Svindel på Kindle

De stora amöborna till it-företag som styr vårt digitala beteende i allmänhet och den digitala bokmarknaden i synnerhet, tryggt förskansade bakom en anonym men förmodligen någonstans halvlevande supportersköld av lanande nyliberala numera 35+-åriga piratanarkister, har som policy att i stort sett aldrig svara på frågor. Ringer man till Amazons pressavdelning kommer man till en permanent telefonsvarare som säger: om du är journalist lämna ett meddelande och tala om vad du tänker skriva om. Det är allt som händer. Det vet jag för jag har försökt massor av gånger. Och i den mån de kommer med några officiella uttalanden, så följs de sällan av konkreta bevis. Ja hallå, nu säljer vi skitmycket e-böcker, fler än inbundna. Men att de flesta i stort sett är gratis det väljer vi att hålla tyst om. Dessa storföretagande symboler för tidens ”allt tillgängligt för alla” får, om man jobbar som journalist, Washingtons Pentagon, Kungabostaden på Drottningholms slott och Agneta Fältskogs fort på Ekerö att framstå som lättäntrade.

Så mycket för dessa frihetens apostlar. Tycker jag.

Att de däremot tjänar pengar på andras kriminalitet det visste jag inte. Förrän nu.

På Bookmarket.com har man i dagarna nämligen kunnat läsa om författare som får sina böcker stulna i Kindle-butiken. De har helt enkelt stulits av andra och lagts upp som e-böcker till försäljning och Amazon tar sin procent på den. Till exempel har författaren Ernie Zelinski, författare till böcker som Retire, happy wild and free, upptäckt att flera av hans böcker säljs som e-böcker av folk som antingen listar sitt eget namn som författare, eller listar boken i författarens namn. En av stortjuvarna går under namnet Mingfei Lai och har listat 296 andra författares böcker som egna. Andra som författaren S.K.S Perry upptäckte att hans roman Darkside, såldes via ett falskt konto under hans eget namn.

Båda författarna har kontaktat Amazon som ­– förstås – besvarat dem med kompakt tystnad. Blev någon förvånad? Räck upp en hand, eller tryck gilla.

Mina begränsade juridik-kunskaper till trots, så trodde jag att försäljning av stulet gods kallades häleri. Varken mer eller mindre. Sen finns det förstås någon sorts term om ”uppsåt” – det är jag medveten om. Men när företag som Apple, Google och Amazon har lyckats skapa tekniska digitala lösningar som så när tagit över hela världen, så är det fullständigt självklart att de skulle kunna konstruera ett digitalt kontrollsystem där sådant här inte skulle kunna hända på det här enkla viset. Om de ville, och framför allt om de insåg att det inte är någon som helst poäng med att tala om ”valfrihet” om man med det inte förstår att för att sådan ska vara möjlig, så krävs öppenhet och kommunikation.

Därför uppmanar jag Amazon att; även om ni inte vill prata med journalister, så svara åtminstone de bestulna författarna.  På mail om inte annat, telefon är väl helt uteslutet – annars väntar nog en riktigt, riktigt, riktigt fet rättegång.