Frihet att sälja böcker

Det är intressant att lägga märke till vad man helt plötsligt en dag tar för givet. Ett exempel:

Jag städar i vår tyska litteraturavdelning (otroligt att folk aldrig tröttnar på att läsa om förintelsen). Jag hittar några titlar ifrån ett fascinerande litet förlag, Peirene Press, som enbart ger ut utländska, litterära kortromaner under två hundra sidor. Jag minns att jag uppmärksammat några av deras böcker förut, att jag mottagit ett läsexemplar eller två på posten – de har alla vita, enkla omslag med papper som osar kvalitet – och bestämmer mig för att ta mig en ordentlig titt på dem under min lunchrast. Innan dagens slut har jag läst tre kapitel, gillat starkt, hittat information på förlagets hemsida, och beställt in hela deras lista. Nu har vi en fin display längst fram i butiken, just där inga kunder kan undgå att lägga märke till dem.

Det är det mest fantastiska, har jag upptäckt, att en rekommendation från oss, vi som jobbar där jag jobbar, verkligen betyder något. Ju närmare disken jag skyltar desto bättre. Kunden måste vara inom både synhåll och hörhåll, så när han eller hon plockar upp ett exemplar, vrider och vänder på det, läser på baksidan, hör när jag säger: ”It’s fantastic. Utterly brilliant.” Jag säger det med seriös röst, betoning på fantastic och utterly. Vad jag signalerar är att jag tar litteratur på allvar. Orden ligger bra i munnen, konsonanterna är vassa. Speciellt med min nya accent, som jag också plötsligt en dag vaknade med, även om jag inte tar den för given. Kunden håller med. Min åsikt har betydelse. Jag berättar lite om förlaget, vad de gör och hur de tänker. Kunden köper boken. Jag beställer in en ny kopia. 

Frihet, är vad jag tar för givet inser jag. Jag tänker inte två gånger, jag behöver inte fråga. Om jag anser att någonting är av intresse för våra kunder, ja, då är det inte svårare än så. Inte i den kedja jag jobbar i nu.

Att kalla det frihet är kanske inte tillräckligt specifikt. Vad jag menar är frihet att sälja böcker. Det låter som någonting självklart, vad annars innebär det att jobba i en bokhandel om inte friheten att göra just detta? Ändå är det ofta så långt ifrån verkligheten. Någonstans i bakhuvudet när jag förberedde min fina, vita display ekade fasansfulla och sedan länge bleknande ord så som a-b-c-läge, katalogkampanjer, lågprisutförsäljning…

Jag har vaknat upp till något unikt, just för att det så tydligt skiljer sig ifrån den bakgrund varifrån jag kommer. Om någon för tre år sedan hade sagt åt mig att skapa mina egna kampanjer, göra mitt eget skyltmaterial, och bestämma vilka böcker vi har i skyltfönstret och på borden, ja då hade jag knappt trott mina öron. Jag menar, hur skulle något sådant överhuvudtaget fungera (en bokhandelskedja som inte är toppstyrd alltså)? Idag, när jag spanar in min senaste kampanjhylla, kan jag inte föreställa mig någonting annat.

Hej oberoende bokhandel i London, hejdå nationell bokhandelskedja i Sverige. Jag trodde att jag visste vad det innebar att sälja böcker. Jag hade fel.