Professionell hemlängtan

Vad jag längtar hem när jag läser om bokmässan i Göteborg! Tre år har jag bott i England nu och inte en enda gång har jag lyckats ta mig över kanalen till vad som brukade utgöra en av årets främsta höjdpunkter. Alltid kommer något emellan (jobbet). Varje år har jag tänkt: nästa år! Och så plötsligt är vi redan i september.

Jag får ibland frågan om jag längtar hem. Men inte så ofta. Jag berättade nyligen för en kollega att jag hade för avsikt att stanna på min position fram tills jag känner att det är dags att åka hem. ’Home?’ frågade hon förvirrat. ’Yes, to Sweden’ förklarade jag. ‘Oh’ svarade hon. ‘I hadn’t thought about that.’

Jag börjar tro att min HR-chef hade rätt när hon sa att den som tänker mest på det faktum att jag inte är engelsk är jag själv. För sanningen är den att jag har hemlängtan ganska ofta. Särskilt på jobbet. Vad jag saknar att kunna korrläsa mina egna e-mejl till exempel. Att kunna stava överhuvudtaget. Häromdagen fick jag totalt hjärnsläpp och kunde för mitt liv inte förstå varför vi inte hade en enda guidebok till Island. Svaret: för att på engelska heter det Iceland, stupid!

Jag saknar att kunna rekommendera barnböcker jag själv växte upp med (jag har lyckats beställa in några bilderböcker av Tove Jansson och Sven Nordqvist, men annars är det dåligt). Jag saknar att slippa låtsas förstå vad folk pratar om, oavsett om det handlar om vokabulär, talesätt, historiska incidenter eller före detta politiker. Och som jag saknar att läsa på svenska. Nästan varje gång jag åker hem plockar jag upp något nytt – nu senaste Peter Fröberg Idlings Sång till den storm som ska komma och Katrine Kielos Det enda könet. Om jag lyckats ta mig tid att läsa någon av dem? Ehrm.

Jag saknar även att kunna följa med ordentligt på den svenska bokmarknaden. Att hänga med i vad som är nytt, vad ni läser där hemma och vad det snackas om. Att läsa DN:s kulturdel eller ens SvB ger aldrig helheten, inte på samma sätt. Jag saknar svenska kunder. Och förlåt alla mina fantastiska kollegor här i London, men jag saknar svenska medarbetare också.

Det är antagligen för att bokmässan pågår när jag skriver det här, och för att det har regnat väldigt mycket i London på sistone (surprise surprise). Men jag tror ibland att jag kanske funderar på om det inte vore så tokigt att någon gång om inte allt för lång tid… Ja. Komma hem.