Tillbaka

GÄSTBLOGG: Måste gitt-ångest

2017-01-17
Foto: Natur & Kultur

Evin ringer.

Du, den där filmen… Måste gitt. Har du sett den, frågar hon.

Nej, svarar jag, inte än.

Jag får lite Måste gitt-ångest, säger hon. 

Evin är Evin Ahmad, en gudabenådad skådespelare. Hon har spelat Marie Antoinette på Folkteatern i Göteborg hela hösten. I vår spelar hon Hamlet på samma scen och har en huvudroll i långfilmen Dröm vidare.

Vi har jobbat tillsammans med hennes debutbok, som kommer ut i höst, i snart två år. Medan hon fortfarande gick dramatiska högskolan i Stockholm vann hon en poesitävling i Tensta och vi fick kontakt. Första gången vi träffades på mitt kontor på Karlavägen, Östermalm, hade hon skickat några korta texter som hon skrivit på sin mobil till mig, dokumentet hette ”Knulla er” minns jag. Vi visste inte riktigt hur vi skulle prata, vad det kunde bli, men så började hon läsa några nya texter för mig. Jag satt och lyssnade och grät. Hennes uttryck var så otroligt kraftfullt, gick rakt in. I det fanns: ursinne, humor, en enorm livskraft, sorg, ambivalens, en underbar fuck you-attityd. Hon fick ett avtal samma dag.

Nu är boken klar. Det är ett slags diktbok, en uppväxtberättelse. Den handlar om en tjej som växer upp i Akalla, som har ”horungeskor från Skopunkten”. Hon upptäcker att hon kan spela teater, hon känner skuld för att hon får chansen, när så många andra blir kvar. Hon åker blåa linjen in till Valhallavägen, Östermalm, till dramahögskolan där. Växer upp, lär sig saker om ursprung, koder, klassresan. Den handlar om förlust och att skapa sig ett eget liv.

Arbetstiteln är ”Vaktmästarens dotter” men så kommer den inte att heta.

Nu pratar vi om vad den ska heta, hur vi ska jobba med omslagsform, vilka ord vi ska använda när vi beskriver boken.

Ingen förortsgrej, inget blåa linjen, säger Evin.

Jag blir stött att hon ens tror det om mig och säger det. Vi skrattar åt det. Men ja okej, lite Måste gitt-ångest. Förläggaren och förortsbruden.

Jag får ofta höra att vi som arbetar med bokutgivning har ett ansvar för vilka historier som berättas. Självklart är det så. Att förhålla sig till det är en del av att ha ett genomtänkt och levande kvalitetsbegrepp. Och när vi hittar det som är kvalitet, de litterära uttryck som engagerar och berör, då inställer sig frågan om hur man presenterar det uttrycket. Det där fröet av Måste gitt-ångest som Evin sått i mig är nog bra, tror jag, det kommer vässa oss båda i processen.

I helgen ska jag se filmen.