Returer, returer, returer

Det är januari, returernas stora månad. Returerna har skrivits om och debatterats friskt i SvB den senaste tiden och inte undra på det när de har så stor del i hur den svenska bokbranschen fungerar. Jag minns mycket väl hur denna månad brukade se ut. Hur lastpall efter lastpall rullades in och fylldes med osålda titlar i gigantiska kvantiteter – samma titlar som vi packat upp, ibland så många som hundratals kopior av, bara några veckor tidigare.

I januari handlade allt om returer. Förlagssystems och Samdistributions långa listor låg utspridda vid kassan och på bokvagnar. Vi samlade och letade och pillade bort prislappar och knappade in ISBN-nummer och packade ner. Känns det igen? Det är en tidskrävande process, årsreturen. Och inte en särskilt stimulerande sådan.

Jag funderade ibland på hur det måste kännas för förlagen på andra sidan av maskineriet – de som måste packa upp allt det vi packat ner. Alla pengar som de måste betala tillbaka, och deras gigantiska lager som i motsats till bokhandelns inte töms utan fylls upp efter julhandeln. ”Oroa dig inte”, sa min dåvarande chef. ”De kommer på bokrean nästa år!”

I England returnerar man också i januari, men det finns ingen bokrea. Den mest markanta skillnaden är att mycket av det vi returnerade i Sverige var sådant vi aldrig hade förväntat oss att sälja. Kvantiteterna vi beställde då var sällan baserade på realistiska försäljningsmål, utan på det faktum att vi alltid kunde returnera – särskilt kring jul. Tanken var att vi beställer stora kvantiteter nu, för att spara tid senare. Istället för att beställa noggrant och realistiskt beställde vi mycket – för säkerhets skull.

Jag kan inte tala för stora kedjor som Waterstones (även om jag har en känsla av att deras beställningsmetoder har börjat efterlikna våra), men där jag jobbar ses små men regelbundna beställningar som en av de viktigaste metoderna för att upprätthålla en frisk och levande bokhandel. Genom att beställa dagligen och noggrant följa försäljningsmönster och trender, tar januarireturerna två dagar istället för fyra veckor.

Och vi blir inte strandade med lika många titlar som vi sedan måste försöka rea av – titlar som ingen, i ärlighetens namn, vill ha.

Det är kanske på sin plats att tillägga att jag inte är för en slopad returrätt. Det är viktigt att kunna ta risker med ovanliga titlar. Eller inför evenemang och författarkvällar. Vid sådana tillfällen behövs returrätten. Men det är också viktigt att ta ansvar för sitt sortiment. För om det är någonting som returerna tenderar att föra med sig så är det lathet. Om jag i nuläget beställer in 25 exemplar av en bok för vårt skyltfönster som sedan visar sig inte fungera? Ja, då är det upp till mig handsälja de 25 exemplaren. Och det tycker jag är helt rätt.

Att sälja böcker är trots allt vårt yrke, eller hur?