BLOGG: Ansvar – upstairs och downstairs

Foto: Julia Gillberg

För mycket ansvar: lätt hysterisk, semi-utbränd, uppretad – varför är det bara jag som gör någonting?! För lite ansvar: uttråkad, understimulerad, uppretad – varför får inte jag bestämma allting?!

När jag började sälja böcker i London var jag förvånad över hur mycket alla var tvungna att kunna. Ansvarsfördelningen på golvet – ”upstairs” – gick ut på att alla skulle kunna svara på allt (i teorin – i praktiken såg det lite annorlunda ut). Så långt det gick passade man alltså inte frågor vidare. Rekommendera en bok till en åttaåring? Eller något om Balkankrigen? Eller en bra historisk roman till min åttioåriga mormor? Inga problem! Trots att det var en ganska stor bokhandel fanns ingen informationsdisk, och absolut inga avdelningsdiskar. Allt skedde från kassadisken, eller när man blev haffad på golvet.

Att jobba så är ganska bra, tycker jag. Man lär sig mycket. Man känner sig kompetent (efter ett tag). Och kunden behöver oftast inte slussas runt utan får hjälp på direkten.

Men det här är samtidigt bara ett sorts ansvar. Grundansvaret, den så att säga allmänna arbetsbeskrivningen. Sedan finns ju allt det där andra som inte händer just på golvet – utan ”downstairs”. Inköp. Evenemangsbokningar. Personalfrågor. Bokklubben. Hemsidan. Och ofta även – vilket jag återigen blivit påmind om – beslut om kampanjer och skyltning.

Minns ni bloggen jag skrev här om veckan, om kollegorna? Det är inte så att lyckan jag kände för några veckor sedan har försvunnit. Men ett nytt irritationsmoment har tillkommit – för dessvärre är det ju så att desto större butik, desto mindre realistisk är det att alla ska kunna göra allt. Sälja böcker, ja, ta hand om kunder, ja. Men bestämma vilken bok vi ska skicka till våra prenumeranter? Eller vilka författare vi ska boka in? Nja.

Jag är alltså tillbaka i huvudbutiken, där jag började en gång i tiden, för närmare sju år sedan nu. Just för att jag inte vill vara butikschef. För att jag inte har tid, eftersom att jag bara jobbar deltid, och pysslar med andra saker på sidan av. Och hur trött var jag har på att bli tillfrågad om allt hela tiden! Men som jag nu saknar att inte bli tillfrågad om allt hela tiden!