Läs tidningen digitalt
Logga inBöcker är min påse
Visst har ni väl hört om ”Books are my bag”? Den helt fantastiska kampanjen, driven av The Bookseller Association (BA) och utvecklad av reklambyrån M&C Saatchi, som fått premiärminister David Cameron att posera med en snygg tygpåse! Men vem bryr sig om David Cameron egentligen? Klicka här för ett underbart bildspel av författare, skådespelare, tv-personligheter och bokhandelsbesökare som alla valt att gå samman för att visa sitt stöd för den fysiska bokhandeln.
Vad är det frågan om, tänkte jag, då jag en dag i april fick ett e-mejl ifrån Bookseller Associations direktör som sa att i september tänkte de launcha världens största ”bookshop party”? Min hjärna var distraherad, september verkade milslångt borta och det enda jag lyckades plocka upp av konceptet var att det skulle finnas sådana där tygpåsar med orange text som de delat ut på London Book Fair. Låter det som att jag är skeptisk? Inte alls. Men där jag jobbar har vi våra egna tygpåsar. Det var en stressig vår och även om kampanjens slogan fortsatte att poppa upp här och där så förflyttade sig det hela aldrig riktigt ifrån bakhuvudet, där vetskapen någonstans vilade.
Fram tills förra veckan. Vi hade releasefest för en ny thriller och en av förlagsrepresentanterna kom fram till mig. ”Don’t you look forward to this weekend?” frågade hon och blinkade menande. Min första reaktion var att säga eh jo, självklart, då jag ser mycket fram emot varje helg, men jag misstänkte att hon nog hade något mer specifikt i åtanke. ”Books are my bag” fortsatte hon när min förvirring inte längre gick att dölja, ”they are launching on Saturday!” Och var jag inte exalterad och vad hade vi planerat för festligheter inför lördagen?
Panik panik! Jag ringde min HR-chef. Var det för sent att beställa påsar och vad hade de andra butikerna planerat och var det bara jag som helt missat att vi plötsligt befinner oss i september? En lång tystnad följde. ”I knew I had forgotten something”, mumlades det slutligen på andra sidan luren.
Sedan var det lördag. Allt fortgick som vanligt. Inga frågor om ”Books are my bag”. Vi hade mycket att göra och så småningom glömde jag helt bort det. Då ett orange moln av liv och energi plötsligt stormade in i butiken. ”Hold this and smile!” ropade någon och så började det blixtra. Alla i personalen poserade med en påse och sedan var de borta, som om ingenting hänt. ”Don’t they know that we had forgotten all about this?” viskade min kollega när de gått. Kanske, tänkte jag. Eller så spelar det helt enkelt ingen roll.
Gör en kampanj som ”Books are my bag” någon skillnad? Kanske var det vad jag omedvetet frågade mig själv när jag först läste om initiativet? Men efter den här helgen kan jag säga att det svaret tveklöst är ja. Påsarna är överallt på Londons gator och all buzz och hajp som BA har lyckats bygga upp ledde till en enorm medieuppmärksamhet nu i helgen. Inte bara om kampanjen som sådan, utan om vikten av att hålla bokhandeln vid liv och hur vi alla kan bidra.
Jag vaknade på söndag morgon och kände mig full av hopp. Kanske något att tänka på för den svenska Bokhandlarföreningen?
Läs och förundras:
http://www.thebookseller.com/news/cameron-supports-books-are-my-bag.html
http://www.telegraph.co.uk/culture/books/10289952/Can-we-save-independent-bookshops.html
http://thebookseller.com/news/sea-orange-books-are-my-bag-launch.html
Vad tyckte du om artikeln?