BLOGG: Kan en bok representera ett helt land?

Foto: Julia Gillberg

Går det att välja en bok som bäst representerar ett land, så som Sverige? Problemet blir såklart – vems Sverige? För det är ju det som gör kulturer och platser som sådana intressanta: att de skapas av människor. Alla platser, städer och länder är på det viset både kollektivt och individuellt konstruerade. Det finns ett geografiskt område som vi har kommit överens om existerar, och som vi ofta har ett gemensamt namn på, men vad det namnet betyder, innebär, signalerar och så vidare, kommer alltid att variera beroende på individuella upplevelser och perspektiv. Så hur kan man skriva en plats?

Min masteruppsats handlade om just det här (vilket kanske märks), men det var SvBs notis om det holländska Travel Birds initiativ att utnämna böcker som bäst representerar olika länder, som fick mig att återigen börja tänka på geografi och litteratur. Det är nämligen min absoluta övertygelse att fiktionen har en särskild status när det kommer till att väcka platser till liv. Utan narrativ, som genererar identitet och mening, skulle till exempel nationer över huvud taget kunna sägas existera? Kanske är det helt enkelt så att litteraturen gör platser verkliga – just precis genom att fiktionalisera dem?  

I fallet London, min favoritstad, finns det en uppsjö av böcker som lyckas med just det här – att bygga upp staden till en karaktär i sin egen rätt, att återskapa och skapa den på samma gång. Det finns såklart klassikerna, så som Oliver Twist och Mrs Dalloway, men också modernare pärlor som The Lonely Londoners av Sam Selvon eller Brick Lane av Monica Ali. Om vi talar om dagens London har jag dock tre personliga favoriter som enligt mig skriver staden lite bättre än andra.

1. White Teeth av Zadie Smith

Jag läste om delar av Smiths debutroman helt nyligen, och fy tusan vad bra den är. Jag kan inte komma på någon som frammanar Londons mångfald och språk och färgskala som hon. Men läs den på engelska!

2. The Bricks that Built the House av Kate Tempest

Poeten och spoken word-artisten Tempests först roman kanske inte håller hela vägen, men hennes beskrivningar av själva staden is to die for. De här meningarna, som återfinns på första sidan, säger det mesta:

”It gets into your bones. You don’t even realise it, until you’re driving through it . . . Bread and booze and concrete. The beauty of it. All the tiny moments blazing. Preachers, parents, workers. Empty-eyed romantics going nowhere. Street lights and traffic and bodies to bury and babies to make.”

3. This is London av Ben Judah

Judahs facklitterära utforskning av staden är kanske den mest heltäckande, och definitivt den mest demokratiska. I kapitel som Park Lane, Victoria Coach station och Berkley Square följer Judah stadens puls och lyssnar till dess invånare – och framförallt till den underrepresenterade majoriteten; de 55 % av Londonborna som inte är white British.