Äventyr i förlagsvärlden

Novellen Äventyr i förlagsvärlden ingår Lars Görlings novellsamling Hela apparaten (Bonniers, 1964) och handlar om en affärssinnad man, ständigt på jakt efter nya objekt att exploatera, som häktas och döms till tre år straffarbete. Vilket brott han begått förblir okänt.

Äventyr i förlagsvärlden är en fantastisk parodi på förlagsbranschen, lika aktuell i dag som när den skrevs för nästan femtio år sedan, och ett lästips till alla förläggare med självdistans.

Huvudpersonen i novellen är inte intresserad av att läsa; påstår sig inte ha någon ro och skyller på sin praktiska läggning – men bläddrar mer än gärna, när stämningen är den rätta, i ett så kallat boulevardblad (läs porrtidning).

Denna form av tidningar är förbjudna på anstalten där han avtjänar sitt straff, men förekommer likväl i stor mängd – det gör också eggande berättelser av det erotiska slaget, tryckta på lösa papper.

Novellens hjälte märker, trots sin olust till läsning, att han föredrar berättelserna framför de bildrika magasinen. Dock anser han att berättelserna är skrivna på ”usel svenska” och att de är hopplöst daterade.

Trots att han saknar praktisk erfarenhet av författaverksamhet tror han sig ändå kunna åstadkomma något bättre än vad som redan finns på marknaden.

Han ser en affärsmöjlighet.

Efter att han analyserat marknaden skriver han själv ett antal berättelser. Han anpassar produkterna efter läsekretsens önskemål. Bland annat låter han historierna utspela sig i fängelsemiljö.

Efter att på skrivmaskin framställt en mindre upplaga av varje berättelse startar han i sin cell en hemlig utlåningsverksamhet. Lånetiden är en natt. Avgiften är så låg som fem cigarretter. Detta eftersom han vill nå en så pass stor del av den potentiella läsekretsen som möjligt.

Det blir succé.

Efterfrågan visar sig vara stor, och för öka tillgången anställer han först en illustratör, sen en redaktör och medförfattare, och till slut också en fotograf och en försäljningsledare.

I takt med ökade utgifter, produktions- distributions- och personalkostnader, höjs låneavgiften först till åtta, sen tio och därefter till tjugo cigarretter – och till sista övergår förlaget till att huvudsakligen syssla med försäljning.

Antalet titlar (de börjar kallas så) ökar och en utgivningsplan tar form. När huvudpersonen väl får tillgång till fängelsets dupliceringsmaskin lämnar han författarverksamheten till sin redaktör.

Själv blir han förlagsdirektör.

Betalningsmedlen är nu förutom cigarretter också kaffe, klockor och vigselringar samt andra dylika föremål – dessa smugglas ut, och efter att ha sålts utanför anstaltens murar ger försäljningsvinsten vid frigivningen ett startkapital på 14 000 kronor, en summa som motsvarar cirka 138 500 kronor i dagens penningvärde.

När frigivningen närmar sig säljs förlaget. Kort därefter avslöjas verksamheten. Efterträdaren är oförsiktigt och tas på bar gärning när han övervakar en upplaga som går i press.

Även om den frigivne grundaren sörjer förlagets olyckliga öde gläder han sig ändå åt sin gärning för litteraturens spridning på anstalten, och med fickorna fulla av pengar kan han konstatera att den treåriga fängelsevistelsen var en lyckad affär.

Om jag läst Äventyr i förlagsvärlden för tre månader sedan – före min tid på Svensk Bokhandels redaktion – hade jag med största sannolikhet inte ägnat novellens tema något större intresse.

Men nu, efter att i tretton veckor haft öron och ögon vända mot förlagsvärlden och de människor som befolkar den, kan jag läsa Lars Görlings novell som den välskrivna parodi av en bransch den faktiskt är.

Nu känns den plötsligt rykande aktuell.