Smaklöst

Det börjar bli lite tjatigt vid det här laget, en visuell kliché: det här med blodstänk på bokomslag. Ta relativt nya titlar som Maria Küchens Gamarna (Ordfront) eller Henning Mankells Kinesen (Leopard), eller Ersatz serie böcker av den tyska deckarförfattaren Andrea Maria Schenke: Mordbyn, Fallet Kalteis och Bunker.

Kanske började trenden med John Ajvide Lindqvists Låt den rätte komma in från 2004. Då minns jag att det fortfarande kändes som ett innovativt grepp och att min mamma på allvar trodde jag blött näsblod på boken. Nuförtiden skulle väl knappast någon gå på ”den lätte”?

Men förmodligen är det väl ingen ny trend. Eller särskilt svensk. Ta bara de italienska Mankell-utgåvorna, utgivna av Marsilio, med sina hafsigt tecknade figurer som blöder ur huvudet i alla möjliga gymnastiska positioner. Blodfattigt!