Tillbaka

GÄSTBLOGG: Litteratur och flykt

2017-03-22

Det hörs inte på namnet och syns inte utanpå, men, precis som förra gästbloggaren Lina Vozzi Salazar, är jag uppvuxen i en svensk-chilensk familj. 

Min styvfar, Julio, kom till Sverige 1975 i samband med anordnandet av en alternativ melodifestival i protest mot Eurovision Song Contest, som det året hölls i Sverige tack vare ABBA:s Waterloo. Han uppträdde där med folkmusikbandet Amerindios och någonstans därefter sprang han på min mamma på den förskola där jag gick tillsammans med hans son, Maciel.

Många latinamerikaner och inte minst chilenare kom till Sverige efter militärkuppen 1973. Och många av dem bosatte sig just i Lund. För mig blev Julio och hans bakgrund både något hemtamt och exotiskt främmande. Jag fick följa med honom på städjobb i skollokaler och satt med när han repade med sina musiker. Han kom och spelade för oss på dagis och senare i skolan och pekade ut för alla var Chile låg på kartan.

Efter diktaturens fall åkte vi till Santiago och Julio visade oss alla platser som han saknat så. Även om jag hörde Julio berätta om det många gånger, var det först när jag, i samband med denna resa, läste om kuppen i en bok )Joan Jaras bok om sin man, sångaren och musikern Victor Jara) som jag började förstå. Ibland kräver verkligheten hjälp av litteraturen för att bli begriplig.

Detta märks inte minst i årets barnboksutgivning, där flykt är ett av flera tongivande teman, enligt den senaste Bokprovningen från Svenska barnboksinstitutet. Förutom att ge flyktingbarnen själva berättelser att känna igen sig i, är de ett sätt att göra deras bakgrund begriplig för de barn de möter i sin nya vardag.

När den senaste stora flyktingvågen inleddes för något år sedan förklarade jag för mina barn:

– Ni vet att Julio också kom hit som flykting, va?

Barnen svarade: ”Mamma, vi VET!!!” och himlade med ögonen mot mig. För alla de barn som inte har turen att ha en livs levande flykting i familjen kanske denna barnboksutgivning kan göra skillnad.