Listor långa och korta

Det här med nomineringar till litterära priser är alltid lika intressant. Även om man som bokhandlare väljer att inte lägga för stor vikt vid dem är det svårt att inte dras med i kalabaliken. Vem kan inte låta bli att ha en åsikt, gissa i förväg, och med varierande entusiasm slänga sig på datorn för att beställa hem kopior?

Bok-England har tågat in i den årliga Man Booker Longlist-manin. The Man Booker Prize är Englands mest prestigefulla litteraturpris, som till skillnad från Augustpriset bara delas ut till en bok i kategorin skönlitteratur. De första nomineringarna, "the Longlist", släpptes förra veckan. Hajpen var som alltid enorm, spekulationerna på nätet oändliga.

Så kom listan, i år bestående av 13 titlar. Lite för många att hålla i huvudet, tillräckligt många för att några ska överses, på tok för många för en begränsad display-yta. Hur som helst. Det kanske bara är jag, men varför känns alltid avslöjanden av liknande slag som ett antiklimax? Oavsett hur nyanserade och välgenomtänkta domarnas slutgiltiga nomineringar sägs vara tycks de aldrig lyckas med att, ja, jag vet inte? Inspirera mig, kanske, så som jag hoppats att bli inspirerad.

Årets lista har i vanlig ordning lämnat mig förvirrad. Alla har naturligtvis åsikter om de namn som saknas, men jag menar – Kate Atkinson? Var är hon? Margaret Atwood? Var är hon? Vi hittar även minst sagt oväntade titlar som The Kills av Richard House – fyra thrillers vilka ursprungligen publicerats digitalt – nu hopslagna till en 800 sidor orangefärgad tegelsten (i kartonnage). Konservativ Julia och nytänkande domare? Ja, så är det säkert. Man blir ju som man umgås.

Det finns såklart ljusglimtar. Jag var positivt överraskad att se Ruth Ozekis fantastiska och ovanliga A Tale for the Time Being på listan. Det är även tydligt att de 13 titlarna täcker ett brett geografiskt spann, vilket inte alltid är fallet med The Man Booker.

Vi får vänta ända till september innan ”the Shortlist” avslöjas. Sedan ska de misstag som gjordes när en lång lista blev kort debatteras. Därefter ska titlarna säljas och spekuleras och satsas pengar på så mycket som möjligt fram tills vinnaren slutligen utses i oktober, lagom till julhandeln. Det hela är lite som Melodifestivalen: ett utdraget kulturspektakel som varar nästan hela året. Och som vi älskar det. Jag älskar det. Faktum är att jag tänker gissa vinnaren redan nu, så är det gjort. Jag tror att The Testament of Mary av Colm Toibin kommer att vinna. Det bör dock nämnas att mina privata gissningar inför avslöjandet av de nominerade 13 visade sig innehålla endast en korrekt titel (We Need New Names av NoViolet Bulawago). Så lyssna inte på mig.

För att ta en titt på och läsa mer om de 13 nominerade böckerna klicka här.