Men sluta prata…!

Det är inte första gången det börjar klia i benen på mig fem minuter in på ett författarsamtal. Vi är 200 i publiken, vi gillar den franska författarinnan Céline Curiol, hon verkar dessutom ha ovanligt kloka saker att säga.

Men vem är det som pratar mest på scenen? Moderatorn. Såklart. Som så ofta på såna här seminarier och författarsamtal.

Men vem blir glad av tiominuters ja- och nej-frågor? Definitivt inte publiken. Och definitivt inte författaren. Något som skulle kunna ha blivit fullständigt lysande blir nu i stället fullständigt ointressant. Den 200-hövdade publiken tunnas långsamt ut.