Tillbaka

Framtidens författare kommer inte från skrivarlinjen

2012-10-15
  Story Drive-konferensen under bokmässan i Frankfurt var till stora delar en besvikelse, från mitt perspektiv – lite för mycket spel och film och lite för lite koppling till böckerna. Det fanns d...

 

Story Drive-konferensen under bokmässan i Frankfurt var till stora delar en besvikelse, från mitt perspektiv – lite för mycket spel och film och lite för lite koppling till böckerna. Det fanns dock en del intressanta inslag.

De två talare som fascinerade mig mest var två kreatörer: Greg Broadmore och Marie Lu. Båda dessa författare har skapat sina berättelser på ett sådant sätt att det går naturligt att föra över dem från ett medium till ett annat.

I Greg Broadmores fall började skapandet av Dr. Grordbort’s med målningar av exempelvis vapen eller figurer. Så småningom blev han fascinerad av den värld där dessa vapen och existenser skulle finnas och började bygga den underliggande strukturen till den värld som sedan vuxit till seriealbum, konstutställningar, filmer och spel.

Eftersom Greg Broadmore har sådan bra överblick över den fantasivärld han skapat och den är så ”bred”, som han beskrev det, är det lätt att ta en liten del av världen och använda till ett spel eller en film.

Marie Lu (född 1984) är författaren till en trilogi, av vilken den första boken - Legend - som kom förra året i dag sålts i runt 40 000 exemplar. Nästa del planeras utkomma i början av 2013. Filmrättigheterna till den första boken är redan sålda till CBS Films, produceras av Twilightproducenterna Wyck Godfrey och Marty Bowen. På konferensen presenterades Legend som ”ett nytt nöjesvarumärke”.

Marie Lu, som kommer från spelvärlden, berättade på Story Drive-konferensen att hon under arbetet med Legend hela tiden tänkte i speltermer och la till element som var spelinfluerade Marie Lu arbetade också fram sina karaktärer i boken ordentligt, för att sedan kunna utveckla dem på olika sätt, beroende på om det är ett spel eller en film hon ska göra.

Under arbetet med Legend roade sig Marie Lu med att göra ett Facebook-spel för boken, vilket fick ett förlag att få upp ögonen för henne och 2011 skrev Penguin-imprintet G. P. Putnam's Sons ett treboksavtal med henne. Enligt Marie Lu själv var hennes lust att jobba med olika medier en av anledningarna. När filmrättigheterna skulle säljas bad CBS Films henne att utveckla ett mer avancerat spel att sälja innan filmen går upp på bio. Ett sätt att ständigt hålla varumärket vid liv.

Varumärket – så får man väl inte säga?

Den ultrakommersiella linje som Marie Lu och Greg Broadmore driver har inte varit vanlig i bokbranschen – eller det har den, men det har ofta ansetts fult att prata så öppet om det.

Vad som intresserar mig är dock bara delvis det mycket strategiska agerandet, att redan från början tänka att man ska hålla ett varumärke levande, eller skapa det innan boken ens finns med till exempel ett facebookspel. Ännu mer fascinerande finner jag den nya sortens författare som kommer fram. De som kommer från en spelvärld och tänker på berättelser och världar på helt nya sätt. Inte som ett narrativ från A till B, utan som en värld som kan utvecklas åt många olika håll.

Precis som introduktionen av högkvalitativa tv-serier som Vita huset och Sopranos tvingade manusförfattare i Hollywood att tänka på ett helt nytt sätt, fokusera kring rollers utveckling, snarare än en ”plot”.

När film- och tv-branschen nu stiger in i bokvärlden för att köpa rättigheter är de inte intresserade av att köpa en färdig berättelse; de köper ett varumärke med roller som de sedan kan utveckla för att passa det format som de vill göra.

Vi har ju sett det förr: Bond, Beck och Wallander för att nämna några, men i ett mer integrerat klimat kommer kanske en helt ny sorts författare växa fram. De är oftast digitala infödingar och för dem är berättelser så mycket mer än något färdigskrivet.