Tillbaka

GÄSTBLOGG: Att snubbla av ett pendeltåg

2016-12-02
Foto: Sandra Löv

I Bia Sigges sista blogginlägg på SvB.se skriver hon om böcker som får oss att gråta och hur viktigt det är att alla får möjlighet att uppleva just det.

En tunnelbaneresa jag aldrig glömmer var när en ung kvinna med Flyga drake i ena handen pratade högt med någon i mobiltelefonen om hur fantastiskt bra den var. Hon var alldeles överväldigad. Hela vagnen lyssnade. För sent insåg hon att det var dags att stiga av och när hon kastade sig fram, med händerna före, för att försöka hindra dörrarna från att slå igen tappade hon boken ute på perrongen. Själv blev hon kvar inne i tåget som avgick och det såg ut som om hon skulle börja gråta. Siri Hustvedts allra bästa roman, What I loved, fick mig att snubbla av pendeltåget förblindad av tårar, chockad över vad jag nyss läst men efter en stund mest lycklig över att ha halva boken kvar att läsa.

Vissa böcker påverkar så starkt och känslan när det händer unnar jag alla. Men många har aldrig ens öppnat en bok. Jag pratade med en lärare på gymnasiet som just nu högläser bland annat Rousseau för sina elever och märker att de lyssnar intresserat. Själva tanken på att läsa en bok är oöverstiglig för många men de uppskattar uppenbarligen att lyssna när någon annan läser. Så led in dem som ännu inte fastnat för böcker på ljudboksspåret, det är mitt råd. Några stannar där, andra kommer att växla mellan ljud-, pappers- och e-böcker och en del kommer ändå aldrig att fatta.