"Bokbranschen måste sluta skylla ifrån sig"

Det är fel på de unga, det är fel på männen, det är fel på skolan, det är fel på sociala medier, det är fel på Public Service, det är fel på regeringen, det är fel på hela jämrans samtiden. I korthet: det är alla andras fel att folk inte läser (eller köper) romaner som förr.

Än mindre imponerande är de olika lösningar som föreslås: Någon tycker att vi ska tvinga barnen, någon annan vill ha pengar från staten och en tredje – vilket visserligen var underhållande, men ändå – föreslår att vi ska sluta ligga med folk som inte läser böcker. När blev romaner en luthersk pålaga? När blev böcker någon motbjudande ricinolja som ska tvingas i barnen? Som författare blir jag deprimerad och som förlagschef förbannad på den synen på litteraturen.

Har vi glömt var romaner kommer ifrån? De var förbjudna, smutsiga, anstötliga, banala och i strid med Gud och alla hans änglar. Och folk ville läsa dem.

Men nu ska tydligen romaner behandlas som – vad var det Sveriges viktigaste förläggare sa på branschdagarna i våras – en artefakt?!

"Behöver titta på de böcker vi ger ut"

Jag vill verkligen inte skriva en litterär legendar på näsan, men hur ska jag gå till en femtonåring med ett inslaget paket och säga: ”Grattis på födelsedagen, här får du en artefakt”.

Vi behöver titta på de böcker vi ger ut. Hur vore det med böcker som folk vill läsa? Hur vore det att sluta klanka på ljudboken utan istället utveckla formatet, så att vi bättre kan utmana poddar och radio? Hur vore det att fundera över hur alla de utmärkta förläggare, redaktörer och författare som finns på våra förlag ska bli ännu bättre?

Har ni sett hur Facebook-gruppen ”Vi som älskar ljudböcker” på kort tid gått till 23.000 medlemmar? Var finns vi i detta? Hur plockar vi upp det enorma engagemang som faktiskt finns för våra böcker? Hur får vi det att växa?

Jag sitter verkligen inte på alla svaren, men jag har jobbat i branscher som stått inför exakt samma utmaningar som bokbranschen gör nu. Jag var på radion när poddarna och Spotify sprängde portarna till radiomonopolet. Jag var på DN när anrika tidningar gick i graven på löpande band. När förändringen och framtiden kom farande så ville många i branschen stanna tiden. Tvinga verkligheten att sluta förändras.

Så jag känner igen den här fasen. Det fanns en tid när radiomedarbetare klagade på lyssnarna för att de inte lyssnade på just deras viktiga program. Det fanns en tid när tidningsmakare klagade på läsarnas bristande intresse för deras viktiga texter. Tror ni att det ledde någonstans? Tror ni att det är anledningen till att P3 Dokumentär är Sveriges mest lyssnade podd eller att DN nu har fler prenumeranter än de haft de senaste fyrtio åren?

Tre att göra-saker för bokbranschen

Det finns tre saker vi i branschen behöver göra: Det måste bli lättare att köpa böcker, vi måste skapa böcker av högre kvalitet och vi måste använda data för att kunna plocka upp var vi hittar publiken som vill läsa.

Det går redan att förutse reaktionerna på den här texten - en ambitiös förlagschef med ett förväxlingsvänligt förlagsnamn kommer skriva ännu en vresig text med kontentan att det borde vara 1995. En antikapitalistisk förlagschef kommer skriva ännu en uppgiven text med kontentan att det borde vara 1968. Kultursidorna kommer att fortsätta att behandla romaner som om de vore bibelkommissionen med uppdraget att översätta Fader Vår.

Vad sägs om att titta framåt istället för bakåt? Att våga tro på litteraturens kraft? Att gå samma väg som andra branscher som mött samma utmaningar och satsa på högre kvalitet i kombination med ökad tillgänglighet?

Men vad vet jag, jag är ju ny i branschen.

Augustin Erba, förlagschef på Piratförlaget och gästkrönikör i SvB 

LÄS MER:

KRÖNIKA

”Varför bryr vi oss ens om recensioner?”

KRÖNIKA

”Fotbollen har samma utmaningar som litteraturen”