Julens karaktärer

Julruschen är här. Äntligen! Jag älskar att jobba jul. Jag får redan gåshud av obehag när jag tänker på januari, Med tomma gator, underkylt regn, ekande butiker, returer och trasiga förbrukade juldekorationer.

Men nu är nu och saker och ting går undan. Köerna ringlar sig runt kassan, bokuppackningen går i ultrarapid, bokhögar rasar och barn skriker. Displayer och julkortssnurror måste fyllas på en gång i timmen. Det är det här vi väntat på hela året, särskilt i England där det inte finns någon bokrea. Det är det här vi lever för! Jag använder dubbla värmeplåster i ländryggen, men har så mycket att göra att hjärnan glömmer bort att ha ont. Julen är verkligen kommen!

Till december hör även julens shoppingkaraktärer. Låter detta bekant?

Det kan vara kunder vi är bekanta med sedan tidigare, vars extrema sidor visar sig extra tydligt i juletid. Eller nya köpare som bara besöker bokhandeln en gång om året. Vad som hursomhelst är säkert, åtminstone där jag jobbar, är att man aldrig träffar på så många excentriska personligheter, eller finner sig själv i så många bisarra meningsutbyten, som under julen.

Det har med stressen och behovet att spendera att göra. Jag är övertygad. Ibland får jag känslan av att våra kunder tävlar med varandra de där sista veckorna i december. Min och alla bokhandlarkollegors favorittävling kallar vi: ”Vem kan spendera mest?”. Vem bygger högst högar vid kassadisken? Vem köper de dyraste julklappsböckerna till sina barn? Vem behöver flest chaufförer för att bära ut raderna av påsarna? Och vem kan ta upp mest av bokhandlarpersonalens tid? Alla dessa är spelkategorier i nämnda tävling.

Vår lokala arabiska prins mellanlandar i sin övernattningslägenhet i London på vägen från New York till Adu Dhabi. Han köper böcker till sina barn och vill endast ha hjälp av managern. Min hjälp går ut på att följa med runt i butiken och berömma hans val, samt peka ut de dyraste kartböckerna, uppslagsverken och sagoskatterna, vilka staplas upp i händerna på hans livvakter. Ett sådant besök kan ta upp till en timme eller mer. Men det är, som ni säkert förstår, värt det.

En annan favorit är ordväxlingen jag hade med en stamkund härom veckan, när hon kom in för att handla till sitt barnbarn. Hon var nästan färdig med julhandlandet, det var bara några småsaker kvar. Ett presentkort på £80, ville hon köpa till barnbarnet. Jag svarade att det var ju väldigt generöst och inte alls någon småsak. Mormodern tittade på mig med oförstående blick, och svarade: ”Oh no no, it is just a little something – from the cat.”

Men jag klagar inte, tvärtom. Inte ens de argsinta som kastar böcker i golvet om de får vänta i ett par minuter kan skaka mitt humör. De hör liksom till. Trots stressen är jag aldrig så tolerant som till jul. Det måste vara den festliga stämningen i luften, tillsammans med känslan av att varje dag spelar roll. Vi har så få veckor på oss att väga upp för hela årets försäljning (eller brist på försäljning) att jag varken har tid att sura eller ta åt mig.

Tänk om vi kunde sälja så här mycket böcker jämt. Då hade jag varit from och god hela året.