn åt Edmund de Waals släktkrönika – återvänt hem till Österrike.

En samling japanska miniatyrfigurer var utgångspunkten när den brittiske keramikern Edmund de Waal skrev romanen "Haren med bärnstensögon" om sin judiska släkt, den inflytelserika Ephrussi-ätten. Släkten förlorade allt i och med att nazisterna tog makten i Tyskland och familjen flydde till Storbritannien.

De japanska miniatyrfigurerna, netsukesamlingen där "Haren med bärnstensögon" ingår, räddades dock av en tjänstekvinna och skickades till familjen efter kriget.

Nu har delar av familjen de Waal återvänt till Wien för att låna ut samlingen till det judiska museet, rapporterar BBC. Familjens överhuvud Viktor von Ephrussi, som var Edmund de Waals fars farfar, var statslös när han dog 1945. Han kommer nu att postumt återfå sitt österrikiska medborgarskap.

Anledningen till att vi över huvud taget existerar är att en del av vår familj hade möjlighet att fly till England 1939. Viktor blev av med allt, inte bara sina ägodelar utan även sitt hemland och sitt medborgarskap, säger Edmund de Waal till BBC.

Flera av figurinerna har tidigare auktionerats ut av familjen, för att samla in pengar till flyktingar.

Jag älskar netsukesamlingen, jag skulle kunna titta på dem hela dagarna, men att ha dem här i Wien gör det möjligt att inte bara berätta historien om 1938, när allt judiskt liv i staden förstördes. Den påminner även om nutiden och det som händer i dagens Europa, säger Edmund de Waal till BBC.
Den brittiske keramikern Edmund de Waal under en utställning i Stockholm. Arkivbild.
Den brittiske keramikern Edmund de Waal under en utställning i Stockholm. Arkivbild.
Författaren Ernest J Gaines död

Författaren Ernest J Gaines död

KulturTT

Den amerikanske författaren Ernest J Gaines har avlidit, 86 år gammal, skriver The Guardian.

I böcker som "Miss Jane Pittmans självbiografi" och "A lesson before dying" har han skrivit om den afroamerikanska erfarenheten. Han skildrade kampen för värdighet i den amerikanska södern under eran före de medborgerliga rättigheterna.

"A lesson before dying" som kom ut 1993, är en av hans mest kända och tilldelades National Book Critics Circle Award. Den handlar om en oskyldig man som blir anklagad för mord och en lärare som besöker honom i fängelset.

Många av de personer han skildrar kommer från Louisiana, där Gaines själv växte upp.

Flera av hans böcker, bland andra "Miss Jane Pittmans självbiografi" "och "A gathering of old men" har filmatiserats.

Ernest J Gaines. Arkivbild
Ernest J Gaines. Arkivbild
Jakten på den bortglömda romanen

Jakten på den bortglömda romanen

LitteraturTT

En 70 år gammal roman om Kristallnatten, bländande noveller och ett manus bestående av lösa papper i en påse – alla blev de böcker som nu uppmärksammas postumt.

Efter succén med John Williams "Stoner" har förlagens jakt på oupptäckta pärlor intensifierats.

Det var strax efter Kristallnatten 1938 som den tyske, judiske författaren Ulrich Alexander Boschwitz skrev romanen "Resenären". Själv var han tvungen att fly Tyskland och boken gavs aldrig ut i hans hemland – inte förrän över 70 år senare. Manuset låg i ett gammalt arkiv på Nationalbiblioteket i Frankfurt, där en tysk förläggare läste det och publicerade det 2018.

På Bonnier i Sverige väcktes förläggaren Johanna Haegerströms intresse.

Det som fick mig nyfiken på "Resenären" var att han började skriva den veckorna efter pogromerna 1938. Boken blir extra relevant eftersom det finns en sådan närhet i tiden, precis så här måste människor ha tänkt just då. Sedan är det en otrolig läsupplevelse, det är nästan som att läsa en thriller, säger hon.

En renässans

"Resenären" är en typ av bok som många förlag numera letar efter: förbisedda romaner med klassikerpotential. Ambitionerna att hitta oupptäckta pärlor fick nytt bränsle efter nyutgåvan av John Williams "Stoner". Berättelsen om en lågmäld litteraturlärare nådde inte särskilt många läsare då den publicerades 1965. Men när nyutgåvan kom 2014, tio år efter Williams död, blev den oväntat en bästsäljare världen över.

Jag tror att det efter "Stoner" finns en längtan efter att hitta den typen av oupptäckta pärlor, både hos bokhandel, läsare och förlag, så det kanske finns en öppenhet och lust att upptäcka. Det är väldigt roligt om klassikerna kan få tävla med nyheterna om läsarnas uppmärksamhet, säger Johanna Haegerström.

Varje år försöker hon hitta någon bok som inte har fått så många läsare som den förtjänar. Förra året var det "Madonna i päls", av den avlidne turkiske författaren Sabahattin Ali.

Och fler författare har fått en renässans, som den amerikanska novellisten Lucia Berlin, vars "Kväll i paradiset" kommer i höst. Hennes "Handbok för städerskor" fick Maria Schottenius på DN att fråga sig: "Var höll Lucia Berlin hus i alla våra litteraturförteckningar över amerikanska 1900-talsförfattare?".

Även Agota Kristof nylanserades nyligen av Wahlström & Widstrand. Den ungerska författaren som skrev på franska var visserligen hyllad i den fransktalande världen – men för många svenska läsare blev hon en fascinerande ny bekantskap. Norstedts lanserar nästa år Anna Greta Wide, en poet som fallit i glömska och vars arvingar lämnade hennes texter till Litteraturbanken.

Korrigerar kanon

Även Gunnar Nirstedt på Nirstedt förlag har nyligen gett ut en uppmärksammad postum bok: Ola Juléns "Afrikas verkliga historia", och i samband med det också debutboken "Orissa". Han blev kontaktad av poeten Marie Lundquist och Daniela Floman som hade fått manuset av Ola Juléns mor.

Ola Juléns poesi är unik på så sätt att den, särskilt i ”Orissa”, ger uttryck för en så gott som ren förtvivlan, utan litterära charader eller dimridåer. Och ändå är den långt ifrån konstlös – den är en förening av beräknad effekt och oförställd ärlighet som få andra har lyckats med, säger han.

Gunnar Nirstedt vänder sig emot den medielogik som kräver en säljande författare.

Jag tror att ”berättelseindustrin”, med dess utbytbara enheter, specifika personfixering och allmänna skrävel skadar det mesta som är levande. Böcker som Juléns bidrar i stället med mer språk och fler nyanser, vilket är helt avgörande i vår tid.

Även Johanna Haegerström tycker att det är svårare att skapa intresse för en författare som har gått bort. Men hon ser utgivningen som en viktig chans att i efterhand korrigera kanon, det vill säga de verk som lyfts fram som viktigast.

Det gör att vi läser författare som inte fick en chans när de levde, för att de kanske var marginaliserade av något skäl, som en kvinnlig författare är i en viss tid eller en afroamerikansk författare i USA i en viss tid, säger hon.

Aktualiseras

Ibland blir också romanen tematiskt aktuell igen. "Resenären" handlar om den judiske affärsmannen Otto Silbermann som plötsligt inser att han är nazisternas villebråd, och som räddar sig genom att stiga på ett tåg. Den är högst relevant för vår tid, tycker Johanna Haegerström.

Han är naiv och godtrogen inför den politiska utvecklingen på ett sätt som jag upplever att många människor är i dag. Det är en beskrivning av hur hat normaliseras och hur vi börjar se på den andre på ett högst tvivelaktigt sätt. Den är både ett tidsdokument och en spegel för vår tid.
Lucia Berlin är en av de författare som har fått ett uppsving efter sin död. Pressbild.
Lucia Berlin är en av de författare som har fått ett uppsving efter sin död. Pressbild.
'Vi ger ut etablerade klassiker men vill också ge ut böcker som kanske borde ha fått plats i kanon eller som är äldre men inte har blivit lästa som de förtjänar. Vi försöker att varje år ha någon sådan bok, säger Johanna Haegerström, förläggare för 'Resenären' som är skriven av Ulrich Alexander Boschwitz. Pressbild.
"Vi ger ut etablerade klassiker men vill också ge ut böcker som kanske borde ha fått plats i kanon eller som är äldre men inte har blivit lästa som de förtjänar. Vi försöker att varje år ha någon sådan bok, säger Johanna Haegerström, förläggare för "Resenären" som är skriven av Ulrich Alexander Boschwitz. Pressbild.
Författaren Ola Juléns 'Afrikas verkliga historia' ges ut postumt. Arkivbild.
Författaren Ola Juléns "Afrikas verkliga historia" ges ut postumt. Arkivbild.
John Williams bok 'Stoner' blev både kritikerhyllad och en försäljningssuccé ett tiotal år efter hans död.
John Williams bok "Stoner" blev både kritikerhyllad och en försäljningssuccé ett tiotal år efter hans död.
De flesta av Sylvia Plaths dikter gavs ut postumt. Arkivbild.
De flesta av Sylvia Plaths dikter gavs ut postumt. Arkivbild.
Protest mot Handke i Sarajevo

Protest mot Handke i Sarajevo

KulturTT

Föreningen för folkmordets offer och vittnen uppmanar Svenska Akademien att dra tillbaka Peter Handkes Nobelpris.

Kravet ställs i ett öppet brev som överlämnades till Sveriges ambassad i Sarajevo i samband med en manifestation.

Klockan 10.12 på tisdagen inleddes en fredlig demonstration utanför den svenska ambassaden i Sarajevo mot Svenska Akademiens beslut att tilldela 2019 års Nobelpris i litteratur till Peter Handke.

Ett 20-tal personer deltog i de 20 minuter långa protesterna, som bevakades av många bosniska journalister. Att demonstrationen inleddes klockan 10.12 beror på att Nobelpriset delas ut den 10 december.

Brev lämnades över

Manifestationen hölls för att Handke "öppet rättfärdigat och stöttat krigsförbrytare och krigsbrott begångna i Bosnien och Hercegovina”, enligt föreningens talesperson Munira Subasic.

Demonstrationen sker samma dag som kronprinsessan Victoria, prins Daniel och vice statsminister Isabella Lövin (MP) inleder ett besök i Bosnien och Hercegovina.

Subasic överlämnade ett öppet brev till den svenska ambassaden, adresserat till kungaparet, där föreningen uppmanar Svenska Akademien att dra tillbaka priset. Föreningen anser att Akademien genom att tilldela Handke priset "stöder förnedringen och förnekelsen" av folkmordets offer och vittnen, och därmed också stöder "dåtida, nutida och kommande kriminella och terrorister".

Fick mycket kritik

I brevet bjuder föreningen in det svenska kungaparet att medverka under 25-årsdagen för folkmordet i Srebrenica år 2020.

Peter Handke har mött stark kritik sedan Svenska Akademien offentliggjorde honom som Nobelpristagare. Han har däremot själv dementerat att han ska ha relativiserat eller förnekat massakern i Srebrenica 1995, där 8 000 muslimska män och pojkar dödades.

Föreningen för folkmordets offer och vittnen höll i demonstrationen och talespersonen Munira Subaic överlämnade ett öppet brev till den svenska ambassaden i Sarajevo.
Föreningen för folkmordets offer och vittnen höll i demonstrationen och talespersonen Munira Subaic överlämnade ett öppet brev till den svenska ambassaden i Sarajevo.
Ett 20-tal personer protesterade utanför Sveriges ambassad i Sarajevo mot att Peter Handke tilldelas 2019 års Nobelpris i litteratur.
Ett 20-tal personer protesterade utanför Sveriges ambassad i Sarajevo mot att Peter Handke tilldelas 2019 års Nobelpris i litteratur.
En manifestation mot 2019 års Nobelpristagare Peter Handke hölls utanför Sveriges ambassad i Sarajevo.
En manifestation mot 2019 års Nobelpristagare Peter Handke hölls utanför Sveriges ambassad i Sarajevo.