Tillbaka

En bransch som inte kan läsa

2012-10-26
Dessa dagar är det deadline för material till Vårens Böcker vilket betyder att det svettas extra mycket på redaktioner och reklambyråer runt om i landet, och nattlamporna lyser med ett stadigt sken...

Dessa dagar är det deadline för material till Vårens Böcker vilket betyder att det svettas extra mycket på redaktioner och reklambyråer runt om i landet, och nattlamporna lyser med ett stadigt sken lite längre än vanligt. Så tänker i alla fall jag på det. Vårkatalogen är det jag och några till här på redaktionen vadar runt i just nu, och jag vill gärna tänka att många andra är med oss i sinnet.

Vi är väldigt glada att så många förlag annonserar i katalogerna. Vi tror stenhårt på dem och intresset hos mottagarna tyder också på att det är en viktig produkt. Och självklart är det mer än viktigt för alla förlag, både små och stora, att deras presentation blir alldeles rätt och riktig. Det ska vara senaste pressbilden på författaren, omslagsbilden ska vara rätt version och texterna ska vara väl korrekturlästa. Man är noggrann helt enkelt, det ska vara perfekt.

Jag önskar bara att man kunde vara lika noggrann i sitt förarbete. Vi har ett dokument här som är under ständig omarbetning, för att kanske en dag nå total perfektion, bli omöjligt att missförstå, täcka in alla eventualiteter. Det heter Instruktioner.doc med tillägget för aktuell katalog. Det skickar vi alltid med när vi skickar bekräftelse på annonsbokning, och ofta finns ett litet käckt utrop i följebrevet: Läs instruktionerna noga!

Men ibland undrar jag om vi arbetar i en bransch som inte kan läsa. Missförstå mig inte. Jag vill gärna prata med er. Jag svarar så gärna på era frågor. Men jag tror att både ni och vi skulle spara mycket tid om man läste först, gjorde sedan, och allra sist tryckte på Skicka. Measure twice, cut once, som min svärfar säger när han ska sätta sågen i en bräda. Då skulle vi kanske undvika att författare får sina debutantporträtt ratade för att de givit ut böcker i en annan genre tidigare, och att vårt tryckeri ringer oss och med förtvivlan säger ”Vi har fått ett dokument här, det heter Annons, vi vet inte vilken av våra 32 tidningar den ska vara i men vi misstänker att det är en av era kunder...”

Till nästa gång kanske?