All denna yta

Jag är i Sverige! Härliga tider strålande tider. Jag springer runt med min lilla rullväska i Stockholm, Göteborg och Uppsala och hälsar på i boklådorna. Det är roligt. Och jag lägger märke till saker som jag aldrig tänkte på innan, då jag själv jobbade i en svensk bokhandel.

Det finns till exempel ett väldigt specifikt sätt att skylta på – åtminstone hos Akademibokhandeln och Pocketshop. Högar av böcker på borden, men med plats emellan så att man tydligt ser bordsytan runt omkring. Plastställ av olika slag så att boken i toppen av högen, eller en hel hög, kan stå upprätt och enkelt plockas upp av kunden. 

Det samma gäller för hyllorna. Det ser ofta tomt ut (här pratar jag i första hand om Akademibokhandeln). Ibland ser man så mycket som fyra frontade titlar på rad av en och samma titel, för att fylla upp de hyllmetrar som annars stått helt tomma.

Varför har inte Akademibokhandeln fler titlar i lager? Jag tänker ofta på det. De har ju så stora butiker. Finns det ingen efterfrågan? Har de inte råd? Eller tänker de på det sättet jag en gång i tiden fick lära mig – att för många titlar säljer inga böcker?

Jag förstår idén om tydlig skyltning med frontade titlar och stora högar, men jag kommer på mig själv med att promenera igenom en enorm bokhandel på mindre än 20 minuter. Så stora ytor, så lite stimulans. Jag ser saker jag gillar på borden och i hyllorna, men det finns ingenting som lockar och drar mig in, ingenting som riktigt utmanar. Inget löfte om att jag kommer snubbla över något här som jag inte förväntade mig att hitta. Ett väldigt begränsat backlistutbud.

Visst känns detta igen från vissa boklådor också i London. Kedjan Foyles påminner mig lite om Akademibokhandeln i det att det ofta känns som att det finns för mycket plats och för lite böcker. Samt att det är väldigt steril inredning, färg och belysning. Även Waterstones lider ibland av denna sterilitet, men jag upplever ändå att deras butiker är mer välfyllda. Detta är inte baserat på den faktiska titelmängden (jag skulle tro att Foyles ofta har ett bredare utbud än Waterstones), men på känslan av välfylldhet. Det vill säga hur böckerna presenteras och skyltas på den yta man har.

Sedan hittar jag mig själv på ett ställe som Drottninggatans Bokhandel i Uppsala. Mängder av ryggar, mängder av böcker, ovanliga titlar på borden, nyheter varvat med backlist, men fint och städat. För en större titelbredd behöver inte innebära massor av plotter. Det går jättebra att hålla det snyggt och städat med fulla bord och hyllor (där jag jobbar är det en regel att bordsytan inte får synas). Detta måste vara en av de tydligaste skillnaderna mellan kedjor och oberoende – känslan av att det finns mer böcker än inredning. Fler titlar på mindre ytor.

I detta märks också den största skillnaden mot London. Vi är som en bubbla där det fortfarande (nätt och jämt) går att vara oberoende. I Sverige får men leta, och leta noga.