GÄSTBLOGG: Titteratur

Martin Harris

Foto: Bonnier Carlsen

Men nu är det annorlunda. När barnen är lagda, jag tittat på jobbmejlen en sista gång och gluttat lite på rörliga bilder på någon skärm, är jag för trött för att läsa en roman. Gör jag det ändå, slutar jag ofta efter 2-3 sidor för att ögonlocken stängs. Med den takten per kväll tar det mig månader att komma igenom en helt vanlig roman. Den skönlitterära upplevelsen blir inte så bra. Det är synd att säga, men därför har jag nästan slutat läsa romaner.

Det borde finnas en skönlitterär upplevelse som inte tar mer än 5 minuter, men som ändå har inledning, uppbyggnad och avslutning. Som en bilderbok, ungefär – en godnattsaga för vuxna. Jag skrev en uppsats på universitetet med titeln Titteratur. Jag ville lansera en ny genre: bilderböcker för vuxna. Men alla jag pratat med har varit väldigt svårflörtade. Jag tror fortfarande på den här idén, för bilderboken i sig är en riktigt bra konstform.

Men bilderböcker som genre är så tungt förknippad med att de bara är för barn. Alla vuxna jag rekommenderat att läsa någon bilderbok tittar på mig med stor skepsis. Det finns många härliga bilderböcker som vuxna också kan njuta av. Till exempel de av Shaun Tan, Thomas och Anna-Clara Tidholm, Ulf Stark och Anna Höglund. Men till och med 7-åringar, som böckerna kanske kunde passa, säger ofta ”Nej, den där är ju för småbarn” när man föreslår en bilderbok.

I ärlighetens namn tror jag att en del av de barnböcker som ofta blir prisbelönta kanske egentligen passar vuxna bättre, men det är omöjligt att ge ut dem som vuxenböcker (konstigt ord förresten – låter lite ekivokt på något sätt) för det finns inga kanaler för detta. Försäljningsavdelningar skulle inte kunna marknadsföra dem för de vet inte vad de ska kalla dem, återförsäljarledet vet inte var man ska ställa böckerna, för de passar inte in i någon hyllklassificering och de bokköpande kunderna vet inte ens om att de existerar.

Med några års mellanrum brukar idén om att göra Pixiböcker för vuxna poppa upp på förlaget, ofta i samtal med någon förläggare eller redaktör på Albert Bonniers förlag eller Forum. Det är sällan det leder till något, men nu har det äntligen tagit form. Jag bjöd in folk från de olika förlagen i huset som ger ut vuxen skönlitteratur tidigt i höstas. Det resulterade till slut i att Kartago nappade och i maj kommer så Pixibox: Nina Hemmingsson och Pixibox: Martin Kellerman. Inom serieboksgenren har man alltid kunnat laborera mer med format för vuxna, men de flesta serieböcker som kommer ut är mer komplexa eller snuttifierade än den klassiska bilderboken.

Kartagos Pixiböcker är ett steg i rätt riktning mot äkta Titteratur och jag ser fram emot många härliga fullstora skönlitterära illustrerade böcker för vuxna i framtiden. Fast jag är medveten om att det väl faktiskt kan finnas anledningar till att mitt förslag inte fallit i god jord någon gång under de 25 år jag propagerat för den. Kanske borde jag ha slutat tjata om Titteratur vid det här laget, men jag gör ett sista ärligt försök, när jag nu fått ett fönster mot bokbranschen att göra min röst hörd i. Det vore ju enastående om det i framtiden växte fram hyllor i bokhandeln för Titteratur, kurser på universitet i Sköntitteraturvetenskap och en klass i augustpriset för Titteratur (vuxenbilderböcker skulle väl aldrig kunna tävla i samma klass som romaner …). För Titterturen i stressframtiden!