Ett annat fokus

Torsdag kväll på Bokmässan är det Parkbaren som gäller. Det har vi skrivit i Svensk Bokhandel, i en intervju med bartendern Miri. Folk verkade ha hörsammat: det var fullt som en tunnelbana (eller föralldel spårvagn) i rusningstrafik.

Tio våningar upp, på balkongen till en av sviterna i hotellet, var det lika knôkfullt; Bokhoror, författare, programledare för kultur-tv-program om vartannat.

Runt midnatt beslöt vi oss för att dra hemåt, för att kunna möta fredagens mässtumult utvilade. Någorlunda i alla fall.

Men så fick min kollega syn på Daniel Åberg som hon bara måste hälsa på. Hälsningen utvecklades snabbt till ett samtal och där stod jag och hans tidigare samtalspartner övergivna.

Han var en egenutgivare som vi tidigare under dagen på mässgolvet pratat annonsering med. Nu började vi istället prata bokhandel.

Bokhandeln kom att bli mitt bokmässefokus. Det officiella Afrikafokuset hann jag aldrig riktigt ta del av. Det blev ingen tid för seminarier och där vi höll till på bottenplanet var det inte alls så afrikanskt som jag hade hoppats på. Det var för övrigt många med mig som undrade var Afrikamontern låg.

Att bokhandeln hela tiden kom upp till diskussion hade kanske med vår konferens Framtidens Bokhandel att göra. Under minglet efter konferensen, där femton författare mötte en massa bokhandlare, kom jag i slang med en kvinna som arbetade i bokhandel och som med sin långa erfarenhet, sitt kunnande och sin entusiasm verkligen är en tillgång för sin butik. Eller borde vara det.

Men hon berättade hur den kedja som bokhandeln tillhör helt tappat bort de fysiska butikerna i sin gemensamma marknadsföring och sin iver att lansera kedjans nätbokhandel. Dessutom leder kedjans startsida på webben direkt till nätbokhandeln utan något butiksvänligt mellansteg som ”Hitta DIN bokhandel – vi finns över hela landet!”.

Nu fick hon titt som tätt urskulda sig inför kunder som kom in med helsidesannonser från kedjans nätbokhandel fulla av lockpriser på storsäljarna, priser som en fysisk butik med personal och hyra omöjligen kan hålla. Att bli utkonkurrerad av sitt eget företag torde vara branschunikt.

Men tillbaka till sviten på Park. Egenutgivaren och jag kom in på den andra stora bokhandelskedjan och dess inköpspolicy. Han hade förgäves försökt få den lokala kedjebokhandeln att ta in hans böcker, men fått nobben för att titlarna saknades i deras databas. Det var enligt honom lättare att få den lokale Icahandlaren att ta in böckerna. Det visste han eftersom han satt där då och då och signerade. I kedjebokhandeln var det tvärstopp. De beräknar en titels försäljning inte per butik, utan utslaget över alla sina butiker hade de sagt honom, och då kan lokala titlar knappast hävda sig.

Det var intressant att höra om bokhandeln ur ett förlagsperspektiv. En timme förflöt på nolltid.

På vägen hem surrade bokhandelnskonferensens och paret Tuckers paroller om ”Buy local – support your community” i huvudet. Kanske har förutsättningarna aldrig varit bättre för en stark indie-bokhandlarrörelse i Sverige? Kanske finns det utrymme för mer samarbete mellan oberoende bokhandlare och lokala förlag? Kommission någon?