Tillbaka

Varför ger man ut böcker?

2012-03-23
av Lasse Winkler
I snart nio år har jag försökt att spå i teblad när det kommer till bokutgivningen i Sverige. Vilka böcker kommer ut och varför? Och som en följdfråga: vad säger dessa om det kulturella klimatet? Man kan fråga sig om den sista frågan överhuvudtaget ska ställas, ska utgivningen överhuvudtaget säga oss något

I snart nio år har jag försökt att spå i teblad när det kommer till bokutgivningen i Sverige. Vilka böcker kommer ut och varför? Och som en följdfråga: vad säger dessa om det kulturella klimatet?

Man kan fråga sig om den sista frågan överhuvudtaget ska ställas, ska utgivningen överhuvudtaget säga oss något?

Jag tycker det. Bokutgivning är enligt min mening mer än andra media en grund för det djupare offentliga samtalet inom en nation. De böcker som ges ut, i synnerhet de som översätts, ger oss tillgång till samtalet om människans villkor och tankar på ett sätt som inget annat medium gör.

För oss som följer åtminstone delar av den internationella debatten och utgivningen så kan det ofta te sig rätt fattigt när man ser den rännil som till slut letar sig fram till våra kuster.

Det är knappast en hemlighet att 2000-talet har sett en anpassning till det förmodat lönsamma, det trygga.

Förlagens ekonomi och kalkyler ser annorlunda ut jämfört med för bara tio år sedan. Möjligheten att bedöma lönsamheten i ett projekt är större i dag. Därför ser vi färre »vilda« satsningar.

 

Men det handlar också om nivån på det offentliga samtalet. Vad pratar vi om? Vad driver oss?

Utan att fördela skuld kan man konstatera att i dag kan förlag komma undan kritik för sin utgivning enbart genom hänvisning till ekonomiska villkor. Frågeställningar som varit centrala för bokförläggeri i hundra år

eller mer ställs fortfarande, men av allt för få förläg­gare, och oftast av förläggare i knappa omständigheter. Vad som skulle behövas är en genomlysning av tidsandan, den som har fått oss andra att sluta ställa frågorna, frågorna som är av vikt för oss alla när det gäller litteratur och vad som ges ut och inte ges ut.

Den diskussionen borde vi alla vara uppmärksamma på även om vi inte kan ställa krav på enskilda förlag. Det är en debatt som inte minst kulturministern borde vara delaktig i. Hon har under alla år hon suttit på sin post varit totalt tyst i dessa frågor.

Hur ser hon på vad som översätts till svenska? Är det, förutom de självklara bästsäljarna, tillräckligt av den tillgängliga kvalitetslitteraturen? Får vi hit de nya tankarna, de viktiga sakprosaböckerna och de intressanta fackböckerna? De nya barnböckerna? De mest spännande illustratörerna och fotograferna?

Är vi en del av det internationella samtalet? Uppfattar vi vår omvärld på ett tillräckligt komplicerat sätt?

Får vi tillräcklig stimulans för att kunna förbli tänkande människor?

Här är inte svaren det viktiga. Det är bristen på frågor som stör mig.