Tillbaka
2018-03-16

Biter sig kvar i branschen

Vad gör man efter jobbet? När man verkligen lämnar arbetsplatsen och går i pension. Den som vill behålla greppet om branschen söker sig till Bokbitarna, föreningen för före detta bokhandlare och förlagsanställda.

 

Jenny Damberg

Snöflingorna yr uppåt utmed Vasagatan i centrala Stockholm. Det är isande grått. En halv trappa upp, inne på Pressklubben, är myllret varmt. Här stiger röster och skratt mot taket. Broddar klickar mot golvet. Det porlar i glasen.
    – Jag trodde att det skulle bli manfall på grund av kylan, men vi är fler än vanligt här, säger kassören Astrid Sivander, som tar emot kontanter vid ett barbord.

Astrid Sivander, före detta barnboksförläggare på Norstedts, har varit medlem i Bokbitarna i tio år. Flera av de andra medlemmarna har hon känt sedan 1960-talet, när hon började i branschen. De vänner man knutit till sig under en lång yrkesbana träffar man givetvis även utanför de tre tillfällen per termin som Bokbitarna arrangerar. Men föreningen är ett sätt att upprätthålla även den vidare kretsen, menar flera.
   Erland Törngren, tidigare förläggare på Norstedts, konstaterar att kravet på pension inte är hundraprocentigt. Många fortsätter arbeta i någon form. Själv jobbade han i flera år vidare som frilansande översättare.
    – Den typen av verksamhet ser vi mellan fingrarna med. Men man ska ha slutat gå till en arbetsplats innan man blir bokbitare, säger Erland Törngren.

Ett liknande fall är Akademibokhandelns tidigare vd, Sören Wahlund. Bokbranschen lämnade han förvisso redan under tidigt 2000-tal, men nu fyllda 70 år arbetar han för fullt i ett eget företag med chefsutveckling och coachning. När Bokbitarna startade 1996 var kärntruppen bokhandlare och säljrepresentanter. Allt eftersom har de före detta förlagsanställda tagit över. Sören Wahlund blickar ut över lokalen och räknar inte en enda renodlad bokhandlare bland de 40-talet huvudena.
    – Förlagsbranschen är väldigt koncentrerad till Stockholm, medan bokhandlare finns över hela landet. Det spelar säkert in. Men det borde ändå vara fler bokhandlare med, säger Sören Wahlund.

Över dagens lunch, sotad lax med kräftsås och potatis, diskuterar Britt-Marie Johansson, med en bakgrund på flera olika förlag, och Eva Rapp, tidigare redaktionschef på Norstedts, digital utveckling och ljudböcker.
    – E-böcker kan jag inte läsa. Innan jag började på förlag arbetade jag med grafik – jag hakar upp mig på typografiska detaljer. Ljudböcker lyssnar jag inte heller på.
    – Det gör jag. Jag läser både digitalt och lyssnar. Men det är inte allt som passar som ljudböcker, långt därifrån, säger Britt-Marie Johansson.
    – Jo, vänta! Det finns faktiskt undantag. P.O. Enquist och Torgny Lindgren. Dem lyssnar jag på. När de läser in sina böcker själva ger det ytterligare en dimension till texten, säger Eva Rapp.

Längst fram sitter Lennart Wolff, tidigare förlagschef på Natur & Kultur. Han berättar om föreningens upprinnelse på 1990-talet, då ett gäng bestående av främst före detta bokhandlare bestämde sig för att skapa en vänförening för branschen. Formen skulle vara regelbundna lunchträffar där författare och andra föredragshållare skulle bjudas in.
    – Det är väldigt trevligt. Man träffar vänner från nästan samtliga förlag här, säger han.

När kaffet hunnit serveras tar Agneta Pleijel plats på scen. »Vad kul att se så många gamla vänner!«, utbrister hon. Föredraget kretsar kring de självbiografiska romanerna Spådomen och Doften av en man, och följs av frågor. »Skriver du någon dramatik?«, kommer det från publiken. När Agneta Pleijel berättar att hon precis färdigställt dramatiseringen av Hjalmar Bergmans »fräcka lilla roman« Flickan i frack för en sommarteater i Stadra utanför Nora drar ett förtjust sus genom salongen.
    – Då får vi åka till Stadra då! hörs det.

De sista exemplaren av Doften av en man går snabbt åt. Nästa gång Bokbitarna träffas är det ett föredrag med antikvariathandlaren Peter Bodén som står på programmet.

 

Bokbitarna

Bildades: 1996.
Medlemmar: Har cirka 70 stycken, de flesta från Stockholm. Nya medlemmar väljs in på rekommendation.
Träffas: Tre gånger per termin.
Namnet: Kommer från en reklamkampanj för böcker. Bokhandlaren Knut-Erik Mervald och Forumsäljaren Jörgen Becker gjorde kampanjbilden, en gubbe med en bok i gapet, till sällskapets symbol.

2018-09-07

Nona sätter fart

Tukans systerförlag Nona drevs småskaligt men lönsamt under åtta år. Förra året bestämde man sig för att växla upp. Förlaget ska gå från fem till 15 titlar per år under 2018.

Carina Jönsson

Inloggning krävs för att visa resten av innehållet.

eller Prenumerera