Tillbaka

GÄSTBLOGG: Så mycket mer än Skam

2017-02-06
Foto: Privat

"Dagens högkvalitativa svenska ungdomsboksutgivning förtjänar minst lika mycket uppmärksamhet som Skam." Sofia Ejheden på Lavender Lit är SvB:s nya gästbloggare.

Vid det här laget har väl ingen undgått att se, eller åtminstone höra talas om, tv-serien Skam. Jag var ärligt talat lite sen på bollen, och började inte se den förrän i julas. Efteråt var jag förtjust, första och andra säsongen är så fulla av igenkänning, ångestkänslor, skämskudde-moments och tårar-i-ögonen-pga-fint-stunder och allt är oerhört välskrivet och välspelat.

Plötsligt såg jag Skam överallt. Hela mitt Facebookflöde var fullt av Skam-hyllningar, Skam-diskussioner och någon enstaka hajar-inte-grejen-med-Skam-tråd. I dagstidningarna skrev fyrtioåriga krönikörer om hur de plöjt serien på orimligt kort tid, och hur träffsäker, trovärdig och mästerlig den var.

Mitt i allt detta kände jag mig en aning kluven. Jag höll med om att det var en fantastiskt bra produktion, men att se hur hela Mediesverige omfamnade och hyllade denna ungdomsserie (om än lite ursäktande och alltid med någon liten pekpinne-kritik riktad mot någon oväsentlig detalj) fick mig att känna viss frustration. Skildringar av detta slag är knappast någonting nytt. Vi som läser ungdomsböcker, professionellt eller för nöjes skull eller både och, och tittar på tv-serier och teateruppsättningar om och med unga som huvudmålgrupp, ser kvalitetsgrejer à la Skam närmast dagligen. Vi har en rad enormt skickliga ungdomsboksförfattare i Sverige, som alla har förmågan att på ett realistiskt och fängslande sätt beskriva ungas vardag, den första kärleken, det första uppbrottet, vänskapsrelationer och de problem som kan uppstå i (unga) människors liv. För att inte tala om all den översatta ungdomslitteraturen, med minst lika äkta, träffsäkra och ofta vågade teman, som vi kan ta del av. Dagens högkvalitativa svenska ungdomsboksutgivning förtjänar minst lika mycket uppmärksamhet som Skam. För huvudmålgruppen, de ungas, skull, men kanske också för att tvätta bort den där skämsstämpeln från alla vuxna som läser och uppskattar ungdomsböcker, så att fler kan upptäcka vilka skatter som gömmer sig där.

Förresten: Några veckor efter att jag hade sett de två första säsongerna av Skam såg jag den tredje. Och blev besatt. I skrivande stund har jag sett om valda delar av säsongen cirka hundra gånger. Det ÄR en alldeles underbar serie, oavsett hur gamla karaktärerna är eller vilken som är den avsedda målgruppen.