Tomater, virus och kärlek

Med risk för att hamna i ett klyschträsk kan man säga att kärlek och hat står bakom många glädjeämnen i världen. Ska man vara riktigt ärlig finns det kärlek och hat bakom en hel del elände också… Detta gäller ju både i verkligheten och i den vi ibland beskriver.En alternativ titel till thrillern Den sjunde djävulen har varit Tomater, virus och kärlek, eftersom den innehåller allt det. Ett annat arbetsnamn var Att älska ovist, men stort.Ska man generalisera grovt så är både kärlek och hat motorn i de flesta mänskliga relationer, och tillsammans utgör de en utmärkt grogrund för att beskriva andra skeenden i samhället. En perfekt grund att placera alla de ruggiga saker som jag vill berätta om, allt det som påverkar oss i det fördolda.Det var där det började, ett slags skrivklåda… Nej, förresten, det började med att jag blev arg.För en tid sedan upptäckte jag att världen snabbast växande sektor är bioteknikbranschen. Det handlar om företag som spenderar ofattbara summor på uppköp av varandra. De har forskningsbudgetar motsvarande ett lands BNP.Men vad gör de? Det är inte så många som känner till vad branschen sysslar med – egentligen. Man rycker på axlarna, tja något med teknik, kanske medicin.I mitt arbete som vetenskapsjournalist tog jag reda på vad som får så stora summor att snurra, varför det är sådant hemlighetsmakeri och varför de så intensivt försöker påverka världshandelsorganisationer genom lobbyverksamhet.Resultatet blev en thriller om den misslyckade datorförsäljaren Calle Carlson och hans hustru Liselotte som arbetar på företaget Gen Pharmhouse. Calle funderar en hel del över sin frus forskning. Och bestämmer sig för att påverka den. Boken, Den sjunde djävulen – där titeln anspelar på Mefistofeles snabbaste djävul som färdas lika fort som övergången från gott till ont – är förstås en fiktion.Men utvecklingen inom verklighetens bioteknikföretag är en rysare utan like. Det handlar om transnationella företag som försöker ta patent på liv. Man mixtrar med gener i grödor som majs, bönor och vete. Inte för att göra dem bättre, utan för att binda upp bönder och sälja mer. Mycket mer. Utan ansvar för hälsa och miljö. Samtidigt som grunden för denna verksamhet – gentekniken – är en mycket outvecklad teknik.Efter mina drygt 15 år som vetenskapsjournalist, och nu som utbildare, har jag insett att man bör hålla en viss sund skepticism till teknik över huvudtaget.Dessutom kan många mänskliga drag som kärlek och hat, lust och åtrå eller svartsjuka få helt andra dimensioner, om dessa känslor finns hos personer som har möjlighet att använda IT eller genteknik i egna syften.Inte blir det bättre av att många frågor kring gentekniken är oreglerade. Det kanske inte så listigt att överlåta moraliska och etiska frågor till forskarna själva… Speciellt inte inom en bransch där de etiska frågorna måste vägas mot intäkter. Som inom bioteknikindustrin. När jag tänker på det blir jag arg. Och får skrivklåda.